söndag 31 oktober 2010

Huset fullt!

Eller rättare sagt lägenheten full.
I eftermiddags kom då min vän Jenny med familj på besök.
Senast vi sågs var ju då Thula och Siri döptes vilket var i juli.
Så kul att vi nu kunde ses igen, även om avståndet inte är mer än några timmar så blir det ju tyvärr inte av att vi ses mer än en till två gånger om året.
Skärpning på oss!
Sanna och William sov fortfarande ute på altanen så Siri, Thula och Wilma fick bekanta sig med alla nya leksakerna ifred en stund.
De dök snabbt ner i en av lådorna jag lyfte ner åt dem.
 Så stora barnen har blivit. Siri och Thula är ju ett halvår yngre än Sanna och William, men det märks inte alls.
De har till och med samma storlek på kläderna.
Sanna och William var lite förvånade då de vaknade över att det fanns fler barn här hemma.
Men de fann sig snabbt och lekte tillsammans (bredvid) de andra.
William och Wilma fann varann trots åldersskillnaden.
Fika blev det ju så klart, de som saknas på bilden är ju M-P, Anci och jag.
Men bullarna var godkända, det var de sista av de hembakta bullarna som kom fram idag.
 Siri med rosa och Thula med blå haklapp (om jag minns rätt).
 Jenny på bulljakt medan William mumsar på sin fångst.
 Vi serverade även en rolig och god frukt, Honungs pomelo.
Det enda jobbiga med den är själva förberedelsen av den då skalet är en centimeter tjock, därför har vi inte haft den hemma så ofta.
William var inte så förstjust i det, ville inte ens smaka.
Men Sanna åt och åt med god aptit och ville ha mer.
 Det tog inte lång tid för barnen att sprida ut leksaker både här och där, men det var nog inte så mycket bråk om sakerna, förutom William som försökte sno Sannas halsband då och då...
 Sanna försökte övertala sin far att följa med henne då han "kolapsade" på hallgolvet.
Han vägrade sammarbeta med Sanna vilket resulterade i en frustrerad Sanna som inte gav sig utan fortsatte "dra" i pappas hand.
Till slut var det han som gav sig och gav upp sin korta vila på hallgolvet efter en dag på jobbet.
Fick tyvärr ingen bra talande bild från middagen, men kan säga att det blir en hel del sanerande efter fyra små i nästan samma ålder.
God mat fick vi njuta av, som jag inte kan ta åt mig äran av då Anci gjorde sin berömda köttfärssås efter sin sons önskan...
Då vi var så många så hade vi plockat fram höga pallen så att alla kunde sitta vid matbordet.
Den blev ståendes i hallen senare vilket visade sig vara en utmärkt klätterpall, eller ska jag säga telefon-konferens-pall.
Sanna klättrade lätt upp och satte sig för att sedan "ringa" runt och prata med folk.
Länge höll hon konversationen levande.
Bådar inte gott för framtidens telefonräkningar...
Innan våra gäster skulle köra hemåt till Gävle så var det först dags för lite natt-tankning för de små.
Våra har då inte legat så där snällt och stilla sen de lärde sig förflytta sig...
Sanna tittade facinerat på.
Rolig eftermiddag blev det, med barn som sprang runt här och där.
Hade man bytt på ett barn så var det snart dags för nästa.
Jenny tyckte det skulle vara en bra ide att de kunde lämna barnen hos oss nästa gång de skulle utomlands, då ju flyget ligget så nära.
Behöver jag säga att M-P inte höll riktigt med.
Tänk er fyra snart två åringar och en fyraåring i vår lilla bostad längre än en dag, undrar om huset skulle stå kvar efter det...
Men liv och rörelse var det vilket gjorde att våra små troll var så uppe i varv ikväll att de inte hade en tanke på att sova.
Inte hjälpte tidsomställningen till heller.
Båda lekte och busade i sina sängar i över en timma.
De ropade på varandra och skrattade med eller åt varandra, de lekte med lampknapparna, hoppade i sängarna, slängde med flit ner nappar och hade hur roligt som helst.
Och självklart börjar de ropa "bajj, bajj" också, vilket innebär att blöjor behöver bytas.
Men till slut somnade de, först William (som vanligt) och långt därefter Sanna, som inte visade ett tecken på trötthet föränn hon plötsligt tystnade.
Nu sitter jag åter igen här i en tyst lägenhet där bara tunga andningar hörs.
Ska väl göra som de andra och sova men känns lite tidigt, även fast timmen är sen...
// Sargit

Inga kommentarer: