onsdag 23 februari 2011

Klättra på snöhögar, bra motion

Idag var vi hela tre personer som hämtade Sanna och William från dagis.
Jag hade nämligen strax innan hämtat Elin från hennes dagis då hon skulle få tillbringa eftermiddagen och kvällen med oss.
M-P hann också hem lagom till att kunna promenera hem tillsammans med oss.
Barnen var det inga problem med att få dem att lämna dagiset, de gillar ju Elin, annars så brukar de vara lite svår övertalade.
Men promenaden hem tog mycket längre tid än normalt.
Sanna envisades att hon skulle gå själv och då Elin hittade snöhögar/berg här och där som hon bara var tvungen att klättra upp på, ja då ville ju Sanna inte vara sämre hon upp skulle hon bara.
Då hennes fötter inte riktigt klarar av att klättra upp själva fick mamma offra sig och hjälpa henne.
Min tyngd var dock lite för mycket på vissa ställen för jag sjönk ner i snön upp till knät ibland.
Sanna njöt!
Hon ville inte lämna det "stora" berget hon kom upp i alls, föränn jag lockade med ett större längre fram.
 Elin verkade trivas hon med, snabb var hon och klättrade upp och ner flera gånger innan hon fick ögonen på jättehögen vid vår lilla backe där vi bor.
 Då var hon snabb och skulle bara upp dit.
Sanna försökte hon med men där gick min gräns, det är tungt att lyfta/ hålla upp henne samtidigt som man försöker hålla balansen själv och klättra.
 Istället fick hon nöja sig med att längtansfullt blicka upp mot Elin.
 Men lika glad var hon för det, då Elin rullade ner en snöklump som landade en bit bort.
 William då, ja sin vana trogen så ville han bara sitta i vagnen. Vägrade gå helt enkelt.
Så han och pappa gick i förväg medan vi andra lekte i snön.
Hem tog vi oss inte den vanliga vägen upp, nej vi klättrade upp för backen från gästparkeringen istället för att gå på vägen. Tungt blev det men vad gör man inte för att hålla sin dotter nöjd.
Vi fick snabb visit av vaari och Helena också, vilket gjorde att jag hann dammsuga lite snabbt.
Senare så ville barnen pärla, så det fick dem göra i väntan på maten.
Sanna gillade mer att leka med pärlburken och pärlorna än att lägga pärlplatta,
 medan William imponerade med sin skicklighet och koncentration.
Trötta var våra små troll, och att de var hungriga gjorde ju inte saken bättre.
Maten hjälptes vi åt med. Elin var skicklig med kniven då hon skar alla grönsakerna i bitar, jag skötte pommesen och M-P ansvarade för köttet.
Kombinationen blev en kanon god middag!
Sanna var jättegrinig vid middagen då hon inte fick som hon ville, vilket var att bara äta bearnaisesås och tomater.
Men till slut, efter mycke övertalning följd av ignorering, kom hon på att pommes, kött och grönsaker var också gott.
Måste säga att köttet idag blev bland det godaste jag ätit!
M-P gav äran till mig som köpt den fina biten ytterfläskfile, medan jag tyckte han lyckades galant med tillagningen.
Min älskade stackars make har skadat sig då han mest troligt lyft fel på jobbet, så nu kan han knappt röra sig så ont har han.
Så imorn blir det ett besök hos farbror doktorn för honom.
Ingen bra kombination att ha två föräldrar som inte kan lyfta barnen.
Hoppas verkligen att vi inte behöver åka iväg någonstans med bilen hela familjen, då jag isåfall inte vet hur vi får allt inlastat.
Nä, dags att plocka undan i köket innan läggdags.
// Sargit

2 kommentarer:

Thomas sa...

Minus MP's (och din) rygg verkar ni ju ha haft en riktigt bra kväll. Tusen tack för hjälpen med Elin! :)

Nadja sa...

Sanna = mini me! Till den högsta toppen kommer även den minsta tjejen. Envisheten fixar allt. Go mini me. Ses snart Kram.