torsdag 23 september 2010

Vadå sitta?

William har väldigt svårt för att sitta ner vid matbordet.
Nu då han har lärt sig klättra upp själv i tripptrapp-stolen så gör han det så fort han tycker att nu är det dags att äta, eller när han känner för det helt enkelt.
Han sitter snällt ett tag men då han börjar bli klar så ställer han sig upp eller sätter sig på ryggstödet.
Detta tycker vi inte om och ber honom snällt att sätta sig ner, vilket han ibland gör men oftast inte.
Oftast ler han bara så där charmigt och ser hur lycklig och nöjd ut som det bara går.
Jag har börjat med att då jag sagt till tre-fyra gånger så lyfter jag helt sonika ner honom på golvet, efter att ha torkat av honom och talat om att så gör man inte och då får du gå ner om du inte kan sitta ordentligt vid matbordet.
Då går världen under om man frågar William, han blir så ledsen att han bara skriker/gråter länge och väl och försöker klättra upp i stolen igen.
Sanna däremot accepterar läget då man kör samma procedur med henne då hon vägrar sitta.
Har någon något tips på hur man får William att sitta ner vid matbordet?

Bjuder på en bild från kvällen som M-P tog då små trollen badade (måste börja på allvar leta efter en ny kamera).
Barnen äter "sushi" i badet.


Förresten, första dagen tillbaka på förskolan gick kanon för barnen.
De hade verkat glada åt att vara tillbaka fick jag höra från M-P (som fått höra det från en av fröknarna).
Min förkylning har börjat släppa, även om snuvan och tröttheten fortfarande hänger kvar.
Så ikväll skippade jag dansen för att vila, så mycket man nu kan vila med två små troll hemma och mannen på innebandy träning.
Nu ska jag dyka ner i räkningshögen så vi slipper tänka på det under helgen.
// Sargit

2 kommentarer:

ankan sa...

Usch ja, det är hemskt det där när de ska stå i stolarna. Jag spänner fast mina med en bältesrem - det är det enda tips jag har att ge dig.

Nina sa...

tarpeeks monta kertaa kun nostaa pois pöydästä heti venkoilun alettua, eikä päästä takasin kuin seuraavalle ruokailulle,oppii lapsi:)täällä ainakin noi kaks on tulleet syöneeksi pois nostamisista huolimatta:) Toinen vaan on niin onnellinen kun on oppinut uusia juttuja;)Ihania lastenkasvatus haasteita jotka jo täällä onnellisesti takanapäin..ei siihen mee teilläkään enää ku reilu 10 vuotta;)