söndag 14 september 2014

Prinsessan Ingegerd

Helgerna brukar för det mesta böra på samma sätt då vi är hemma. Barnen vaknar, kommer in och frågar om de får titta på tv och får ett ja. Sedan sitter de vid tv:n tills hungern ropar och då kommer, oftast Janiina, in till oss och tjatar att kliv upp nu vill ha macka.
Så även idag.
Segt var det men upp kom vi till slut.
Vi fick besök av vår framtida barnvakt som kom för att bekanta sig med oss, framförallt barnen. Och det verkade inte vara något problem, barnen tog med henne direkt för att visa sitt rum och så lekte de en stund inne sedan ute i lekstugan.
Då vi ibland råkar ut för krockar så är det skönt att ha någon man kan ringa och få hjälp med barnen utan att jämnt behöva belasta vännerna även om de säkert ställer upp om de kan...
Då jag skjutsat Jenni (som hon heter) till stationen så möttes jag vid hemkomsten med orden att Janiina leker kurragömma med mig. Men jag behövde inte leta länge då hon visade sig och ropade glatt "hä ä ja" då jag låtsades leta efter henne och ropade då "var är Janiina?"
På eftermiddagen så promenerade jag och barnen till Valsta kyrkan, eller rättare sagt stortrollen sparkcyklade dit.
På vägen var Janiina väldigt missnöjd, trodde hon skulle somna men icke.
Hon lyckades sparka av sig ena skon någonstans på vägen då hon var så missnöjd *suck*, jag upptäckte det först då vi redan kommit fram till kyrkan..
I Valsta kyrkan såg vi sedan på en musikal, Prinsessan Ingegerd i fredens öga.
Först hängde jag inte riktigt med men snart nog, mest i efterhand, så har hela berättelsen klarnat upp för mig. Jättekul att se unga och vuxna agera med sådan inlevelse.
En av mina klasskamrater från gymnasiet Marie Westerlind (hon sjöng i kyrkan på vårat bröllop också) spelade en av huvudrollerna, så härligt att se att hon fortfarande gör det hon redan på den tiden brann för.
Och vilken röst hon har!
Barnen var lite måttligt roade men satt snällt i bänken och följde med i föreställningen, alla utom Janiina som till slut gav upp mitt i andra akten. Hon vaknade inte ens då jag lyfte henne i vagnen då vi skulle hemåt igen.
Musikalen var ju inte tänkt för småbarn men de fick följa med då jag ville se den och maken var på annat håll.
Om ni vill se den så har ni ännu möjlighet till det då den visas på söndag i Sigtuna stiftelsen kl. 15.00.
Sanna och William tjatade redan då i kom in i kyrkan om att få en peng för de ville tända ljus i ljusbäraren.
Såklart de fick göra det innan vi skulle gå.
Hemvägen tog vi via samma väg som vi kommit, fast vi tänkt ta en annan väg först. Men nu fick vi ju gå på sko jakt.
Sanna och William var ivriga att hitta skon och sparkcyklade sig i förväg, de ville vara först att hitta den.
Men båda hade hög fart förbi där skon var, någon vänlig själ hade lyft upp den ovanför en av papperskorgarna vid valstavägen. Det tackar vi för!
Till middag gjorde jag makaronilåda efter min syster Heidis goda recept. Jag lyckades väl med den måste jag säga!
Tack för receptet syrran!
Blev bad för stortrollen innan sängdags och sen fick maken, som varit på terminens första squaredans träning, ta hand om nattningen.
// Sargit

Inga kommentarer: