onsdag 30 juni 2010

Mycket bus och lite städande.

Nu har Sanna och William för första gången visat ett riktigt intresse för tv:n och vad som visas på den.
Förrut har de mer varit intresserade av att slå av och på den samt byta kanal, ändra volym och så vidare.
Men idag medans pappa var jättetråkig och bara städade i köket slog barnen på tv:n, bläddrade fram Simpsons och slog sig sedan ner i soffan och tittade.














Förvisso var det ganska skönt att barnen var sysselsatta i nästan 30 minuter så att jag hann med en hel del i städandet, men det känns inte som att det ska bli nån vana.
TV som barnvakt är kanske inte helt lyckat, och det finns garanterat lämpligare barnprogram än Simpsons.
När sedan programmet var slut så började istället småkottarna att bläddra i Sigtunabygden.
Mycket sött.















Vid 5-tiden kom så Sargit hem från jobbet och med sig hade hon en gunghäst.
Sanna gjorde stora ögon, och kunde inte fort nog hoppa upp på den och gunga.
(Vi har kanske nämnt att hon är ganska förtjust i det?)

















Hon försökte sedan i sin iver att även rida en stund på dammsugaren men det var inte alls lika roligt.



















Därefter tog Sargit över lekandet med barn medans jag fortsatte med skurandet i köket.
När jag var klar så tog jag en titt på vad de tre roade sig med.
Hmm.. mycket bollar i hallen..
















Och har vi tre mycket glada familjemedlemmar i bollhavet.















//M-P

tisdag 29 juni 2010

Glass och lek på terass

Idag fick barnen prova på något nytt.
Häromdagen köpte vi glasspinnar från glassbilen, och efter middagen fick de ta varsin som efterrätt.
Efter att först varit en smula skeptiska så ville de sen inte släppa taget om pinnarna.
William var snabb, effektiv och relativt kladdfri...
medans Sanna kladdade hejvilt, allt medans hon beskrev precis hur god glassen var (åtminstone tror jag att det var det hon berättade).
Efter att småttingarna sen fått på sig pyjamas fick de gå ut på terassen och leka av sig lite innan det var dags för läggning.
Nu visade det sig dock att glassen gav en något negativ bieffekt.
Både Sanna och William var helt hyperaktiva och sprang ut och in i tältet och kröp genom tunneln gång på gång.
Vi insåg ganska snabbt att det inte var någon vits att lägga dem på en gång utan de fick leka sig trötta först.

Efter att fått härja runt en bra stund så somnade de i stort sett omedelbart när vi la dem till sängs.

//M-P

måndag 28 juni 2010

Tunnelkul

Vi införskaffade en ny leksak åt barnen idag.
Mycket uppskattat.
video


(Vi har även hittat ett videoredigeringsprogram som vi lekt med)
//M-P

söndag 27 juni 2010

Hemfärd

Vi tog det rätt lugnt på morgonen idag.
Medan barnen fick frukost så packade jag ihop det sista i rummet sedan gick vi ut för att barnen skulle få leka av sig medan M-P packade bilen.
Det var tanken iallafall men William vägrade annat än att bli buren ute och inne ville han inte heller vara.Hans "mammighet" fortsatte alltså även idag.
Jag ledsnade ganska fort och bar in honom så att pappa fick ta hand om grinigheten medan jag började med att hämta bilen och bära ut grejer till den.
Under tiden gungade Sanna nöjt med sin farmors hjälp.
Då allt var ilastat, inklusive två protesterande barn (tror de är lite less på bilen) så kramade vi om Ann-Christine, som alltid så går ju tiden alldeles för fort och en vecka känns väldigt kort så hoppas vi ses snart igen.
Mor och son Sundström.Första stoppet blev Högakustenbron.
Barnen hade sovit nästan hela vägen dit, jag med för den delen.
Nyvakna började vi att spana oss omkring en stund innan lunch.
Sedan blev det god (men dyr) lunch på restaurangen, de vet att ta betalt.
Träffade på en gammal bekant från typ tio år tillbaka också.
Vi råkades första gången då jag själv var ungdom och aktiv i Svenska Kyrkans Unga. Vi anlände till Höga kusten nästan samtidigt och jag tittade länge och funderade innan jag till slut strax innan avfärd vågade mig fram för att fråga om det var han.
Han kände igen mig också men vet inte om han kunde placera exakt vart ifrån. Numera jobbar han tydligen som kyrkoherde i Umeå, vilket sammanträffande.
Världen är bra liten ibland.
Efter lunchen fick barnen kika runt lite till för att bli av med spring i benen.
Nästa anhalt var i Sundsvall där vi passade på att tanka och ge barnen mellanmål.
Lite protesterande var det i baksätet under färden men rätt lugnt ändå.
Barnen var på gott humör och åt med god aptit samt gick runt här och där.
Sanna leker "tittut" med mig genom att gå från ena sidan till den andra så att jag får vrida huvudet från axel till axel.
William gillade att titta på bilarna som körde förbi.
Jag blåste lite såpbubblor med lite hjälp av vinden också, vet inte vem som hade mest kul, jag eller barnen?Sen tog jag över ratten och M-P samt barnen somnade rätt så snabbt då vi lämnade Sundsvall.
Då William vaknade fick M-P klättra bak för att underhålla honom en stund.
Till slut tog vi ett middagstopp i Tönnebro då vi insåg att vi inte skulle hinna så mycket längre än så.
Köttbullar med potatismos och lingonsylt gick hem hos både barnen och mig.
Lyckan var stor för barnen då det ingick glass till efterrätt på barnmenyerna.
Vi trodde att det skulle vara de sedvanliga glasspinnarna vi sett på andra ställen men blev förvånade då så inte var fallet.
Men barnen gillade dem även om de fick nog efter att bara ätit knappt halva.
Det fanns ett lekrum med rutschkana och lektält i.
Både Sanna och William kan själva ta sig upp och åka nerför rutschkanan nu, men William har en tendens att vilja bara kliva rakt ut ibland så honom får man vakta lite extra.
Jag tog plats mellan barnen från Tönnebro hem. Både "tittut" och några korta fraser av finska sånger jag kom ihåg försökte jag med för att roa barnen, men William som sovit mindre än Sanna var lite trött och grinig och var inte road.
Efter en bra stund så somnade han till slut.
Sanna höll sig vaken men var väldigt uttråkad.
Själv var jag lite för trött för att orka underhålla så hon fick nöja sig med en bok istället.
Så skönt det var att börja känna igen trakterna vi körde förbi och ännu skönare att köra upp för Valstabacken och veta att snart är vi framme, det var ungefär då som Sanna började bli extremt trött och grinig hon med.
Hemma möttes vi av Bergmans. Barnen var väldigt glada att få träffa dem och ännu gladare åt att vara hemma.
Sanna och William sprang runt och tittade och lekte med lite leksaker och "jagade" Max.
De har nog saknat honom också för de letade efter honom och sa "Ma, Ma, Ma" och då han kom fram så klappade de honom faktiskt väldigt försiktigt.
William var på goshumör igen och denna gång tillät Sanna honom att krama henne, i vanliga fall brukar hon skrika så fort William försöker "gosa", de var nog båda väldigt trötta båda två.
De somnade rätt snabbt igen efter att Bergmans åkt hem, då de fått välling och pappa läst saga för dem.
Själv satt jag och fixade in räkningarna som samlats på hög.
Nu lite kvällsfika, M-p lyckades hitta lite finncrisp i skåpet och har fixat thé, men imorgon efter jobbet måste vi iväg och handla då det är väldigt tomt i skåpen.
Tusen tack till Thomas, Lina, Elin, Emma, pappa, Helena och Tina som hjälpts åt att se efter Max under tiden vi varit bortresta!
// Sargit

lördag 26 juni 2010

Hoppsan!

Som avslutning på kvällen så tog min storebror Jompa fram trimmern för att Sebastian och P-A ville ha sommarfrisyr.
Inpirerade av dem tyckte även jag att det var dags för en kortare frisyr.
Före:
Jompa ställer in längden.
Efter:
En subtil liten förändring, eller vad tycker ni?
Det måste vara åtminstone 10 år sedan jag hade så här kort hår.
Här står jag och P-A och visar upp oss efter att trimmern blivit undanplockad.
//M-P

Mammiga barn på sista dagen

Att ha två små i samma ålder kan ha sina svårigheter.
Som i förmiddags då barnen lyckades ta sig ut på baksidan och inte lyssnade på oss som ropade på dem att de skulle komma in igen.
De tyckte bara det var spännande att bli jagade och smita igen.
Medan M-P bär tillbaka Sanna så passar William på att smita.
Och då William bärs tillbaka så smet Sanna igen och så fortsatte det.
Men just här så var det något som var borta tydligen som hon letade efter, vet inte vad, men det gjorde att hon stannade kvar en stund på samma ställe. Då barnen var väldigt griniga och mammiga idag så tappade vi till slut tålamodet och tänkte få dem att sova en stund före lunch, tills vi insåg att det var knappt en timma till lunchdags så istället gav vi oss ut på lekplatsen för att försöka hålla dem vakna men sysselsatta.
Det lyckades över förväntan.
Sanna styrde stegen mot gungorna och gungade säkert en halvtimma.
Här en film då hon säger "kiikkuu" flera gånger, det betyder typ gungeligung.

video

Medan Sanna gungade så trivdes William bra grävandes i sanden med en pinne som även agerade sked några gånger, är sand så gott som det verkar?
Kommer inte själv ihåg det från barndomen, men något är det då han flera gånger smakade på sanden.
Även jag och M-P gungade kortare stunder, ja gungorna höll och vi fick plats med våra nätta bakdelar i dem också utan problem.
M-P uppmanades av mig och sin mor att hoppa från gungan, och till slut vågade han göra det.
"Tittut" säger William från klätterställningen.
Att åka rutschkana är fortfarande kul...
men roligare är det att klättra upp själv.
Även Sanna lockades till klätterställningen mot slutet som ni ser.
Då jag redan var inne och förberedde lunchen så provade Sanna en gungbräda.
M-P hade svårt sen att övertala henne att lämna den då de skulle in till matbordet.
Efter lunchen tog vi en långpromenad medan barnen sov.
På tillbakavägen då barnen var vakna så ville de inte sitta i vagnen längre.
Men då de fick gå själva så ville de plötsligt bara bli burna och det går vi inte med på längre då de väger en skvätt numera.
Så alternativen vi la fram för dem var att antingen sitta i vagnen eller gå själva.
Sanna valde att gå och putta på vagnen medan William valde att lägga sig på backen och skrika.
Till slut ledsnade jag och lyfte honom i vagnen under fortsatt skrikande/gråtande, då började Sanna sympati gråta och även hon hamnade på backen och vägrade gå mer.
Så då fick även hon, trots hennes protester, sätta sig i vagnen igen.
Blev riktigt svettigt där, lär ju inte vara sista gången det blir såna scener.
De lugnade sig till slut då de fick banan att mumsa på då det ju faktiskt var dags för mellanmål.
Vår lilla söta trollunge Sanna poserar för kameran och tittar på vad brorsan håller på med.
William och farmor leker "Följa John" eller "Härmapa" eller något liknande.
Grimaser, ljud och nu även rörelser som farmor gör härmar han glatt.
Kul att titta på är det.

Kortfattat så var det en av de tuffare dagar idag under vår mini-semester då båda barnen var enormt mammiga.
Jag fick inte gå längre än en meter från dem utan att de protesterade.
Om jag gick in till badrummet och stängde dörren skrek de tills jag kom ut. Bara min famn dög.
Sött i början då man känner sig behövd och uppskattad men någon måtta får det vara.
Blev riktigt trött på det till slut.
Men mot kvällen lättade det något.
Hoppas att de inte fortsätter vara mammiga imorn, i och för sig så sitter vi ju i bilen mest hela dagen men ändå.
// Sargit

fredag 25 juni 2010

Trevlig midsommarafton

Trots en väldigt tidig morgon, då Sanna vaknade vid sex-tiden, så var barnen på gott humör.
Här väntar Sanna medan farmor stryker hennes klänning.
Vi åkte direkt efter frukost till M-P:s kusin Daniel som flyttat till hus i Vännäs nyligen.
Både Sanna och William somnade under den halvtimmeslånga färden då de ju varit igång två timmar tidigare än vanligt.
I början var barnen lite reserverade och vägrade lämna våra famnar. Sanna blev hysteriskt rädd för Daniels hund Folke från första början, så han fick hålla sig i vardagsrummet under vårt besök.
William däremot visade sig vara mer nyfiken på honom.
Men Folkes madrass dög att busa runt i då han lämnade den för att vara ute en stund.
Från Daniel åkte vi vidare till Klabböle för att vara med på midsommarfirandet där tillsammans med typ två hundra andra människor.
Mycket folk var det alltså, farmor Anki med sina barn och barnbarn var redan där då vi kom, de hade paxat plats för vår filt under ett stort träd så att vi kunde sitta i skuggan.
Jag och Sanna poserar glatt för kameran.
Det dröjde inte länge innan barnen började gå på upptäcksfärd i omgivningen.
William blev facinerad av ett vattenhjul som fanns på en klätterställning.
Sanna övergav klätterställningen då hon upptäckte att det fanns gungor också.
Så hon gick dit själv med sin farbror P-A efter sig.
Här gungar hon med hjälp av sin farbror.
Själv upptäckte jag att jag bara hade en kamera att ta hand om och tyckte att jag fotat nog för tillfället, så istället la jag mig ner för att sola benen lite.
Måste nog ha halvslumrat också då jag inte kommer ihåg att någon tagit kameran från mig.
M-P och jag blev barnlediga en stund då barnen somnat i vagnen.
Då passade vi på att titta runt på området lite.
Bland annat fanns det ett hus med en massa energi-experiment man kunde testa och få reda på en massa fakta om, typ som Tom Tits i miniatyr.
Jättekul var det även för oss vuxna.
Vi tänkte köpa glass men då glasskön var så lång skippade vi den idén och strosade runt i området lite till.
Här en bild på oss lyckliga tu tagen av undertecknad.
Tillbaka till gänget igen, barnen sov fortfarande.
De var nog helt utmattade av allt nytt och värmen.
En bild på en mor med sina vuxna barn.
Från vänster: Anna-Maria, Pär-Anders, Ann-Christine, Mats-Peter och Jan-Åke.
Efter två timmars slappande i parken så åkte vi hem för att umgås där istället.
Här spelas det "fotboll", eller nåt...
Det är viktigt att dricka mycket vatten då det är varmt.
Och då barnen visat intresse för att dricka med sugrör så var jag bara tvungen att köpa söta muggar med sugrör åt barnen häromdagen.
Idag fick de inviga dem och det var väldigt lyckat och uppskattat kan jag lova.
Sanna har en tendens att gå dit näsan pekar utan att se efter om någon vuxen följer med, det vill säga rymma.
Så henne får man ha koll på numera då hon är så nyfiken på allt och vill gärna hitta nya områden att upptäcka.
Ofta var det denna syn jag fick se under eftermiddagen då vi var på baksidan.
Medan pappa M-P grillade så underhöll jag våra uttråkade och griniga barn.
Jag plockade fram vårat soltält och såpbubblor, det underhöll barnen nästan fram till middagen.
Barnens kusin Amanda hjälpte gärna till med underhållningen av de små hon med.
William var inte på sitt bästa humör, men strax före middagen gick han faktiskt runt själv och undersökte jordgubbsplantorna och rabbarberna.
William har börjat härmas väldigt mycket, speciellt då ljud och ansiktsutryck.
Här busar farbror P-A med William vid matbordet.
Jompa hade hyrt film till idag så innan han skulle till jobbet (taxichaffis) ville de hinna se en av dem.
Så medan de andra satt i vardagsrummet och såg på "Sherlock Holmes", så tog jag hand om Sanna och William som verkade ha energi så det räckte och blev över.
Men det var inga större protester då det var läggdags.
Sanna somnade innan jag ens hann börja läsa saga och William somnade innan sagan var slut.
Har nog inte hänt någonsin att båda sover innan jag sjungit god natt till dem.
Resten av kvällen tillbringades i soffan tittandes på film nummer två "Shutter Island" baserat på boken "Patient 67".
Har tänkt läsa boken flera gånger men inte kommit mig för, men om boken är hälften så bra som filmen så måste jag helt klart läsa den.
En väldigt skön och solig midsommarafton blev det, hoppas midsommardagen blir lika bra.
Vill även passa på att önska er alla läsare en trevlig midsommarhelg.
// Sargit
p.s.
Glöm inte bort den lilla tävlingen jag har utlyst på bloggen.
Än finns det tid kvar att bidra.
Läs om den här.