Innebandy och spjälsäng

Igår kväll anlände M-P:s bror och brorsson från Gotland. De hade varit och sett på hockey i stan och skulle övernatta hos oss.
Vi hade även äran att få tillbringa hela söndagen med dem.
Sanna och William var lite avvaktande till en början, men mot slutet av söndagen verkade de acceptera dem "min farbror" sa de i alla fall flera gånger då de pratade om Björn.
M-P hade match idag och vi bestämde oss för att hela gänget skulle åka och titta på hans match.
Barnen gillar verkligen att "titta då pappa spela boll".
Jag hade packat ner lite mellanmål till dem, men de ville inte vänta till pausen utan ville ha sin kaka och frukt på en gång då matchen började.

Efter pausen (är dålig på termer) så började Sanna och William ledsna lite på att sitta still, istället började de utforska läktarna. Det var inte så många åskådare där så den sida vi satt på var tom förutom oss.
De klättrade och sprang upp och ner och runt resten av tiden.
Var lite orolig att de skulle ramla och slå sig men de klarade sig, Sanna snubblade en gång bara men blev mest rädd.
Fick dock hyssa dem lite sen då de började ropa "hej pappa, här är vi" och "där är min pappa".
Matchen slutade bra då M-P:s lag vann överlägset. För hans del var matchen inte så spännande då det inte hände så mycket på hans spelhalva, han fick väl till en räddning som han var väldigt nöjd med men annars fick han mest vila och iakta andra sidan spelplan.
Medan M-P gick iväg för att duscha och byta om så var det inga andra aktiviteter på spelplanen.
Några grabbar lekte/övade lite och snart ville Sanna också dit.
William ville inte ut på plan då "det är en gubbe där" sa han och menade på en pappa som spelade/lekte med sin son innan han också försvann mot duscharna.
Sanna hade inga hämningar.
Hon sprang runt längre och längre bort från oss med sin boll och klubba, och fick till och med sin boll tillbaka passad från pojkarna då den kom nära dem.
Hon gjorde ett mål också, i ett tomt mål men ändå.
William trivdes på andra sidan sargen med sin klubba och boll, Sanna försökte locka honom ut på plan då och då "kom nu William, kom spela boll".

 Men så kul hon hade det. Med jämna mellanrum sprang hon till oss och sa frågande "jag spela lite till?" varefter jag sagt ja gör du det, så sprang hon vidare.

Snart började en tränare för pojklaget att förberedea inför träningen men det brydde sig inte Sanna om.
Då det började dyka upp fler pojkar på plan så var även M-P klar, då lyckades vi utan alltför stor ansträngning att få Sanna från planen, hon var nöjd med sitt spelande.

Efter att M-P senare skjutsat sin bror och brorsson till tåget, så åkte han förbi förrådet på hemvägen för att hämta spjälsängen och lite annat till bäbisen.
När han började bygga ihop den i vårt rum blev barnen ledsna, Sanna mer nästan hysterisk.
"bäbis sova i bäbis rum! inte pappa mammas rum!" fick vi höra.
Tog ett bra tag att lugna dem och förklara att första tiden sover bäbisen i vårt rum precis som de hade gjort, men sedan "hjälpte" William M-P att få ihop spjälsängen
Det slutade med att jag satt och visade bilder från då Sanna och William var små, först bara för Sanna innan William också dök upp.
Bland annat en bild då de sov i samma spjälsäng i vårt sovrum.
Att titta påd eras bäbis bilder tyckte båda var intressant.
Var roligt även för mig att återuppleva minnen, kan knappt tro att de varit så små.
Här är den första bilden vi tog då de kommit hem till sin "egna" säng. Förstå att de varit så små!

// Sargit