Bloggberoende jag? Nä, inte jag inte...
Är inne på andra dagen i Tammerfors hos min syster Heidi.
Lite kort om resan; Det mesta gick bra, vi åt på café och sedan tillbringade vi den mesta tiden innan läggdags på konferensavdelningen som var helt omgjord bara för barn i olika åldrar.
Många rum med olika lekmöjligheter:
Ett rum med gunghästar, STORA legon (större än dublo), kuddar, hoppborg och lite annat smått och gott. Sanna sprang fram till en bekant leksak som stod mitt i det stora rummet, hon tittade inte ens om vi följde efter.
Där var vi nog den längsta tiden då det var lite lugnare där.
Tydligen ändrar de om så här under sommarmånaderna då många barnfamiljer reser och det inte är så många konferenser.
Vi hann en kort sväng tll tax-freen också så jag kunde köpa lite godis, inte för att det är särskilt billigt där men för att jag var sugen.
Sen gick det lite mindre bra på natten.
Varken Sanna eller William ville sova, resesängen man fick låna (de hade bara en ledig) var typ knappt någon madrass i så den var hård som trä att ligga på.
Så jag förstår att ingen av barnen ville sova där, det skulle jag inte heller velat.
Det slutade med att William sov bredvid sin mormor och Sanna bredvid mig.
Här hjälper Sanna till att borsta Williams tänder då han gömde sig under sängen.
Väl hemma hos Heidi (släppte av min mor hos en vän till henne) så fick barnen springa av sig ute på hennes tomt.
Då visade Sanna lite kärlek till sin bror som inte verkade ha något emot det.
Vi fick gärna låna hennes leksaker och sandlåda om vi ville.
Få se om de hinner leka med varann något innan vi åker vidare.
Jag visade barnen Heidis svartvinbärsbuskar, det blev en hitt för Sanna som går dit och äter lite, så fort hon får chansen.
Då William ratade bären så började hon mata mig med dem.
Så fort vi är ute så går hon till busken och mumsar i sig ett bär eller två.
Båda barnen har varit väldigt mammiga och så fort jag försökt gå ifrån till tex övervåningen så börjar de skrika hysteriskt och vill följa efter.
Allt går ju men det är inte lätt att ha hand om två små själv då de vägrar låta någon annan ens bära dem upp eller ner för en trappa, eller hjälpa till med något alls.
Lyckades dock smita igår och bädda deras sängar medan de roades av moster Heidi utomhus.
Denna bild tog jag då jag stod inne i Heidis kök och tittade ut.
Några små promenader har vi hunnit med redan.
Igår hälsade vi hos en granne till Heidi hundra meter bort, dumt nog valde jag att inte ta med vagnen, det i kombination med plötsligt hysteriskt trötta och mammiga barn var ingen hitt.
På grannens gård fanns det en liten gräsklippartraktor som William blev jätteförtjust i.
Sanna följde med den snälla grannen som plockade lite hallon så vi kunde ha i gröten, men Sanna fick ju smaka så klart vilket kanske inte var så bra, en hel näve trugade hon i sig som om hon aldrig fått mat förr.
Grannen var snäll och plokade lite till men denna gång i en ask som vi fick med oss till gröten.
Natten gick bra, alla sov vi som klubbade sälar!
Tyvärr så har varken min förkylning eller mitt huvudvärk släppt än, men hoppas på att de ska ge med sig så småningom.
Så idag gav vi oss av på en lång söva-barnen-promenad efter att ha försökt en timma att få dem att somna i sängarna.
Målet var först en lekplats efter att barnen vaknat men den skippade vi, sedan ett apotek för nässpray till mig, men alla var stängda (en hade stängt strax innan vi kom dit) så till slut hade vi gått runt i nästan två timmar i stan utan att ha utfört något annat ärende än att få barnen att somna (de kämpade tappert läääänge).
Strax innan hemfärd smet jag in i en affär och fyndade bla regnställ (jacka och byxa) till barnen för bara 17euro och fina var dem.
Dem kommer de att behöva då de går på dagis i höst.
Barnen har börjat känna sig mer hemma nu för de vågar sig själva upp till övervåningen, vet inte om det är så bra då det finns saker här och där som inte är anpassade för småbarnshänder direkt.
Men ner för trapporna kan de också ta sig, även om jag är lite orolig att någon av dem kommer ner rullandes istället för hasandes på rumpan.
Nu ska jag strax krypa ner i sängen så att jag orkar gå mycket imorn, vi ska "göra stan".
Så fort det blir möjligt så ska jag lägga in lite bilder i denna långa text.
Ville passa på att skriva av mig lite så att det inte blir så mycket att skriva då jag kommer hem.
Men ska se om jag hinner skriva lite varje kväll istället för att sammanfatta allt i ett inlägg, är lite för trött för att tänka just nu...
God natt!
// Sargit
P.S.
William uppskattade att få prata med sin far via videosamtal tidigare idag, det gjorde jag också (puss älskling).