onsdag 3 februari 2010

Nalle Puh och drottningsylt

I våran hall har vi en Nalle Puh-telefon stående.
Den har inte varit inkopplad de senaste åren men då den är en populär leksak så har den blivit kvar.
Idag så var både William och Sanna sugna på att få leka med den så det var bara att ställa ner den på golvet.

När telefonen blev tråkig så var stora spegeln nästa anhalt.
Även den en liten favorit för barnen.
Idag så skulle Thomas komma över med Emma.
Det blev som vanligt en massa lek, med den stora skillnaden att både Sanna och William var väldigt trötta och "pappiga".
Så det blev ganska ofta som jag blev tvungen att sitta med antingen ett eller båda barnen i famnen.
Även Emma tyckte att telefonen var rolig att leka med, våra småtjejer satt en bra stund och lekte tillsammans med den.
Men framåt lunch gick det snabbt utför.
Jag började att mata barnen, men gav upp efter ett par minuter då de båda bara satt och grät.
Det var ganska tydligt att de var alldeles för trötta att äta, så jag sköt upp lunchen och lade barnen i säng i stället.
Det tog inte ens 2 minuter så sov båda två.
När de sedan vaknade lyckades jag iallafall få i dem lite mat.
Men eftersom de fortfarande var griniga och även Emma visade starka tecken på att vara riktigt trött så beslöt vi oss att gå ut på en promenad med barnen.
Det var väldigt trevligt att bara vara ute och gå lite och prata lite "grabbsnack".
Dock är det inte alltid så lätt att ta sig fram på snöfyllda gångvägar med tvillingvagn.
Thomas fick gå först och bana väg åt mig på vissa ställen.
Vid steningerondellen skildes våra vägar åt, då det var dags för Thomas att bege sig hemåt.
Även jag styrde kosan direkt hem.
Efter att barnen fått lite mellanmål var det så dags för mig att fixa lite middag åt hela familjen.
Sargit hade ringt och önskat sig ugnspannkaka, och ni som känner mig vet säkert vilka kunskaper jag har om matlagning.
Så jag fick rådgöra med kokboken om hur man gjorde.
Resultatet blev inte bäst men iallafal ätbart.
Sanna verkade t.o.m. tycka att det var riktigt gott, men sen upptäckte vi att det var sylten som lockade.
Hon ville bara ha mer och mer.
Sanna ja, hon hade feber igen, och var inte alls så rolig att ha och göra med.
Men framåt läggningsdags var hon väldigt glad.
Även William var gladare framåt kvällskvisten.
Efter kvällsgröten somnade de väldigt fort, så nu har vi lite kvällsmys innan det är läggdags.
// M-P

2 kommentarer:

Thomas sa...

Hoppas barnen piggnar på sig snart! Inte för att jag vill ha bort snön, men det kommer ju helt klart att bli lättare att gå på promenader när den försvinner till våren. :-)

Tack för en trevlig stund!

farmor Anci sa...

Du har ju blivit riktigt duktig på att dokumentera om mina underbara barnbarns göranden du med;)