torsdag 14 oktober 2010

Båda barnen hemma med pappa idag

Igår var Sanna med mig på jobbet under förmiddagen.
Gick inte lika bra som förut, när Sanna inte fick sin vilja igenom så visade hon sin temperamentsfulla sida...
Från lunch framåt tillbringade hon sedan tid med sin morfar och Helena tills pappa kom hem från jobbet, det hade tydligen gått bra.

Det var redan bestämt att M-P skulle vara hemma torsdag och fredag med Sanna fast hon redan är bättre i ögonen, men då hon nu behöver få sina droppar var tredje timme så kan hon inte vara på dagis.
Imorse visade det sig att William fått tillbaka sin ögoninfektion. Suck!
Tur att det skedde nu i och för sig så att man slapp planera vem som skulle vara hemma med honom, M-P skulle ju ändå vara hemma så bara att ringa dagis och tala om att William inte skulle komma.
Förmiddagen hade gått bra då de var ute och lekte, men sena eftermiddagen och kvällen har varit tuffa för stackars M-P.
Då jag är på dansen har jag för vana att alltid kolla till telefonen som jag ändrat till ljudlöst, aldrig att någon ringt, men just ikväll då jag glömde bort att titta så hade jag fått ett desperat sms från min make som bönade mig att komma hem så fort som möjligt (överdriver lite men ni förstår nog vad jag menar).
Såg det först då dansen var slut och ringer snabbt med panik i hjärtat för att kolla vad som hänt.
Det visade sig att han bara var helt slut och behövde helt enkelt avlösning då barnen varit totalt omöjliga och bråkiga.
Då jag kom hem så fick han ge sig iväg på träningen sin.
Självklart var barnen hur glada som helst och visade inte ett tecken på att vara på dåligt humör.
Som om de ville säga att "nädå, vi har varit hur snälla som helst hela dagen så tro inte på vad pappa säger..."
Mitt i sagoläsningen så började båda visa stolt att de minsann kan peka ut ögon, näsa, tänder, tunga, kinder, haka, huvud och öron.
Fick säga dessa kroppsdelar flera gånger för att glädja dem och sen började de skratta hejdlöst då William tappade balansen och ramlade omkull i sängen.
Då började han göra detta med flit och båda skrattade mer och mer.
Å mina gullungar, så de kan vara helt omöjliga men så söta ändå.
Nu har de äntligen lugnat ner sig och somnat, Sanna somnade först ikväll hör och häpna!
Ska själv lägga mig snart med då jag ska upp redan halv sju imorgon för att lämna ena bilen på verkstan strax efter sju (hur sjutton ska jag komma upp i tid?).
Hoppas morgondagen blir lugnare för min stackars make...
// Sargit

Inga kommentarer: