Vi fick direkt en tid klockan elva för att visa upp utslagen William fått.
De hade visserligen bleknat något under natten men ville ändå få reda på vad det var.
Väl där kom vi in på en gång fast vi var några minuter tidiga.
Jättetrevlig sköterska tog emot oss och tittade på Williams utslag och tyckte att en läkare borde titta på det, så hon jagade rätt på en som var på plats.
De kom fram till att det troligtvis var nässelutslag, men man vet inte exakt varför barn får det kan vara olika saker som reaktion på något man ätit eller infektion i kroppen m.m.
Men för att utesluta streptokocker så skickades vi till labbet (några meter nerför korridoren) för ett snabbt test.
Både William och Sanna var på toppenhumör ända sen de vaknat idag (de sov hela natten och vaknade först strax före åtta).
Här väntar William på att sköterskan ska ta provet från halsen med en tops.
Medan vi väntade på svaret så lekte barnen i väntrummet.
De börjar bli riktigt duktiga på att klättra upp och åka rutschkana själva.
Gåvagnarna var också populära, Sanna fastnade för den äldsta modellen de hade där och gick glatt runt i hela rummet och till och med ut mot korridoren.
Provet var negativt så vi skulle bara hålla ögonen på om utslagen skulle börja klia eller om William får feber.
Fick recept utskrivet ifall han får klåda men annars var det helt ofarligt sa de.
William undersöker maskrosorna utanför vårdcentralen.
På eftermiddagen då farmor kom hem från jobbet så gick hon ut på baksidan med barnen en stund.
Sanna har börjat sen en tid tillbaka med att ta tag i en hand bara för att vilja gå runt så.
Sanna poserar då hon undersöker gräset.
Till slut hamnade vi på lekplatsen på framsidan av farmors hus.
William visade att det inte var något problem för honom att ta sig upp till rutschkanan fast det inte fanns några enkla trappor där, han klurade ut det själv.
Gammelfarmor var också med, hon hade kommit förbi tidigare med goda bullar som hon bakat och som det inte finns en smula kvar av längre...
Här ser ni farmor Anki testandes en klätterställning på vägen.
Det här var ju så mycket roligare:
Efter en bra stund då vi kom in i skogen som promenadvägen gick igenom, så försökte vi få barnen att sätta sig i vagnen då det fanns en väldigt massa elaka mygg som försökte äta upp oss.
William gick med på det men Sanna vägrade.
Protesterade högljutt så fort man försökte och spände hela kroppen.
Så hon fick fortsätta gå en stund till. Då var hon nöjd. Men snart blev myggorna ännu mer närgångna, det hade nog skickat bud till hela kolonin, så M-P bar en skrikande Sanna resten av vägen för att vi snabbare skulle komma ut ur skogen.
Hon skulle säkert utan problem gått både dit och tillbaka om hon själv fått bestämma.
Envis liten tjej vi har, hon vet vad hon vill det är då säkert.
// Sargit
p.s.
Något konstigt med bloggpogrammet, ser olika ut på de två uppkopplade datorerna vi har, hoppas du ser inlägget som det ska vara.
Enligt förhandsgranskningen ser det bra ut.
Nåja, får väl stå ut då jag inte orkar bråka med datorn just nu, ska strax lägga mig...
3 kommentarer:
Upptäcker ofta när man kommer till en lekplats att det bara finns EN babygunga då är det bara att vända annars är katastrofen ett faktum då båda SKA gunga samtidigt :)Vad blev det för vagn, den ser smidig ut.
Nässelutslag, usch. Det kan få en att bli tokig. Har haft det i flera år nu utan att någon kan säga varför. Lyckligtvis hålls det tillbaka med antihistaminer, men ändå. Vore så mycket bättre att veta vad man ska undvika. Hoppas att det går över på William och att han slipper ha så mycket besvär.
AnnaM: Vår "resevagn" blev en maclaren twin techno, vi är jätte nöjda med den. Hittade den på blocket :-) Det enda är väl att vid vissa tillfällen saknar man vår "stora" vagn då den är bättre vid terrängkörning samt så går den lättare över trösklar. Men annars är maclaren jättebra.
Än så länge så är det bara Sanna som gillar att gunga så det är inget problem med att ha bara en babygunga, men vi får väl se hur det blir i framtiden.
Jenny: Som tur är verkar William inte ha brytt sig om utslagen, de är borta idag vilket känns skönt. Men det lär väl mest troligt återkomma då man minst anar det antar jag. Hoppas också på att vi kan få reda på vad det beror på ifall deet återkommer.
// Sargit
Skicka en kommentar