Skönt att vara hemma!

Slutade jobba klockan sex igår kväll.
Då åkte jag och mötte upp min älskade familj på kinarestaurangen vid stationen.
Där satt de och såg så söta ut alla tre (även min man).
Barnen reagerade med att bara le lite då jag kom, tog en stund innan de verkade förstå att det var mamma som verkligen var där men sen ville de sitta i famnen en stund.
Jag fick till och med pussar av William då jag frågade, så sött!
Ja, jag fick ju även någon puss av min älskade make så klart utan att behöva be om det.
Fick till och med gula rosor (mina favoriter) från honom, händer inte ofta att jag får blommor så han måste verkligen ha saknat mig med (puss älskling).
Det var först då jag satt där som jag insåg hur mycket jag verkligen hade saknat Sanna och William.
M-P har jag ju också saknat men honom har jag ju kunnat prata med och så har vi ju varit åtskilda förr då jag jobbat.
Men barnen, kommer nog inte frivilligt göra längre resor utan dem kan jag säga.
Alla åt vi med god aptit, barnen ville äta med pinnar för andra gången (de försökte i alla fall) då de såg att jag gjorde det, gick väl lite så där men åt gjorde de.
De charmade även den trevliga personalen trots språk skillnaden då några inte kunde svenska men o andra sidan så pratar ju inte barnen svenska heller...
Idag har min kropp sagt ifrån rejält, förkylningen jag burit på sen några dagar verkar inte ge med sig och jag har ingen ork alls till något.
Känns tråkigt att inte vara frisk då vi bara har denna dag ihop hela familjen för imorn jobbar jag och på måndag börjar M-P jobba efter ett halvårsledighet.
Lite synd om honom är det då han måste upp jättemycket tidigare än vad han numera är van vid.
Nu sover våra små troll, som förresten har vuxit jättemycket på en vecka.
Ska själv försöka vila en stund jag med.
// Sargit