Utflykt med dagis till Gunnes gård

Idag hade jag äran att få tillbringa hela dagen med mina barn.
Deras avdelning på förskolan skulle nämligen på en utflykt till Gunnes gård i Upplands-Väsby och hade frågat om några föräldrar kunde följa med.
Självklart nappade jag direkt, liksom fem andra (varav två åkte bil med sin son och allas lunch).
Vi lyckades komma till dagis i lagom tid fast det var en halvtimma tidigare än normalt (nåja nästan 45min tidigare om man ska vara ärlig).
Barnen verkade nöjda i sin vagn, men de ville inte att några andra barn skulle komma i deras närhet.
Lite morgontrötta var de.

 Att åka buss med 14barn och fem barnvagnar, varav tre är syskonvagnar, krävdes lite logistik, men det gick bra på vägen ner till stationen.
Här åker Sanna och William tåg för första gången sen de var bäbisar.
De var lite misstänksamma men satt tyst och stilla i vagnen.

 Väl framme så lämnade vi alla vagnar och tog oss fram till fots.
Måste säga att det gick väldigt bra fast barnen var mer än dubbelt så många som vi vuxna.
Det var två killar som var lite mer vågade och hade spring i bena, men oftast lyssnade de då fröken ropade på dem att de skulle stanna eller komma tillbaka.
Här tittar Sanna på en av de två stora grisar som låg och solade.

 Då vi klättrat in i stora hagen (lyft över barnen över stege som gick över staketet) så såg vi massor med får som åt i godan ro.
Några av barnen tvekade inte alls utan gick rakt fram och klappade dem, det gjorde inte Sanna och William.
De fortsätter att vara rädda för djur om de kommer för nära, men ändå är de nyfikna och fascinerade av dem.

 Det fanns även två kossor i samma hage, de fick också några klappar.

 Det som var lite jobbigt var att det var fullt med brännässlor nästan överallt, så vi fick hålla extra koll på barnen så de inte blev brända av dem.
Efter att vi besökt djuren så var det dags för lunch, pastasallad.
William åt med god aptit men Sanna ville bara ha gurka, majs, ärtor och paprika.
Och hon åt bara om varje sked innehöll minst ett majskorn.

 Efter maten och lite blöjbyten så gick alla för att titta lite närmare på hönsen, alla utom Sanna och William som vägrade lämna vagnen.
Så vi satt kvar och väntade.
Efter en liten stund ångrade Sanna sig och tog en egen liten promenad.

 Strax därpå började vi röra oss tillbaka men vi tog en omväg för att ta en glasspaus i solen.
Sanna slukade sin glass med stor iver och sa "mera glachs" så fort den var slut.
Då hade de andra typ en tredjedel kvar av sina glassar.
William åt hela sin glass denna gång men var nöjd efter det, han blev inte ens ledsen då den sista pyttelilla biten ramlade ner på marken.

 Sanna ville lägga sig ner i vagnen, men sova skulle hon inte.
Efter en stund började jag leka "tittut" med henne via plastfönstret upptill.

 Om ditvägen var krånglig men gick bra så var tillbakavägen betydligt krångligare och mindre trevligt.
Bussen till Väsby station var några minuter sen vilket verkade stressa chauffören så pass att han körde iväg snabbt så fort dörrarna stängdes, vilket resulterade att tre av småttingarna, däribland William ramlade i mitt gången då de inte hunnit sätta sig.
En kvinna ramlade senare också i samma buss fast längre bak av samma anledning.
William blev nästan hysterisk men lugnade sig snabbt.
Sanna som blev rädd då William skrek började också gråta tills jag tog henne i famn.
Resten av färden till stationen stod jag bredvid William, som satt bredvid en kompis.
Han höll min hand i ett fast grepp medan jag bar på Sanna, då hon vägrade lämna min famn och inga lediga platser fanns i närheten.
Lyckades parera de kraftiga svängarna och inbromsningarna utan att ramla, men var helt slut efteråt.
I Märsta fick vi inte plats i bussen så vi väntade på nästa.
Vi var de enda som blev kvar på hållplatsen, men efter fem-tio minuter började det samlas mer folk som också skulle med samma buss.
Men då bussen anlände, släppte de fram oss först? Nej.
En äldre dam med rullator trängde sig före, fast vi stod precis vid dörrarna, och krävde att någon skulle hjälpa hennes rullator upp.
Själva hade vi händerna fulla med barn och vagnar men då hon stod i vägen så var det till slut någon som hjälpte henne.
Detta gjorde att en av vagnarna blev kvar och fick vänta ännu en gång till nästa buss.
Samma dam ställde till det några gånger innan hon till slut klev av (tack och lov).
Bland annat sa hon att hon skulle av men då fröken tagit ut ena vagnen halvvägs för att hon skulle få ut sin rullator, så insåg damen plötsligt att det var fel hållplats.
Väl på bussen då alla satt så började chauffören säga flera gånger att en av fröknarna inte fick stå vid dörrarna. Hon svarade som det var, ett flertalet gånger, att hon stod där enbart för att släppa fram folk då bussen stannade. Så fort alla gått förbi så ställde hon sig bredvid vagnen med barnen igen.
Men chauffören verkade inte höra eller bry sig för samma sak upprepades vid nästan varje stopp!
Och inte var det några vänliga ord som hördes heller utan bryska korta ord.
William satt i min famn och njöt av bussresan i alla fall, med ett litet "paket" doftande i blöjan.

 Då vi klev av så passade jag på att byta blöja på William innan jag la dem i vagnen.
Båda somnade på parkeringen utanför vårt hem, och fick sova vidare i hallen.

Själv la jag mig med en glass i soffan och pustade ut.
Efter en bra stund vaknade jag av att Sanna började röra på sig, då hade det gått lite över en timma sen vi kom hem...
En väldigt trevlig utflykt var det trots missöden med resan hem.
Kanonväder och snälla, glada barn gjorde denna dag till en toppendag.
// Sargit