Juldagen

Juldagen brukar jag tycka att det är en dag man ska vara med familjen och inte ge sig ut på äventyr.
Den traditionen hoppas jag att vi kan hålla i vår familj i framtiden.
På förmiddagen kom Tina, Helena och min pappa förbi en sväng.
Sanna var fortfarande lite trött då båda barnen har klivit upp tidigare de senaste dagarna än vad vi brukar i normala fall.
Tog inte så många bilder då men denna hann jag fånga, Sanna med sin morfar. Efter lunch, då det är barnens sovtid numera, bestämde vi oss för att ta en promenad så att vi alla skulle få lite frisk luft.
Svärmor mådde mindre bra så hon stannade kvar för att vila.
Både Sanna och William somnade fort i vagnen.
För att de skulle få sova ordentligt så bestämde vi oss för att gå förbi M-P:s pappa och säga hej, då de inte kunnat komma förbi igår.
Vi invigde barnens nya overaller också som mormor köpt i födelsedagspresent till dem, de andra var på gränsen till för små innan vi ens hann använda dem.
Se så sött de sover.

Då vi kom fram till svärfar så vaknade William och snart även Sanna.
Vi hade inte planerat att vara borta så länge så M-P fick springa in till Ica och handla lite mellanmål till barnen.
Under tiden mös vi i soffan och tittade på "The preachers wife".
William var lite grinig så han fick sitta i min famn medan Sanna satt hos sin faster Anna-Maria.

Efter mellanmålet var det dags att bege sig hemåt då det hade lovats mer snö och sämre väder.
Observera de snygga mössorna!

Nästa hemma igen så stötte vi på familjen Andersson som var ute och lekte i snön.
Marcus och Linn höll på att bygga en snögubbe med sin mamma och pappa.
Jane var så snäll och tog ett kort på oss så att vi fick en bild på hela familjen.

Efter middagen lektes det med nya leksaken.
Det var en bra investering verkar det som, även om de ännu inte förståt hur man får in ringarna på pinnen men det kommer så småningom.
Det roligaste verkar vara att ta ut träringarna och slå dem mot varandra, tugga på dem och dunka dem i golvet.

Då jag tog fram min julkapp för att stämma den för hundrade gången, så ville William så klart också spela.
Det fick han och han var jätte facinerad över vilket ljud han lyckades få till.
Länge spelade han, kanske en framtida gittarist, vem vet.

Sanna ville också testa, men det var inte lika kul i längden verkade det som då det var annat som lockade efter en kort stunds spelande.

Då barnen somnat så invigde några av oss det spel jag fick i julklapp av svärmor.
Den var jätterolig!
Lite beroende framkallande då man tänker "bara en omgång till..." efter varje omgång.
Den heter Blokus trigon och liknar lite luffarschack i strategin men ändå inte.
Gäller att bli av med sina figurer men samtidigt "hindra" sina medspelare att bli av med sina.
Blir sugen på att spela bara jag tänker på det.
En trevlig dag allt som allt.