Första dagen på jobbet - nåja, halvdagen

Idag var jag uppe långt före tuppen kändes det som.
Var vaken innan barnen och hann duscha, klä på mig, förbereda gröten och barnens kläder och dessutom dekorera 10 solskensbullar med smör och socker, som mina kollegor senare fick njuta av.
Sen började klockan närma sig åtta och dags för barnen att vakna tyckte jag.
Behövde inte väcka dem för de vaknade nästan i samma stund som jag tänkte tanken att jag skulle väcka dem.
Efter frukost och påklädning packade jag in oss i bilen och körde till jobbet för första gången på nästan elva månader i syfte att jobba.
Barnen fick vara med mig då jag skulle delta i vårens planering på jobbet, vill ju ha lite hum om vad som är på G och vad som hänt under året då jag kommer tillbaka.
Både Sanna och William skötte sig exemplariskt hela förmiddagen.
En fin höstbild på min arbetsplats. Det känns faktiskt bra att snart börja jobba igen.
Behöver nog lite mer stimulans nu efter att nästan bara umgåtts med mina älskade barn i snart ett år.

Året har gått otroligt fort.
Kommer säkert att sväva mellan glädje och sorg flera gånger om innan januari, då jag ska börja jobba på riktigt.
Vissa stunder känns det som att jag hellre skulle vilja vara hemma med barnen medan andra (som ikväll vid middagstid i ett svagt ögonblick) så önskar jag att jag redan var på jobbet och inte behövde handskas med skrikiga, kinkiga och griniga barn.
Men det antar jag är något de flesta går igenom då man återgår till arbetslivet efter föräldraledigheten.

Lite vad som hände resten av dagen.
Åt lunch med Anna på brödboden.
Hämtade Elin på dagis och sedan åt vi mellis hos Beutlers i deras väldigt ordningsamma hem (de har precis fått det fotograferat inför försäljningen).
Barnens solskenshumör var som bortblåst under eftermiddagen.
Kan bero på att de varvat av varandra med sömnen idag och kanske inte sovit så djupt de stunder de sovit.
När vi kom hem fick jag ofta räkna till tio för att behålla lugnet.
För er som inte provat det kan jag säga att det fungerar inte.
Mitt tålamod prövades till det yttersta då Sanna var så övertrött och hungrig samtidgt vid middagen att inget jag gjorde hjälpte.
Efter att William var mätt och belåten så lyckades jag tillslut hitta ett sätt att mata Sanna med, hon stod på golvet framför mig hur glad som helst och fick en sked i munnen då hon hade nog med koncentration till det. Resten av tiden gned hon sitt ansikte mot mina byxor (tur jag hade skinnbyxorna idag).
Det slutade med att hon hade mat precis överallt, håret, ansiktet, öronen och såklart kläderna.
Men glad var hon.
Då M-P kom hem så lämnade jag över och smet iväg på lite ärenden.
Under tiden badade M-P barnen (det behövdes för Sannas del iaf).
Då jag kom hem var båda barnen mätta efter kvällsgröten och låg i sängen.
Jag möttes redan i hallen av ljudet av en skrattande William som inte tänkt sova.
Det var tydligen jätteroligt att pappa höll i nappen som han själv hade i munnen...

Sanna hade redan slocknat.
William somnade i min famn i soffan, mysigt!
Vi åt rester och fixade lite viktigheter med datorn (så att vi imorn kan slänga ut den gamla) och sedan tömde jag resten av bokhyllorna i flyttlådor jag hämtat från pappa.

Nu återstår bara att krypa ner i sängen för min del och hoppas att båda barnen sover till åtta imorn som idag.