Jag inser att tiden går väldigt fort.
Imorgon är det en vecka sen jag hann sitta vid datorn för att blogga.
Ikväll då jag äntligen tänkt blogga ikapp så var det Sanna som inte hade ro i kroppen och gjorde allt för att slippa sova. Hon till och med dammsög åt mig!
Till slut fick jag lägga mig i vår säng med henne och då somnade hon till slut nästan mitt i en mening, mycket hade hon att prata om...
Följden blev såklart att även jag slumrade till så blev ingen data tid ikväll heller.
En händelsefull vecka har vi haft och jag är väldigt glad och tacksam över att ha Janika hos oss. Hon är en klippa helt enkelt.
Vet dock inte vad hon tycker om vistelsen här, hoppas hon fått ut något av det i alla fall.
Modigt av henne att åka till ett land där hon inte behärskar språket.
Jag försöker uppmuntra henne att använda svenskan men det har inte släppt helt för henne ännu...
Barnen har blivit väldigt förtjusta i henne, blir tomt här då hon åker hem igen.
Nu börjar ögonen att se i kors så bäst att lägga ifrån mig luren och möta John Blund.
Ville mest bara skriva att vi lever och har det bra, snart nog får jag tid nog att blogga igen. Under tiden kan du ju läsa om det maken skrivit om resan till Umeå...
// Sargit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar