söndag 25 juli 2010

Vid frukostbordet

William, som sin vana trogen har tryckt i sig all ost från mackan först, blir besviken då den tog slut.
W: Dä dä... dä dä (pekar på Sannas macka med ost på)
S: tu da ti dä dä tu äähhh (eller något sådant och tittar på sin macka sedan på William)
W: dä dä dä (pekar lite ledset på mackan).

Varvid Sanna tar en liten bit av osten och sträcker den fram till William som snabbt stoppar den i munnen.
Sanna fortsätter att dela med sig av sin ost bit för bit med ett leende på läpparna och många haranger av ord som om hon förklarade något för William.
Dela med sig har Sanna lärt sig vad gäller maten i alla fall...
// Sargit

3 kommentarer:

theunhappyteacher sa...

Tänk våra pratar också med varandra hela tiden och jag fattar ingenting :) men dom verkar förstå varandra hur bra som helst, det är magiskt :)

mummu sa...

totta mun lapsenlapset osaa jakaa.ei ne mitään itsekkäitä ole.

farmor Anci sa...

Vilka gosegrisar, pussa på dem från farmor