Så länge det finns hopp!

Idag åkte Sargit iväg till Uppsala för att handla med sin syster Tina.

Då Thomas hade en arbeta-hemma dag idag så föreslog han att jag skulle ta mig ner till honom och äta lunch ihop.

Nånting som både Sanna och William börjar tjata om så fort man nämner Thomas och Lina är deras studsmatta och att de vill hoppa i den.

Så när vi kom dit gick barnen med bestämda steg till studsmattan och bad mig ta av skorna på dem.

De spenderade sen en god stund där medans Thomas jobbade färdigt lite.

 Bredvid studsmattan står ett litet barnbord med parasoll som även det blev populärt.

Men till sist var det så dags för lunch, vi hade redan bestämt oss för att åka iväg till "4 små rätter" för lite kina-mat.
Detta uppskattades av oss alla fyra.
Både Sanna och William envisas med att använda pinnar när de ska äta (med varierande framgång)

 Men till slut brukar det bli gaffel alternativt händerna som gäller.

Efter maten så åkte vi tillbaka till Thomas för lite fortsatt lek för barnen och kaffe till oss lite större.
Men vid fyra slog tröttheten till som en slägga och William blev helt förstörd när han inte fick ha skor på sig inomhus.
Efter en kvarts konstant skrikande fick jag lov att börja bege mig hemåt med de små.
Det tog inte speciellt lång tid innan jag hörde högljudda snarkningar därbak.

Jag tog en liten rundtur i kommunen för att de skulle få sova en liten stund extra, men till sist var det dags att bege sig hemåt för att påbörja middagen.
Tack för en trevlig dag iallafall Thomas, synd att det blev ett lite tvärt slut.

//M-P