måndag 21 juni 2010

Lekparadis!

Trots att det vart sent igår för Jenny och mig och för hennes barn så vaknades hennes änglar väldigt tidigt. Ingen sovmorgon för henne inte.
Våra små sov till åtta i alla fall.
Sanna äter macka på nytt sätt, hela mackan istället för att plocka i sig pålägget.
Gissa vad William tycker mest om på mackan...
Wilma är en riktigt liten linslus, glad och pigg trots sen kväll och tidig morgon.
Då frukosten var avklarat och alla barnen påklädda gick vi ut till gården där Jenny har byggt lekplats till barnen.
Hon är väldigt händig och fantasifull, Bosse ser efter barnen och så bygger hon berättade hon då jag undrade hur hon hinner med egentligen då det hänt så mycket sen vi var där senast.
Sandlådan var första anhalt.
Jenny har byggt ett litet Muminhus som lekstuga till barnen, helt underbar!
Beställde ett till oss i framtiden då vi också kommer ha ett hus med tomt hihiii...
"Barnsäkert" till andra våningen, bara större barn klarar av att klättra upp och kan man ta sig upp så kan man ta sig ner säkert också.
Wilma och William i "kiosken".
Tyla och Siri trivdes i sandlådan.
Vi hittade ett par styltor, var ju bara tvungen att prova dem då det var en evighet sedan man gick med sådana.
Syskonskaran samlad.
M-P testar också styltorna, väldigt ostadigt vart det.
Han var tvungen att testa grävskopan också, barnasinnet kvar helt klart.
William gräver han med.
Sanna och Wilma gungar och har det hur kul som helst.
Medan William umgås med små tjejerna, Tyla var inte längre arg på William...
Sanna ville gunga flera gånger och länge.
Wilma visar hur man klättrar upp på andra våningen.
Tyla (tror jag) hjälper mamma att "noppa" blommor.
Tyla och Siri är så lika att inte ens Jenny kan skilja dem åt vid en snabb blick om någon annan valt kläder och klätt på dem.
Tur att de har varsitt halssmycke med sin bokstav på så man säger rätt namn till rätt barn.
Så här ser huset (eller rättare sagt gården) ut från vägen.
Svårt att ana vilken lekparadis som döljer sig där.
Men om man nu bor på landet finns det ju inte många lekparker att gå till så då får man ju bygga en själv.
Resan gick väl rätt okej, barnen var återigen inte så nöjda med tillvaron men efter lunchstoppet i Hudiksvall, där barnen svullade i grönsaker och pasta med kyckling, så somnade Sanna rätt så snabbt.
Så nöjd hon ser ut och så länge hon sov, två och en halv timma!
William visade inte ett tecken på trötthet, men var nöjd med att titta på utsikten.
Han somnade till slut men sov bara knappt en timma innan mellanmålsstoppet i Örnsköldsvik.
Sedan tog jag över körandet fram till Umeå, och min vanliga tur så fick jag istället för urtråkig landsväg motorväg med massa vägarbeten.
Så det var från 110 till 90, 70, 50 och 30 om vartannat.
Man somnade inte i alla fall.
Till slut kom vi fram till farmor Anki där även M-P´s syskon och syskonbarn välkomnade oss.
Först blev det spaghetti med köttfärssås ala Sundström.
Barnen slukade sin mat och ville ha mer!
Det gjorde även vi andra så gott betyg blev det åt maten (som vanligt).
Efter maten var det dags för ett välbehövligt bad för barnen.
William började få utslag i nacken imorse, vi trodde det var en reaktion på myggbett men ikväll hade utslagen spridit sig till överkroppen också.
Han verkar inte lida av dem och har ingen feber eller annat så vårdguiden sa åt oss att boka tid imorn bitti till bvc om inga tecken på annat uppstår.
Sanna fastnade för tv-kontrollen.
Och så klart blev det lite bus med pappa också.

Kvällsgröten var William för trött för men Sanna åt både sin och Williams portion.
För första gången sen vi åkte hemifrån så somnade barnen rätt så snabbt och sov sedan hela natten utan att vakna.
Själv såg vi på film och slappade i soffan, först med släkten sedan bara jag och M-P då Ann-Christine, Anna-Maria och Jompa ska jobba imorn.
Så skönt att äntligen vara framme och inte behöva sätta sig i bilen på ett bra tag förutom för kortare sträckor.
// Sargit

Inga kommentarer: