Våra små sov till åtta i alla fall.
Sanna äter macka på nytt sätt, hela mackan istället för att plocka i sig pålägget.
Hon är väldigt händig och fantasifull, Bosse ser efter barnen och så bygger hon berättade hon då jag undrade hur hon hinner med egentligen då det hänt så mycket sen vi var där senast.
Sandlådan var första anhalt.
Beställde ett till oss i framtiden då vi också kommer ha ett hus med tomt hihiii...
Tur att de har varsitt halssmycke med sin bokstav på så man säger rätt namn till rätt barn.
Så här ser huset (eller rättare sagt gården) ut från vägen.
Svårt att ana vilken lekparadis som döljer sig där.
Men om man nu bor på landet finns det ju inte många lekparker att gå till så då får man ju bygga en själv.
Så nöjd hon ser ut och så länge hon sov, två och en halv timma!
Sedan tog jag över körandet fram till Umeå, och min vanliga tur så fick jag istället för urtråkig landsväg motorväg med massa vägarbeten.
Så det var från 110 till 90, 70, 50 och 30 om vartannat.
Man somnade inte i alla fall.
Till slut kom vi fram till farmor Anki där även M-P´s syskon och syskonbarn välkomnade oss.
Först blev det spaghetti med köttfärssås ala Sundström.
Barnen slukade sin mat och ville ha mer!
Det gjorde även vi andra så gott betyg blev det åt maten (som vanligt).
William började få utslag i nacken imorse, vi trodde det var en reaktion på myggbett men ikväll hade utslagen spridit sig till överkroppen också.
Han verkar inte lida av dem och har ingen feber eller annat så vårdguiden sa åt oss att boka tid imorn bitti till bvc om inga tecken på annat uppstår.
Kvällsgröten var William för trött för men Sanna åt både sin och Williams portion.
För första gången sen vi åkte hemifrån så somnade barnen rätt så snabbt och sov sedan hela natten utan att vakna.
Själv såg vi på film och slappade i soffan, först med släkten sedan bara jag och M-P då Ann-Christine, Anna-Maria och Jompa ska jobba imorn.
Så skönt att äntligen vara framme och inte behöva sätta sig i bilen på ett bra tag förutom för kortare sträckor.
// Sargit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar