Vårt första julfirande i huset

Vi bestämde tidigt att denna dag inte skulle innehålla något pakethets utan att barnen skulle få god tid på sig att leka med sina nya leksaker då de öppnades.
Så vi började redan innan frukost med det första presenten, den stora från oss föräldrar till våra små troll.
De blev glada för innehållet även om de inte förstod riktigt vad som komma skulle då vi efter att de öppnat och plockat fram innehållet bar fram vad de skulle användas med.

Ett dockhus i trä som jag hade turen att hitta på blocket med möbler.
Jag har målat alla möblerna i glada färger (det jag höll på att färdigställa på jobbet första semesterdagen om du minns att jag skrev om det förut) och så har min pappa hjälpt till att måla hela huset vitt.

Det blev kanon fint och barnen var så nöjda så de lekte med den nästan hela förmiddagen, med avbrott för lite bråk då och då om möblerna...

 Vi åt sen lunch, först strax efter ett, men alla var nöjda och ingen behövde gå hungrig från bordet.

Självklart representerades julbordet av finska jullådor också som morotslåda, leverlåda och andra läckerheter förutom köttbullar, korv, sill och potatis.
Efter amten fick barnen öppna moster Tinas julklapp, en egen varsin gitarr!
De blev jätteglada för dem, senare på kvällen vid sovdags ville William sova med sin gitarr men gick med på att den skulle stå inom räckhåll bredvid sängen istället efter att han slagit sig på den då han vände och vred på sig.
Efter ett bra tag så frågade Sanna efter fler paket då hon sett att det fanns mer att öppna.
Då fick de öppna de stora paketen från vaari och Helena.
De blev så populära att de skulle säkert nöjt sig med bara dem för resten av kvällen, varsin egen dockvagn och docka den ena sulky den andra kombi modell.
Här en bild på mig och min yngsta lilla syster, som inte är så liten längre.
Måste ju skryta lite, hon har nyligen fått en fil. kand. på Uppsala universitet som hon kämpat med i några år nu så grattis igen Tina!

Plötsligt var det dags för Kalle Anka och alla gjorde vi det bekvämt för oss i sofforna, barnen satt som förhäxade då de inte sett det förut. Själv somnade jag...

Fika blev det så klart och sedan utdelandet av restena v julklapparna och öppnandet av dem.
En rolig grej var då det råkade vara så att Williams paket kom fram först några gånger så sa Sanna direkt "var är mitt paket?" med så söt röst och min så man smälte direkt.
Ändå var det skönt att märka att då deras alla paket var öppnade så nöjde de sig med det och lekte med sina saker alltså inget ge mig mera paket tjat alls, ibland sa någon av dem "jag kan hjälpa dig" då de ville hjälpa någon öppna sina julklappar.
Många glada skratt och utrop blev det, tusen tack igen kära familj för alla fina julklappar.
Vi gjorde ett försök alldeles för sent att få till en familjeporträtt, glömde bort det helt enkelt under dagen.
Detta är den "bästa" bilden vi fick till då William inte var så samarbetsvillig.

 Till middag blev det mer julmat för dem som ville eller så åt man julgröt med blandfruktssoppa (bra för magen efter all julmat då den innehåller plommon, russin och aprikoser bland annat).
Det blev sovdags och då barnen kommit i säng, dock ej somnat, så gav jag, Tina och vår pappa oss iväg till kyrkogården för att tända ljus på graven.
Detta är tredje gången jag inte är med och arrangerar fackeltåget till julnattsmässan samt deltar i själva julnattsmässan totalt sen jag började jobba i Märsta 2001.
Kändes konstigt men orkade helt enkelt gå iväg så sent ikväll så vi tog en tur till kyrkogården lite tidigare.
Så fint det är där med alla ljusen på gravarna, så fridfullt.
Synd att det inte finns någon snö som lyser upp natten.

Kvällen/natten avslutades med två partier Settlers och lite ost och kex som tilltugg, förutom nattamat för de som ville.
Kom i säng först efter två på natten.
Måste säga att vi haft en kanon trevlig och stressfri julafton (bortsett från några timmar på förmiddagen).
Första julen i vårt nya hus också är det ju, vilket ställde till det lite då jag inte riktigt hittade allt jag skulle behövt till dukningen men man tager vad man haver.
De saker jag saknade dyker väl upp så småningom.
// Sargit