fredagen den 27:e januari 2012

Snölekar

Nu när snön tillslut kommit för att stanna har vi börjat ta pulkorna, läs snowracer, till och från förskolan.   
Så varje morgon klär barna på sig och sätter sig på pulkorna så får jag dra dem.
                                         
Sen på eftermiddagen får de även åka hem, men då stannar vi även till och åker lite i de småbackar som finns längs vägen.
Till en början tyckte de att det var läskigt att åka själv men har de hur roligt som helst.
Idag när vi kom till en backe var det några större barn som åkte rutchkana på en isbana.
Sanna tittade nyfiket på och efter en stund tog hon mod till sig och åkte på rumpan ner.
William var något motsträvig och fortsatte åka pulka istället.
Men när han hörde henne skratta högt av glädje ville han också prova att åka.
En väldans massa åk senare hade de provat det mesta, på rumpan, på mage och även baklänges.
Jag lyckades faktiskt fånga ett par åk på film.
// M-P

onsdagen den 25:e januari 2012

Inte mycket datatid för mig

Ville bara säga att jag visst inte glömt bort bloggen och att vi har det bra här hemma.
Jag har bara svårt att sitta och att surfa liggandes är inte så bekvämt, förutom att jag varit för trött för att surfa mer än kolla fejjan på mobilen...
Min älskade make får ta hand om hela hushållet samt passa upp barn och fru nu, hoppas att jag snart kan återgå till det vanliga. Om inte annat vore det trevligt att kunna gå och sitta utan smärta...
Hittar inte sladden till min telefon så kan inte tömma alla bilder vi tagit sen förra fredan, men så fort jag hittar sladden så blir det en bilduppdateringsinlägg från den här första tiden med vår nyaste familjemedlem.
Både Sanna och William tycker om sin syster och vill gärna klappa och hålla henne, Sanna är mer för hållandet i famnen.
De vill gärna hjälpa till att till exempel hämta napp eller filt eller annat jag eller Janiina har behov av.
Janiina har sådant sugbehov att vi gett henne napp redan, vilket hon accepterar från och till men hon behöver inte den hela tiden.
Både Sanna och William är jätteglada över snön som kommit. Till sin glädje har de fått åka "pulka" (läs snowracers) till och från dagis varje dag nu och så har de stannat till vid pulkbacken på hemvägen också.
Imorse förklarade de noga till mig innan de gick att man måste ha hjälm på sig då man åker pulka och då man åker motorcykel eller cyklar. Hoppas de kommer ihåg det då de blir äldre också...
Nu ska jag umgås lite med mina underbara barn och min alldeles underbara make, som alla tre försöker underhålla Janiina som är mindre nöjd.
Jag tror att hon börjar bli hungrig igen eller så är hon bara i behov av närhet.
// Sargit

söndagen den 22:e januari 2012

Liten uppdatering:)

Jag glömde visst bort en detalj.
Janiina vägde 3380 gram och var 49 cm lång vid födseln.

// M-P

lördagen den 21:e januari 2012

Välkommen till världen, Janiina!

Nu har äntligen våran dotter kommit till världen.
Janiina föddes fredagen den 20 januari klockan 11:30.
Tänkte väl försöka mig på en liten sammanfattning av de senaste två dagarna, då vi fått vissa nyfikna förfrågningar.
I torsdags när jag kom hem från jobbet hade Sargit fått sin första riktiga värk, och de började återkomma med jämna mellanrum ganska fort.
Ganska snart insåg vi att det nog skulle bli förlossning inom det närmaste dygnet, så vi ringde Kai och Helena som genast kom över för att stötta oss och ta hand om barnen.
De tog även med sig mat åt oss vilket var väldigt bra då Sargit inte var kapabel att laga mat och jag hade lite svårt att koncentrera mig på något annat än hur många minuter det var mellan värkarna.
Sedan följde ett par timma då inte så mycket hände.
Kai och Helena lekte med barnen medan jag försökte serva Sargit så gott det gick. 
Lagom tills barnen kröp i säng vid 8-tiden var det så pass kort tid mellan värkarna att det var läge att åka iväg till Danderyd.
Jag lyckades faktiskt hålla mig lugn och sansad så resan dit blev i det närmaste helt laglig.
Väl där konstaterades det att inte värkarbetet var tillräckligt långt gånget för att vi skulle bli inskrivna så efter lite om och men åkte vi hem igen.
Vi var hemma strax efter 12 varvid vi försökte vila lite grann, men vid 4 hade Sargit fått nog och vi åkte iväg igen.
Den här gången såg det mycket bättre ut och vi blev inskrivna och processen kunde ta sin början.
Det blev dock en ganska utdragen historia men kl 11:30 så förlöstes så vår nyaste familjemedlem.
Fler detaljer tänker jag inte dela med mig av mer än att jag inte svimmade, och jag grät som ett barn när Janiina till sist kom ut. 
Efter förlossningen bestämde en läkare på plats att Sargit behövde komma iväg till en operationssal, så efter att hon fått vila ut lite och jag ringt familj och vänner rullades Sargit iväg och jag fick chansen att ensam bekanta mig med våran nya familjemedlem.
Efter ett par timmar kommer en barnmorska och väcker oss båda och berättar att Sargit är klar och att vi ska förflyttas till patienthotellet så snart det går.
Jag inser i skrivande stund att minnet är något grumligt (förmodligen på grund av trötthet) så jag har ingen riktig uppfattning om när vi väl kom till hotellet men det borde har varit runt 5-tiden.
Senare kommer även Kai och Helena med barnen så att de skulle få hälsa på sin nya lillasyster och lämna över de nallar som de köpt tidigare under dagen.
Detta är något som både Sanna och William upprepat ett antal gånger den senaste veckan, att de skulle köpa nalle åt bebisen.
Vi blev kvar ganska länge innan jag var tvungen att bege mig hemåt för att natta barnen, medans Sargit och Janiina fick stanna kvar på hotellet över natten.
Kan ju tillägga att det gick väldigt fort att somna den här gången.
I morse tog jag med mig barnen och åkte tillbaka till hotellet så vi fick vara samlade igen.
Nu var Sanna verkligen intresserad av Janiina och sa flera gånger att hon ville hålla henne vilket hon fick.
 Även William var väldigt nyfiken men mer avvaktande så han nöjde sig med att klappa på henne lite.
Tyvärr hade Sargit fortfarande väldigt ont så hon valde att stanna kvar ytterligare en natt på hotellet så jag tog med mig barnen hemåt igen vid 4-tiden.
Ska tillägga att saknaden är rätt enormt efter min fantastiska hustru och min underbara dotter, men det är väl bara att bita ihop.
Tids nog är vi alla samlade här hemma.
//  M-P

onsdagen den 18:e januari 2012

Sanna magsjuk

Sent igår kväll kräktes Sanna ner hela sig och sin säng.
Jag var ensam hemma då M-P var på sin träning, höll nästan på att få panik då kräksjuka är det värsta jag vet.
Men jag skärpte till mig och trängde undan viljan att kräkas själv av lukten och det jag såg.
Lyckades trösta och "sanera" Sanna och få på henne ny pyjamas samt bädda ner henne med handdukar i soffan, hennes säng överlät jag åt M-P att ta hand om då han kom hem.
Dröjde inte så länge innan han var hemma vilket var skönt.
Vid minsta ljud från William blev vi på helspänn och inväntade det värsta, men han fortsatte sova lite oroligt men utan att vakna eller visa tecken på att blivit drabbad han med.
Sanna däremot stackaren hade en tuff natt, liksom M-P som tog nattvaket och skickade mig i säng.
Strax före fem imorse blev det skiftbyte då M-P skulle till jobbet, han fick mindre sömn än jag så han kommer nog stupa i säng då han kommer hem idag.
Så idag blir det inte mycket gjort mer än sköta om min lilla sjukling och samtidigt underhålla William som fick också stanna hemma av både praktiska skäl och ifall nu han också drabbas.
Haft fullt upp de senaste dagarna.
Nåja inte riktigt på måndag kanske då jag sov bort hela dagen, hihii.
Lämnade barnen på dagis och då jag kom hem somnade jag direkt och sov till ett på eftermiddagen!
Var helt borta... Hann äta lunch innan det var dags att hämta hem barnen. Var ändå trött hela dagen fast jag sovit så mycket.
Igår hade jag äran att få vara med barnen på förskolan hela dagen.
"Tokigt" och "konstigt" tyckte barnen men de verkade njuta med fulla drag av att få visa mig sin "arbetsplats".
Skriver mer om gårdagen senare men nu ska jag försöka hinna plocka undan disken medan barnen underhålls av barnkanalen, Sanna orkar knappt hålla ögonen öppna men envis är hon.
Den lilla frukosten hon fick i sig kunde hon inte behålla så nu försöker jag få i henne lite smörgåsrån, tur att hon dricker bra i alla fall.
// Sargit