Då var det den första helgen som allt det vi planerat in gick i stöpen.
Vi hade tänkt gå på visfestivalen i äppelparken,
vi hade tänkt grilla med vänner,
jag hade tänkt "sparka" ut M-P och barnen på söndag så jag kunde stor städa lägenheten.
Detta var nog den första av förmodligen fler helger där sjukdomar sätter stopp för alla planer...
Vi hade tänkt gå på visfestivalen i äppelparken,
vi hade tänkt grilla med vänner,
jag hade tänkt "sparka" ut M-P och barnen på söndag så jag kunde stor städa lägenheten.
Detta var nog den första av förmodligen fler helger där sjukdomar sätter stopp för alla planer...
På fredag märkte jag att barnen inte var på topp och då kvällen kom så rann det ur näsorna i ett och de var kinkiga och kändes lite varma. Kollade inte tempen då, det gjorde vi först senare men då var det bara normal temperatur.
Till råga på allt så fick båda barnen tillfällig diaré, tappade räkningen på hur många blöjor som jag bytte...
Här är några mindre smickrande bilder på våra små älsklingar, bara barn kan se så söta ut trots att de är sjuka...
Till råga på allt så fick båda barnen tillfällig diaré, tappade räkningen på hur många blöjor som jag bytte...
Här är några mindre smickrande bilder på våra små älsklingar, bara barn kan se så söta ut trots att de är sjuka...
Sanna hade svårt att sova pga att näsan blev igentäppt hela tiden så till slut fick hon sitta i famnen hos mig i soffan då vi såg på tv.
Hon slumrade till då o då men sov inte ordentligt.
William vaknade han med pga nästäppa och fick sitta hos pappa en stund.
Näs-frida är en bra uppfinning men inte alls populär bland barnen, stackarna som inte förstår att vi måste hjälpa dom att få näsan tom så att de kan andas lättare. Så arga de kan bli de små liven och vilka lungor de har!
Hon slumrade till då o då men sov inte ordentligt.
William vaknade han med pga nästäppa och fick sitta hos pappa en stund.
Näs-frida är en bra uppfinning men inte alls populär bland barnen, stackarna som inte förstår att vi måste hjälpa dom att få näsan tom så att de kan andas lättare. Så arga de kan bli de små liven och vilka lungor de har!
Till slut fick vi barnen att somna i deras sängar och då började jag känna mig lite risig men tänkte att det är nog bara trötthet.
Kunde inte sova själv då jag lyssnade på ljuden från barnens rum men till slut efter tre så somnade jag.
Kunde inte sova själv då jag lyssnade på ljuden från barnens rum men till slut efter tre så somnade jag.
Min älskade man tog hand om barnen på förmiddagen då jag var helt däckad.
Sov även på dagen under tiden som M-P tog barnen med sig på promenad för att titta till fåglarna hos min pappa.
Där fick de även äta middag och efter det fick pappa minsann städa lite efter sin dotter som tyckte det var vansinnigt kul (M-P:s ord) att kleta med maten på bordet. På kvällen hade Sanna återigen svårt att komma till ro och fick sitta uppe en stund. Men inte lika länge som på fredag. Då passade vi på att titta på tredje filmen med Harry Potter.
Sov även på dagen under tiden som M-P tog barnen med sig på promenad för att titta till fåglarna hos min pappa.
Där fick de även äta middag och efter det fick pappa minsann städa lite efter sin dotter som tyckte det var vansinnigt kul (M-P:s ord) att kleta med maten på bordet. På kvällen hade Sanna återigen svårt att komma till ro och fick sitta uppe en stund. Men inte lika länge som på fredag. Då passade vi på att titta på tredje filmen med Harry Potter.
Jag kände mig rejält risig även på söndag och sov större delen av förmiddagen.
Vilken tur jag har som har en make som håller ställningarna då frugan sover.
Men sen var jag lite piggare en stund och kunde umgås med min familj och leka på golvet en stund.
Vilken tur jag har som har en make som håller ställningarna då frugan sover.
Men sen var jag lite piggare en stund och kunde umgås med min familj och leka på golvet en stund.
Sanna har varit väldigt mycket för att stå sen en lång tid tillbaka. Sitta kan hon numera också men inte lika länge som bror sin.
Men på söndag så gjorde hon något som förvånade i alla fall mig.
Hon stod själv!
Nåja, hon höll i babygymmet med ena handen och lekte med klossarna med den andra.
Men det gjorde hon utan att jag höll i henne. Var så klart beredd bredvid att fånga upp henne men det behövdes inte föränn efter några minuter (kändes det som iaf). Undrar om hon kommer att hoppa över "krypstadiet" och börja gå istället...
Sen sov jag igen, och det gjorde barnen med.
Medan vi sov så spelade M-P på PS3:an och då kom min mamma förbi med lite mat till oss, en god köttgryta, tack mamma!
På kvällen började jag känna mig levande igen, men hör och häpna, då började M-P känna sig risig!
Tur att vi inte var dåliga samtidigt...
Barnen somnade gott i sina egna sängar och för en gång skull så var hela familjen i drömmarnas värld före halv elva! Oftast somnar inte jag före tolv men nu var vi alla lite trötta och jag visste att jag behövde all vila jag kunde få då jag skulle vara hemma med sjuka barn på måndag.
Idag, måndag, så har barnen varit helt omöjliga. Jag har varit vaken sen M-P gick till jobbet imorse.
Även om barnen somnade om vid sju så passade jag på att äta frukost och titta lite på tv innan William vaknade och sedan Sanna. Sen har de inte sovit mer än två timmar på hela dagen.
Sanna ville bara vara i famnen hela tiden, gick inte att gå ifrån en sekund. William likadan (fast det är jag van vid sen tidigare).
Hur sjutton får de som har fler än två barn sin famn att räcka till?
Jag gjorde mitt bästa för att trösta båda men ingenting dög verkade det som.
Till slut fick jag nog och bestämde mig för att åka iväg och handla.
De blev som änglar så fort jag satte dem i barnvagnen!
Jasså, var de bara utråkade av mammas sällskap, det är tacken det!
Och då pappa dök upp så blev de plötsligt kinkiga igen och då var det bara han som kunde trösta dem, mammas famn dög inte, nej då, pappa var det som gällde!
Men på söndag så gjorde hon något som förvånade i alla fall mig.
Hon stod själv!
Nåja, hon höll i babygymmet med ena handen och lekte med klossarna med den andra.
Men det gjorde hon utan att jag höll i henne. Var så klart beredd bredvid att fånga upp henne men det behövdes inte föränn efter några minuter (kändes det som iaf). Undrar om hon kommer att hoppa över "krypstadiet" och börja gå istället...
Sen sov jag igen, och det gjorde barnen med.
Medan vi sov så spelade M-P på PS3:an och då kom min mamma förbi med lite mat till oss, en god köttgryta, tack mamma!
På kvällen började jag känna mig levande igen, men hör och häpna, då började M-P känna sig risig!
Tur att vi inte var dåliga samtidigt...
Barnen somnade gott i sina egna sängar och för en gång skull så var hela familjen i drömmarnas värld före halv elva! Oftast somnar inte jag före tolv men nu var vi alla lite trötta och jag visste att jag behövde all vila jag kunde få då jag skulle vara hemma med sjuka barn på måndag.
Idag, måndag, så har barnen varit helt omöjliga. Jag har varit vaken sen M-P gick till jobbet imorse.
Även om barnen somnade om vid sju så passade jag på att äta frukost och titta lite på tv innan William vaknade och sedan Sanna. Sen har de inte sovit mer än två timmar på hela dagen.
Sanna ville bara vara i famnen hela tiden, gick inte att gå ifrån en sekund. William likadan (fast det är jag van vid sen tidigare).
Hur sjutton får de som har fler än två barn sin famn att räcka till?
Jag gjorde mitt bästa för att trösta båda men ingenting dög verkade det som.
Till slut fick jag nog och bestämde mig för att åka iväg och handla.
De blev som änglar så fort jag satte dem i barnvagnen!
Jasså, var de bara utråkade av mammas sällskap, det är tacken det!
Och då pappa dök upp så blev de plötsligt kinkiga igen och då var det bara han som kunde trösta dem, mammas famn dög inte, nej då, pappa var det som gällde!
3 kommentarer:
kiva että olette jo paremmassa kunnossa.jos tulette kirkolle niin soita.teen jotain ruokaa teille.tänään on nimittäin lämminlohisalaattia.
Hoppas ni börjar må bättre nu. Nog syns det att barna var sjuka. Roliga och söta såg barnen ut när de ...ätit själva? Oj vad jag längtar!!!!
voi raukat..noi ekat kuvat on ihan suorastaan säälittäviä!Mutta niin sulosia lapsia:) Toipumisia sinne! Voin kertoa, että enään ei muista onneksi alkuvuosien lasten sairastelusta niitä kauhemipia hetkiä. Kummankin kanssa meni ensimmäiset 5-7 vuotta totaalisesti survival meinigillä: sairaala-koti akselilla..siksi noita lapsia ei ole enempää;) valuvikasia, joten ei uskaltanut riskeerata tekemällä niitä lisää;)
Skicka en kommentar