söndag 31 oktober 2010

Huset fullt!

Eller rättare sagt lägenheten full.
I eftermiddags kom då min vän Jenny med familj på besök.
Senast vi sågs var ju då Thula och Siri döptes vilket var i juli.
Så kul att vi nu kunde ses igen, även om avståndet inte är mer än några timmar så blir det ju tyvärr inte av att vi ses mer än en till två gånger om året.
Skärpning på oss!
Sanna och William sov fortfarande ute på altanen så Siri, Thula och Wilma fick bekanta sig med alla nya leksakerna ifred en stund.
De dök snabbt ner i en av lådorna jag lyfte ner åt dem.
 Så stora barnen har blivit. Siri och Thula är ju ett halvår yngre än Sanna och William, men det märks inte alls.
De har till och med samma storlek på kläderna.
Sanna och William var lite förvånade då de vaknade över att det fanns fler barn här hemma.
Men de fann sig snabbt och lekte tillsammans (bredvid) de andra.
William och Wilma fann varann trots åldersskillnaden.
Fika blev det ju så klart, de som saknas på bilden är ju M-P, Anci och jag.
Men bullarna var godkända, det var de sista av de hembakta bullarna som kom fram idag.
 Siri med rosa och Thula med blå haklapp (om jag minns rätt).
 Jenny på bulljakt medan William mumsar på sin fångst.
 Vi serverade även en rolig och god frukt, Honungs pomelo.
Det enda jobbiga med den är själva förberedelsen av den då skalet är en centimeter tjock, därför har vi inte haft den hemma så ofta.
William var inte så förstjust i det, ville inte ens smaka.
Men Sanna åt och åt med god aptit och ville ha mer.
 Det tog inte lång tid för barnen att sprida ut leksaker både här och där, men det var nog inte så mycket bråk om sakerna, förutom William som försökte sno Sannas halsband då och då...
 Sanna försökte övertala sin far att följa med henne då han "kolapsade" på hallgolvet.
Han vägrade sammarbeta med Sanna vilket resulterade i en frustrerad Sanna som inte gav sig utan fortsatte "dra" i pappas hand.
Till slut var det han som gav sig och gav upp sin korta vila på hallgolvet efter en dag på jobbet.
Fick tyvärr ingen bra talande bild från middagen, men kan säga att det blir en hel del sanerande efter fyra små i nästan samma ålder.
God mat fick vi njuta av, som jag inte kan ta åt mig äran av då Anci gjorde sin berömda köttfärssås efter sin sons önskan...
Då vi var så många så hade vi plockat fram höga pallen så att alla kunde sitta vid matbordet.
Den blev ståendes i hallen senare vilket visade sig vara en utmärkt klätterpall, eller ska jag säga telefon-konferens-pall.
Sanna klättrade lätt upp och satte sig för att sedan "ringa" runt och prata med folk.
Länge höll hon konversationen levande.
Bådar inte gott för framtidens telefonräkningar...
Innan våra gäster skulle köra hemåt till Gävle så var det först dags för lite natt-tankning för de små.
Våra har då inte legat så där snällt och stilla sen de lärde sig förflytta sig...
Sanna tittade facinerat på.
Rolig eftermiddag blev det, med barn som sprang runt här och där.
Hade man bytt på ett barn så var det snart dags för nästa.
Jenny tyckte det skulle vara en bra ide att de kunde lämna barnen hos oss nästa gång de skulle utomlands, då ju flyget ligget så nära.
Behöver jag säga att M-P inte höll riktigt med.
Tänk er fyra snart två åringar och en fyraåring i vår lilla bostad längre än en dag, undrar om huset skulle stå kvar efter det...
Men liv och rörelse var det vilket gjorde att våra små troll var så uppe i varv ikväll att de inte hade en tanke på att sova.
Inte hjälpte tidsomställningen till heller.
Båda lekte och busade i sina sängar i över en timma.
De ropade på varandra och skrattade med eller åt varandra, de lekte med lampknapparna, hoppade i sängarna, slängde med flit ner nappar och hade hur roligt som helst.
Och självklart börjar de ropa "bajj, bajj" också, vilket innebär att blöjor behöver bytas.
Men till slut somnade de, först William (som vanligt) och långt därefter Sanna, som inte visade ett tecken på trötthet föränn hon plötsligt tystnade.
Nu sitter jag åter igen här i en tyst lägenhet där bara tunga andningar hörs.
Ska väl göra som de andra och sova men känns lite tidigt, även fast timmen är sen...
// Sargit

"God dag syster, God dag bror"

Medan jag var och duschade i förmiddags så tog det ett tag innan barnen blev distraherade av annat.
De ville hellre vara i badrummet med mig och hitta på hyss medan jag inte hade möjlighet att göra annat än säga ajaj låt bli m.m. innan farmor fick ut dem ur badrummet.
Bland annat så roade de sig med att hälsa på varandra sittandes i fåtöljen.
Roligt hade de i alla fall då jag hörde dem skratta mycket.
 Senare sprang de runt med sina snuttefiltar och så tog de på sig sina mössor.
De var så söta!
 Bilen är en av favorit leksakerna för William, den trivs han väldigt bra i.
Då jag värmde maten till lunchen så ville Sanna som vanligt se vad jag höll på med.
Hon försökte dra sin stol till köket, men då vi har en del grejer som väntar på att komma iväg till förrådet så fick jag till slut hjälpa henne med den.
Där satt hon sedan nöjt och pratade på och tittade på vad som hände på spisen.
William sprang runt och var hur glad som helst.
Plötsligt, kommer inte ihåg hur det började, men så började de ge varandra pussar då och då.
William sprang iväg, kom tillbaka och Sanna böjde sig ner medan han sträckte på sig och smack!
Flera gånger om.
Så söta, äkta syskonkärlek!
 Och så de skrattade!
Efter lunchen tog farmor barnen på en lång promenad.
Själv fixade jag lite smått hemma men sedan gick jag också och la mig.
Jag somnade tungt och vaknade först då eftermiddagens besök ringde och sa att de var här.
I samma veva kom farmor tillbaka med tungt sovande barn i vagnen.
De fick sova vidare ute på altanen i den friska luften, barnen alltså.
// Sargit

lördag 30 oktober 2010

Bildinlägg från Stinsen besök

Då resan till Ullared blev inställd för min del, så bestämde vi att ta vara på dagen och åka till Stinsen och shoppa istället.
Målet vara egentligen att byta ut barnens vinterskor som några spännen lossnat på, antagligen så kallade måndagsexemplar.
Vi behövde inte ens visa kvittot eller nåt utan fick nya skor direkt, tur de hade kvar rätt storlekar.
Då jag skulle köpa två par ullstrumbyxor till barnen där så sa hon att vi behövde inte betala dem, vi fick dem för besväret att behöva komma tillbaka för att byta skorna. Det kallar jag att vara mån om sina kunder.
En bra stund fick barnen leka runt på lekplatsen som de trivs jättebra i.
En bildkavalkad följer från deras lek, måste ju ta igen lite då vi varit dåliga på att fota den senaste tiden.
 Sanna rider på hästen, eller är det hunden?
 William har fattat galoppen...
 Trollunge nr 1!
 Trollunge nr 2!
 Farmor Anci kom igår kväll för att tillbringa en vecka med oss (läs sina barnbarn).
Hon har definitivt barnasinnet kvar och lekte med barnen medan mamma gjorde annat och pappa lekte fotograf.
 Sanna blev nyfiken på omgivningen efter en stund så hon och jag gick och tittade i affärer.
Hon visade vägen jag följde efter.
I skoaffärern tyckte hon att det var dålig ordning bland rea-skorna så hon började omorganisera dem.
Här är vi på väg tillbaka till lekplatsen.
 "Jag är på fel sida ju... Hur gör jag nu?"
 Lekglada farmor med sina barnbarn.
 Bus trollen...
 Som vanligt så var barnen som om famor jämnt varit där, fast det är sällan de får träffas.
William jagade farmor som kröp runt och båda hade det hur roligt som helst.
Sedan visade William var alla hundhästarna var gömda.
 Till lunch anslöt sig Bergmans till oss på Stinsen, några åt Grekiskt andra Italienskt.
Tina kom hem (jo, det är hemma, fast du bor i Örebro Tina) igår för att kunna vara med på min födelsedags middag på tisdag. Självklart var det bara därför och inte alls för att hon saknat sina syskonbarn eller mamma och pappa...
Här ser ni William i sin fina mjölkmustasch.
Så söt han är, han är faktiskt inte ledsen fast det ser ut så på bilden...
 En stolt morfar som lyckades få barbarnen att somna efter en lång promenad i köpcentret.
 Efter att ha tittat runt i affärerna, många blev det, så satte vi oss ner i en soffa utanför Lindex för att vänta på Tina och Helena.
De var så långsamma att jag och min man hann slumra till en stund medan min pappa och svärmor pratade på och vakade över den sovande familjen Sundström.

 William ville prova köra bil och trivdes bra i den, fram tills morfar stoppade i en slant så att den började röra på sig.
Då fick han bråttom därifrån.
 Mellanmål måste man ju ha, synd bara att vi inte kom ihåg att ge barnen något att äta innan vi köpte fika till oss vuxna.
Min morotskaka lockade mer än "gamla bananer".
Men till slut smakade de på bananerna också.
Sanna sin vana trogen envisas med att äta skalet också... man får inte skala den då blir hon sur!
 William har sen länge börjat med att ropa på "pappir" så fort han får något kladd på fingrarna, på bordet eller annanstans då han äter.
Han ger sig inte heller utan vägrar att fortsätta äta innan han torkat rent.
Inte så kul då han äter tex pannkaka och sylt med fingrarna (som idag till middag) och vill torka fingrarna efter varje gång han stoppat i sig mat...
Hör och häpna så köpte jag enbart ett par strumpbyxor och hårspännen till Sanna.
Ullstrumpbyxorna räknas ju inte då vi ju fick dem.
Men till mig själv hittade jag en hel del, tack vare alla hjälpredor jag hade i affärerna...
Bland annat nya vinterkängor (vilket också var ett av målen idag), en klänning (som jag nog ska ha på tisdag), två par tights, en tröja, en cardigan och ett brett skärp.
De tre sistnämnda fick jag faktiskt från svärmor som födelsedagspresent (och julklapp sa jag...).
Var helt slut i hela kroppen då vi väl kom hem.
Det där med att vila (som jag fått order om igår) är inte riktigt min grej har jag upptäckt...
Somnade en stund då jag sträckte ut mig i sängen medan pappa badade (sanerade) barnen efter middagen.
Vaknade långt senare då det var dags för gröt och välling för de små.
Då hade vi även fått besök av Lina som kikade in med en liten fin omtänksam present (tack...).
Vi satt och pratade en bra stund innan hon sedan återvände till sin familj.
Blev filmkväll ikväll för oss, nåja för mig i alla fall då M-P la sig tidigt för att han ska jobba imorn och Anci somnade mitt i filmen.
Såg "One last dance" med Patrick Swayze och Lisa Niemi.
Är man intresserad av dans så är det en bra och fin film, men annars så kanske man tycker den är tråkig.
Jag gillade den.
Nu ska jag göra som de andra i hushållet och sova.
// Sargit

fredag 29 oktober 2010

Tuff fredag

Fredagen var en tuff dag, jobbig dag, sorgsen dag.
Berättar mer en annan gång, kanske... eller inte... få se...
Tack till alla er som stöttat oss och tänkt på oss, ni anar inte hur mycket ni betyder för oss.
Lämnar det vid detta...
// Sargit

torsdag 28 oktober 2010

Blomsterbröllopsdag

Idag firar jag och min man Blomsterbröllopsdag! Om man nu kan kalla att småplocka och städa för att fira ;-)
Barnen har varit på sin första hela dag på dagis idag sen över en vecka, hurra!
De har verkligen saknat det såg jag imorse då jag lämnade dem.
William hade inte ens tid att ta av sig ytterkläderna innan han ivrigt sprang in för att leka medan jag höll på att klä av Sanna.
Skönt på ett sätt att jobba en hel dag i sträck och verkligen hinna med allt som stod på dagens att-göra-lista.
Sen att jag ligger lite efter med en massa pappersexercis är en sak, men så småningom ska väl det hinnas med också.
Hann hem och byta om och "hälla" i mig en tallrik med flingor innan det var dags att ge sig av till dansen.
Men ikväll var jag väldigt trött och sliten kände jag, så satt över några av "repetitions"danserna för att kroppen behövde det.
Väl hemma så var det som vanligt dags för M-P att rusa vidare då han hade innebandyträning att hinna till.
Barnen sov nästan redan då jag kom hem, behövde bara springa in en gång för att ge en napp till William.
De har en tendens fortfarande att med flit slänga ner nappen på golvet, bara för att få någon av oss att komma in då de skriker efter den.
Blev lite småplock sedan.
Nu ser man faktiskt Max klätterställning och nu kommer han åt att klättra i den också, då jag tömde den på alla "vet-inte-vart-denna-sak-hör-hemma-så-jag-lägger-den-här-så-länge" prylar. Blir en del sådana högar lite här och där.
M-P tog hand om disken då han kom hem och lite annat.
Nu ska vi lägga oss (ännu en gång alldeles för sent) och hoppas på en god natts sömn.
// Sargit

tisdag 26 oktober 2010

En dag med mormor

Idag fick barnen tillbringa hela dagen med mormor medan mamma och pappa jobbade.
Sanna hade sovit gott och länge på eftermiddagen.
 Men William fortsatte att vägra sova och sov inget på hela dagen.
De hade det bra i alla fall i mormors goda omvårdnad.
Vill passa på att tacka för hjälpen, Kiitos äiti!
Nattningen gick väldigt smidigt även ikväll.
Förresten, någon som kommer ihåg filmen "Trolltyg i tomteskogen"?
Den med "Var är Fjant?" och "Titta, en hel tomtearme! Ser du inte skillnad på en tomte och en svamp?" och andra härliga komentarer.
Jag har i alla fall äntligen lyckats jaga rätt på denna underbara film på DVD!
Nu väntar jag spänt på att den ska levereras...
Sen blir det en liten nostalgitripp med den bästa tecknade någonsin!
Någon mer som vill ansluta sig till denna filmkväll någon gång i framtiden?
// Sargit

måndag 25 oktober 2010

Feberfritt!

Dagen började mindre bra.
Både Sanna och William var på mindre gott humör och inte alls samarbetsvilliga vid blöjbyten och påklädningen.
De åt knappt någon frukost heller.
Att reta varandra genom att sno saker från den andres händer (mest William som gjorde det) var något som inte gjorde morgonen så lugn som jag hade hoppats efter en godnatts sömn.
Då vi väl kom ut i den friska, det vill säga kalla, luften så var barnen jätteglada och nöjda.
Men det blev inte jag då jag upptäckte att bilen var igenfrusen.
Igår bytte ju min make däck på bilarna och höll då på i carporten där forden brukar stå.
Men då han bytte på kian sist så stod den där och forden ute bland stjärnorna, och då vi inte fått nyckeln till motorvärmaren än (vi har nyligen fått denna andra parkering) så var inte den på.
Inte nog med det, det fanns ingen förnsterskrapa i bilen heller!
Har ju aldrig behövt en med forden då den jämnt stått under tak under nätterna.
Nåja, bara gilla läget och starta bilen och vänta på att den skulle bli varm.
Tur att vi har värme slingor både i fram- och bakrutan så de gick rätt snabbt.
Under tiden lastade jag in barnen och vagnen i bilen.
Barnen var jätterädda för bilen plötsligt, den lät ju och det har den inte gjort förr innan de suttit i den.
Måste ha varit ett läskigt och ovant ljud, stackars små troll.
Men då de väl satt i sina stolar så lugnade de sig.
Styrde bilen mot stinsen efter att först ha plockat upp min pappa som följde med som sällskap.
Då barnen nu är feberfria så ville jag passa på att förena jobb med en utflykt med de rastlösa barnen.
Var nämligen tvungen att fixa lite saker på panduro inför onsdagens vandring i allhelgonatid...
Sanna var väldigt famnig och ville bara bli buren av mig, men hon fick nöja sig med morfars famn efter en stund då jag inte orkade längre. Hon gick faktiskt själv en stund också.
Då vi kom iväg väldigt sent så blev det ganska snart dags för lunch.
Varken Sanna eller William åt särskilt mycket av lasagnen, men däremot så lockade min mat mer för Sanna.
Men William var glad ändå, då han ju fick busa med morfar.
Sanna ville bara sitta i min famn och äta från min tallrik, jag hade beställt Delizie (rullar av pasta, zuccini och skinka plus tomat- och ostsås).
Plötsligt då jag vände bort blicken fick Sanna tag i mitt glas med lingondricka blandat med kolsyrat vatten.
Sen fick inte jag dricka något mer då Sanna tyckte att det var gott...
Insåg att det skulle ha räckt med bara en maträtt så lite som vi alla äter för tillfället, synd att inte min man var med så att han kunde ätit resterna.
Lite blöjbyte och sedan in en kortis på intersport där barnen sprang glatt runt bland kläderna.
Därefter blev det bråttom då jag skulle lämna barnen till min mor och sedan åka till jobbet.
Sanna somnade i bilen men inte William.
Han sov kanske sista fem minuterna bara och vaknade igen då vi kom fram.
Sedan sov han inget mer fick jag höra, men Sanna hade sovit hela eftermiddagen!
På jobbet idag fick jag träna vissa muskler jag glömt bort att jag hade.
Hade tänkt ha hunnit såga färdigt bitar från en "stubbe" med maskinkraft, men då jag varit hemma har jag inte hunnit jaga efter någon med bandsåg, cirkelsåg, motorsåg eller annat som hade gjort detta jobb betydligt enklare.
Istället fick jag och en av tjejerna turas om att såga medan den andre höll trät på plats genom alla medel, händer och ben eller med kroppstyngden.
En hel timma tog det innan vi fick loss den bit vi behövde, att såga ytterligare två bitar gav vi upp tanken på så fort vi börjat.
Hadde nog varit enklare om vi haft ordentliga verktyg och någonting att fästa biten med, men det gick ju till slut av ren envishet (från min sida).
Men oj vad jag kommer ha träningsvärk imorn...
Vad resultatet blir får du se om några veckor, om vi inte ledsnat och slängt biten i soporna vill säga...
Jag kom hem samtidigt som min familj, de hade ätit middag hos min mor.
Ikväll blir det tidig nattning av mig då jag har en lång dag framför mig imorgon.
Hoppas barnen fortsätter bli bättre, vi siktar på dagis till på onsdag men det återstår att se...
// Sargit
P.S.
Helgen närmar sig snabbt fast det "bara" är måndag.
Fredag kväll ska jag lämna min man och mina barn för att åka till Ullared med några vänner.
Har aldrig varit där så ska bli kul att se vad det är för ställe.
Någon som har något tips på vad som är värt/inte värt att satsa på att inhandla där?

söndag 24 oktober 2010

Låååång helg!

Efter att ha överlevt helgen (peppar peppar då den ju ännu inte är slut) så känns det som att jag bara vill lägga mig i sängen och dra täcket över mig i en vecka eller nåt,
Men det lär nog inte hända.
Sjukdomsstatus: Både Sanna och William har feber och är snuviga, förutom höstsjukan, och nu har även M-P fått blåsor på händerna!
Väntar bara på att han blir hemma med feber han med... suck...
Är väldigt trött just nu, kan ha att göra med att jag sovit tre-fyra timmar per natt den sista veckan, förutom förra natten då barnen sov gott hela natten!
Idag då jag kom hem från jobbet så fick jag till slut ta barnen bredvid mig i sängen då de vägrade sova.
(Ett stort tack till pappa och Helena som hjälpte till med barnen i dag så att M-P kunde byta vinterdäck till bilarna.)
Det slutade med att de turades om att sova medan jag halvslumrade mellan dem.
Men sista timmen sov vi gott allihopa. Vi låg i vår säng från kvart i två till halv fem!
Så det blev inget mellanmål utan middags förberedelse direkt.
Barnen har ätit dåligt på sistone, beror nog på blåsorna i munnen, men lite har jag fått i dem i alla fall.
De har faktiskt fått dricka saft till maten, bättre det än inget.
Nu sitter William och leker med kritorna samt ritar lite mellan varven, Sanna sitter i mitt knä och jag kör pekfingervals med ena handen på tangentbordet.
Min make är nyss hemkommen från helgens match som även blev deras första vinst! 5-3 till hans lag grattis älskling!
Han var även förbi på sin dansträning men dansade inte så han inte smittar ner någon med höstsjukan.
Strax ska min älskade make iväg och handla medan jag börjar med kvällsproceduren med barnen.
Barnen blir hemma några dagar till från dagis så vi fortsätter att pussla ihop våra arbetstider, jag hemma på förmiddagarna och så hoppas vi på hjälp under de få timmar det diffar innan M-P kommer hem från jobbet .
Det löser sig nog.
Nu hoppas jag och min make på att barnen sover lika bra inatt som förra natten.
Allt från oss för tillfället.
// Sargit

fredag 22 oktober 2010

Snö!

Efter en tung natt med Sanna, som hade jättehög feber som hon vaknade av, så kändes det tungt att kliva upp då William vaknade.
Men bara att bita ihop.
Inte blev det lättare då jag tittade ut och såg allt det vita som fortfarande föll från himlen.
William och Sanna tittade lite förundrat ut först då jag påpekade att det har snöat.
Som ni ser så har vi inte rensat altanen på sommargrejerna m.m.
 Till och med poolen är framme fortfarande, tillsammans med snowracers som stått framme hela sommarn då vi fick dem från våra grannar som rensade sitt förråd.
 "Jag vill ut!" verkade William säga då han blev mer nyfiken på snön.
 Vid ett obevakat ögonblick har William fått tag på kameran och fotograferat lite, upptäckte detta nu då jag tömde förmiddagens bilder...
Denna blev rätt ok bild ändå, resten var lite si och så men med lite övning så blir det nog en fotograf av honom med.
Nu ska jag göra mig iordning för jobbet, min mor kom precis och barnen ska sova, men William är av en annan åsikt.
Kommer hem först imorn eftermiddag.
Är redan trött så hur mitt huvud klarar av att komma ihåg allt till övernattningen har jag ingen aning om, tur att vi är fler ledare med...
Hoppas att kommande natt blir bättre för M-P som är själv med barnen, känns inte så kul att lämna honom ensam med barnen då de är sjuka.
Han klarar det det vet jag men alltid lättare att kunna turas om.
Vill passa på att önska dig som läser en trevlig fredag kväll och helg då jag misstänker att jag inte hinner blogga något i helgen.
// Sargit

torsdag 21 oktober 2010

Ett värmande pappa-son-ögonblick

Idag hade jag lite småbråttom hem från jobbet, då jag skulle avlösa Kai som satt barnvakt hemma hos oss.
Sargit skulle nämligen börja jobba kl 13.30 och jag skulle inte vara hemma förren kl 15.
(Tusen tack till både mormor Astrid och morfar Kai som ställt upp och tagit hand om barnen till och från under den här tiden)
På vägen hem så hämtade jag Helena från stationen.
Väl hemma, när jag kliver in genom ytterdörren, så spricker William upp i ett jättestort leende och springer med full fart genom lägenheten emot mig.
Han är faktiskt så ivrig att han snubblar på sina egna fötter och faller pladask framlänges, men han reser sig snabbt och fortsätter springa glatt leende.
Jag går ner på huk och sträcker ut armarna med en stigande värme i pappahjärtat.
William springer nu med ett skratt förbi sin väntande pappa och hoppar upp i famnen på Helena... suck.
Nåväl, jag älskar den lilla parveln ändå även fast han inte alls tycker att pappa är så spännande alla gånger.

//M-P

Förmiddagen har gått fort

Vi sov till åtta idag med, eller rättare sagt barnen sov till åtta, jag snozade från halv åtta.
Då jag skulle byta blöjor på barnen upptäckte jag att Williams pyjamas var helt genom blöt i rumpan.
Så då tog jag av honom den med.
Då han fått en ny blöja så sa jag till honom att "hämta tröja och byxa ur lådan så vi kan klä på dig".
Han sprang glatt in i deras rum och kommer tillbaka väldigt nöjd med sig sig själv, i handen har han den rödsvarta pyjamas tröjan och i handen de vitsvarta pyjamas byxorna.
Nåja, det var ju ändå byxa och tröja så han fick ha dem på sig.
Senare då jag bytte på Sanna så var hennes pyjamas också blöt, men av hennes dreglande.
Då sprang William in och hämtade en ny till henne då jag sagt att Sanna skulle hämta kläder till sig.
Så kul att de börjar förstå så mycket numera och gör som man ber dem nästan två gånger av tio i alla fall (om man räknar med de gånger man försöker få dem att låta bli att göra något). Hihi...
Ringde även till förskolan och talade om att barnen blir hemma idag med och berättar om Williams blåsor.
Då får jag höra att det visst varit flera på förskolan som haft höstsjukan och varit där ändå och då smittat ner andra.
Några hade haft det väldigt besvärligt med blåsor i munnen så att de inte åt något alls och då var trötta och griniga.
Tycker att man ändå borde förvarna föräldrar om sjukdomar som går även om det inte är någon farlig sjukdom men som i vårt fall då vi inte ens hört talas om detta och inte visste alls vad det var då blåsorna dök upp.
Nåja, jag tänker då inte släppa iväg barnen på dagis så länge de smittar fast bvc och vårdguiden säger att det är ok.
Vill inte ha på mitt samvete att smittan sprids vidare och att det aldrig tar slut.
Efter frukost fick jag ett ryck och började städa lite.
Plockade undan i köket samt vardagsrummet och hann till och med dammsuga.
Det tog lite längre tid än vanligt då barnen krävde sin del av uppmärksamheten också emellanåt.
Men för en gångs skull, känns som länge sen, så bråkade barnen inte så mycket med varandra.
Bara några gånger som den ene tog något från den andre.
Några tips på hur man kan lära dem att sluta med det?
Min mamma kom på förmiddagen och höll oss sällskap.
Skönt för då hann jag ta en välbehövlig dusch.
Sedan åt vi lunch som min mamma haft med sig (ännu ett plus).
Nu sover barnen och jag ska strax ge mig av till jobbet medan mormor stannar kvar och ser efter sina barnbarn tills M-P kommer hem.
// Sargit

onsdag 20 oktober 2010

Mösskul och höstsjuka

På förmiddagen lekte barnen med sina fina mössor som mormor Astrid gjort åt dem förut.
De gillar dem verkligen.
Den mössa Sanna har på sig blev det lite bråk om då båda ville ha just den, Sanna vann...
 Men den andra är ju också fin tyckte William så han sprang till hallen från barnens rum (genom vardagsrummet) och speglade sig då han fick den på sig.
 Sanna roade sig med att med flit dra mössan över ansiktet flera gånger och titta runt genom de små hålen.
 Båda har varit på rätt så gott humör hela dagen.
Sanna som hostat mest hela tiden igår har inte hostat något alls idag förutom då hon låg och sov middag.
Men William, han har fått en ny sjukdom jag inte var bekant med kallad höstsjuka/höstblåsor (förr kallade man det "mul- och klöv sjuka"! men det ändrades för att inte förväxlas med djursjukdomen).
upptäckte imorse misstänka blåsor i hans ena hand och på båda fötterna och ringde bvc för att höra efter.
Men efter att sedan läst på lite på nätet om det så höll jag först inte med det svar jag fick då han varken haft feber eller blåsor i munnen som det stod att det börjar med.
Men nu på kvällen upptäckte jag att han visst hade blåsor i munnen med, stackarn.
Så nu väntar jag på att han ska få feber också.
Tydligen är det smittsamt men inte farligt så det fanns inget hinder att gå till dagis (om han mådde bra för övrigt).
Men då Sanna fortfarande är lite hostig och snuvig, dock betydligt bättre än igår, så får de båda vara hemma en dag till i alla fall.
Mormor kom efter lunch för att hålla mig sällskap och vara i beredskap ifall M-P inte hann hem i tid innan jag skulle till jobbet.
Men just idag så hade M-P haft flyt på jobbet och var hemma lagom till lunch så min mamma fick istället fika och umgås med oss istället (då barna sov).
Sedan var hon kvar en stund då jag åkt för att M-P skulle kunna springa till tvättstugan.
På kvällen efter badet fick barnen ha sina morgonrockar på (detta var innan jag kom hem).
De trivdes jättebra i dem och sprang runt glada och nöjda.
Sanna ville inte ta av sig den berättade M-P, det vart lite livat då han försökte.
Hur roligt kan man ha det med en tom hushållsrulle och en napp?
Jättekul om man frågar William som lekte med dem en bra stund.
Sanna var väldigt trött ikväll, hon somnade långt innan sagan var slut.
William däremot ville inte sova i första taget men var rätt så nöjd ändå.
Efter Greys så satte jag igång ett litet syprojekt då jag lovat fixa lite rekvisita till en musikal som körbarnen på jobbet ska ha i helgen.
Har skjutit på det lite men nu insåg jag att jag inte skulle hinna om jag inte gjorde det nu.
Min älskade make satt ju ändå och hade sin spelkväll (då grabbarna bytt dag till onsdagar numera) så honom hade man ju inget sällskap av i alla fall.
Men nu ska jag tvinga mig själv att slita mig från datorn och gå och lägga mig då morgondagen är lång och jag lär nog inte få sovmorgon fast jag är hemma förmiddagen...
// Sargit

Pepparkaksjakt

Efter lunchen idag så började William peka upp mot bokhyllan.
Då jag inte förstod vad han menade hämtade han en stol och klappade på den och tittade menande på mig för att sedan peka uppåt igen.
Först då förstod jag vad han menade.
Han hade koll på var pepparkaksgömman fanns.
Vi har nämligen, på grund av platsbrist, två burkar med pepparkakor på översta hyllan i en av bokhyllorna.
Han ville ha en pepparkaka.
Vem kan motstå en sådan klok liten unge som till och med hämtar en stol till mamma att klättra upp på?
Barnen fick en varsin pepparkaka till efterrätt.

Senare ville han ha mer men fick inte.
Då började han flytta på stolen igen men råkade hamna i köket dit det är en pytteliten nivåskillnad.
Han fick inte upp stolen över kanten och blev därmed frustrerad.
Då kommer Sanna fram och lyfter på stolen, sedan hjälps de åt att få stolen på plats framför bokhyllan.
Så nu har de börjat sammarbeta med varandra också.
Stackars oss föräldrar...
// Sargit

tisdag 19 oktober 2010

Höll väll inte tillräckligt hårt i tummarna...

Vid halv två ringde de från förskolan och sa att nu hostar Sanna lite väl mycket och tyckte hon borde få komma hem.
Nåja, what to do, what to do... Bara att sätta sig i bilen och åka hem.
Tur att jag hann med det mesta av förberedelserna inför konfirmanderna och morgondagens grupp.
Ringde på vägen för att stressa på min käre make som lovade hinna hem innan jag behövde vara tillbaka på jobbet.
Sanna var rena solskenet då jag kom och vinkade glatt till allt och alla samt sa "hej hej" med ett leende.
William däremot var nyvaken och inte lika lycklig.
Men han visade också, fast lite mer diskret, att han var glad att jag var där.
Tog en stund att klä på barnen men sedan gick det snabbt att komma hem.
Hemma blev det mellanmål i form av fil och flingor (flingorna måste dock ligga i en skål bredvid).
Mycket uppskattat av Sanna.
William gillade det också men åt inte lika mycket som Sanna som till och med åt resterna av brorsans fil.
Sedan var det mobiltelefonerna som lockade igen.
Denna gång lyssnade Sanna på musik med min mobil medan William lyssnade på pappas gamla mobil.
Senare då jag gick förbi köket så såg jag hur William löst frånvaron av musik där.
Bra tänkt av vår kloke son.
Sanna försökte göra likadant med min men den var lite smalare så den brakade ner på golvet flera gånger under hennes försök.
Inte populärt hos mig men får väl skylla mig själv som lät henne ha den.
Då jag plockade upp bitarna och vägrade ge dem tillbaka till henne (efter att jag satt ihop dem igen) så blev Sanna jättearg.
Men det gick över då jag tog henne i famnen och gick mot badrummet för att ställa undan deras tandborstar.
Ingen bra idé.
Sanna nämligen fullkomligt älskar att tvätta händerna under kranen.
Får hon inte göra det kommer hennes numera berömda temperament till känna.
Oj oj oj vad barnet kan vara envist!
Undrar vem hon ärvt det ifrån ;) hihii...
Så här i efterhand borde jag kanske låtit henne stå där ett tag och leka med vattnet, men hjälper ju inte att vara efterklok.
Då lugnet lagt sig så satt vi i deras rum och läste bok en bra stund.
Jag hann tillbaka till jobbet precis innan gruppstart då M-P hann hem i tid som lovat.
Han hann till och med hämta forden från verkstaden där den varit på service.
Då jag kom hem senare på kvällen, lagomt till desperata hemmafruarna, så sov barnen gott i sina sängar (förutom några hostningar då och då) och maken satt vid datorn.
Imorn blir det nog en tripp till farbror doktorn igen om nu inte hostningarna blir bättre under natten.
Men oavsett så blir Sanna hemma med mig tills pappa kommer hem (varvid jag rusar till jobbet), få se om jag låter William också vara hemma då även han har hostat från och till, kanske enklast så och slippa stressa iväg på morgonen.
// Sargit

Host host

Blir tokig på Sannas hosta.
Nu har hon knappt sovit något inatt känns det som (inte jag heller för den delen).
Hostmedicinen hjälper inte alls verkar det som och hon fortsatte hosta imorse.
Kändes inge bra att lämna henne på dagis idag...
Men de ringer om det skulle bli värre, det var tydligen väldigt många som går runt med hosta nu sa dem.
Värst är det då hon ligger ner så inatt sov jag halvsittandes med henne i famnen för att uderlätta för henne, stackars liten.
Man känner sig så maktlös när man som förälder inte kan hjälpa så det blir bättre...
Om det inte blir någon förbättring inatt så får hon stanna hemma imorn och besöka farbror doktorn igen, snart hälsar de väl på oss vid namn då vi kommer...
Undrar när barnen får vara friska och gå på dagis längre än några dagar i streck... Suck...
Nu tillbaka till arbetet, var bara tvungen att skriva av mig lite.
// Sargit

söndag 17 oktober 2010

Söndagen i bilder

Elin glömde sitt hårspänne hos oss igår, den hittade Sanna och blev förtjust i den.
Så stor hon har blivit vår lilla tjej som numera vill fixa med håret.
Fick ta bort och sätta dit den ett x antal gånger...
Fast jag fick sovmorgon imorse (vi körde skift förmiddagen) så somnade jag tungt då barnen sov middag.
Jag sov i hela två timmar!
M-P skulle väcka mig efter en timma men då kände jag att ge mig en kvart till, sen glömde han bort att väcka mig...
Så när både jag och barnen vaknade så låg jag efter med mitt planerade bak till mellanmålet.
Pappa och Helena skulle nämligen komma förbi på fika och jag hade tänkt baka scones.
Så när de kom satte jag igång med baket, lurade min älskade make att gegga med sina händer.
Ni som känner honom vet precis hur förtjust han är i att kladda med händerna...
Men han gjorde det för mig vilken uppoffring!
Sanna fick ju en telefon av min mamma tidigare i veckan då vi var där.
Den har varit enormt populär och fått följa med överallt.
William har inte fått leka med den.
Men idag fick han tag i den och då blev det katastrof för Sanna.
Tur att pappa hade laddad sin gamla mobil så att den lyser när man trycker på knapparna.
Hon lyckades till och med få på musiken på den och sedan var den som fastklistrad vid hennes händer och öra.
Det bådar inte gott inför tonårstidens telefonräkningar...
 Lite senare än tänkt blev mellanmålet, men gott var det med nubakade engelska scones!
William gillade som vanligt mest osten men några bitar av brödet gick också ner.
M-P fick lite bråttom då han insåg att hans dans skulle börja om fem minuter...
Tur att morfar och Helena kunde stanna en stund till så att jag hann ta en snabb dusch.
Här tittar William på hästar på TV:n (v75 tror jag det var), väldigt fascinerande tyckte både Sanna och William.
Sedan packade vi ihop oss för att bege oss till familjen Beutler som bjudit över oss på middag idag.
Det första som mötte oss då vi kom dit var en enorm zuccini som låg på deras trappa vid ytterdörren, den visade sig sedan bli dagens middag fylld med godsaker.
Lina la ett värmeljus på så att man verkligen kunde se hur stor den var.
Alla åt med god aptit, Sanna gillade det så mycket att hon ville ha mer av köttfärszuccinin tre gånger om!
Efter maten var det trappan som lockade, som vanligt.
Men nu har Sanna börjat bli rädd för att ta sig ner, hon klättrar glatt uppför men sen stannar hon och skriker tills någon hjälper henne därifrån.
William däremot har inga hämningar, varken uppför eller nerför.
 Då Elin och Emma skulle bada så ville såklart våra små också göra det.
William blir helt vild i badkaret då Emma också är med, han älskar ju att bada normalt också men det är en helt annan våghals då han får Emma som sällskap.
Sanna är inte riktigt lika förtjust i ett överfullt badkar...
Barnen rusade runt på övervåningen efter de fått på sig pyjamasen.
Pappa kom med vällingflaskorna till dem dit men tro nu inte att de stannade upp för det inte.
Nä, här var det full fart med några kortare pauser för en liten sup ur flaskan (välling alltså).
William har upptäckt något nytt, hur kul det är att gå baklänges.
Detta roade han sig med mest hela tiden då det ju fanns gått om plats att gå längre sträckor baklänges på övervåningen.
Då William ledsnat på sin välling så tyckte han att det var läggdags.
Så han kröp ner i Elins docksäng helt enkelt.
 Sanna ville också dit men det satte vi stopp för då vi inte trodde att den skulle hålla riktigt för bådas tyngd.
Vi hoppades att barnen skulle somna i bilen på hemvägen, men icke.
De satt trötta men nöjda och tittade på den nattliga utsikten genom bilens fönster.
Det dröjde inte många minuter efter sagans slut då båda sov tungt, inga protester alls då M-P lämnade rummet deras.
Hoppas de sover gott hela natten, för det har jag planerat att göra.
Ska bli intressant att se hur morgonrutinen fungerar imorgon bitti, då Sanna ju varit hemma nästan två veckor.
De har ju inte stigit upp tidigt direkt den senaste tiden...
// Sargit