torsdag 15 juli 2010

Sista kvällen

Ikväll har jag njutit extra mycket av min familjs sällskap för imorgon bitti, långt innan barnen vaknar, så åker jag iväg och är borta en hel vecka!
Hur ska jag överleva?
Har aldrig förut varit borta från barnen så länge.
Planen från början var att M-P och barnen skulle komma och hälsa på i Åland där jag är på läger med sommarkonfirmander, men nu blir det inte så :-(

Ska se vad jag istället hittar på under min lediga dag, kanske slutar med att jag sitter på något internet café och lusläser vår blogg och alla inlägg min man (förhoppningsvis) skriver under min frånvaro.
Innan vällingen så kom jag på att visst ja, vi har ju inte bäddat sängarna än då vi tvättat alla sängkläder tidigare idag.
Så med hjälp av Sanna och William började jag bädda åt dem.
Då jag hade Williams örngott kvar att trä på så blev det stopp.
Sanna hade nämligen fattat tycke för den och gick runt med den runt nacken och sedan la hon den på golvet och la sig själv på den.
Försökte jag ta den ifrån henne fick jag "onda blicken" och en hög protest från henne.
Till slut lyckades jag övertala henne att en kudde i vore mycket skönare, så medan hon höll i örngottet fick jag under hennes vaksamma blick stoppa i kudden.
Sedan tyckte både hon och William att golvet nog var den svalaste platsen att ligga på, så de delade helt enkelt kudde en bra stund.
Ända tills revirkänslorna kom fram och de började bråka om kudden, då fick jag ta fram andra kuddar.
Då låg de en stund nöjda bredvid varandra innan jag gick ut och förberedde vällingen, då jag misstänkte att de inte skulle orka någon gröt ikväll.
Men precis innan jag skulle gå ut så hände detta, tog en stund innan jag kom på att jag ju hade kameran och kunde filma det som skedde så därför får ni bara se slutet av hur duktig William var.



Bra jobbat om man tänker på att han faktiskt har 39grader feber ikväll vår lilla älskling.
Känns ingen kul att åka iväg då William är sjuk.
Efter välling, alvedon och tandborstning så tog det inte lång tid för William att somna.

Sanna kämpade sig igenom hela långa sagan, men protesterade inte så mycket då jag gick ut ur rummet.
Båda var väl trötta efter dagens strapatser.

Längtar redan hem och jag har ju inte ens åkt ännu!
// Sargit

1 kommentar:

farmor Anci sa...

Vilka duktiga barnbarn Farmor har!! Gokramar till dem