fredag 8 november 2013

Husliga troll

På morgonen var jag väldigt trött, barnen lekte jättebra ihop och sprang in då och då till mig som drog mig i sängen.
Men snart nog började de ge små hintar om att de ville ha upp mig, då det inte fungerade så turades de om att komma in till mig och säga "mamma, kliv upp nu". Efter femtioefte gången så kändes det som att jag kanske borde tvinga mig ur sängen i alla fall. Då var klockan 09.00.
Efter frukost och påklädning med mera så tog vi bussen till Valsta c, på promenaden dit försökte jag hitta en väg som inte innebar att vi behövde gå över vägar om de inte hade övergångsställen.
Det var svårt utan en rejäl omväg...
Vi stannade till vid ett trä som barnen ville upp i, de älskade att sitta där uppe.
 Så efter affärsbesöket och lunch på mitt jobb (då jag passade på att fixa ett ärende) så promenerade vi samma väg tillbaka till busshållplatsen. Janiina somnade på två röda då vi gick från Valsta kyrkan.
Sanna och William ville upp i trädet igen så vi blev kvar där en stund medan de klättrade lite och undersökte trädet.
 Väl hemma så började vi baka scones som jag lovat dem igår. Janiina sov gott ute i sin vagn så det var lika bra att passa på.
 Stortrollen fick mäta upp och sköta det mesta av bakandet utefter de instruktioner jag gav.
 Jätteduktiga var de, mina bagare!
 William skulle få blanda i ägg och mjölk blandningen men han ångrade sig då hans händer kom i kontakt med det kletiga (något han ärvt från sin far?), istället fick Sanna ta över.
 Resten gick som en dans, att platta till och skära till degen.
De penslade och strödde på rårörsocker också själva, i och ur ugnen skötte jag om dock.
 Janiina såg ut att sova väldigt gott men efter nästan två timmar bestämde jag att det fick vara nog och gick och väckte henne.
Då visade det sig att hennes stackars ögon var så igen kletade så hon kunde inte öppna dem, så antagligen hade hon vaknat innan men somnat om då hon inte kunnat öppna ögonen.
Det var inte populärt att rengöra dem, hon hatar verkligen att man håller på med hennes ögon.
Jag har fått kämpa varje gång nu, så fort hon ser vad som är på gång så springer hon och försöker gömma sig under en stol, bord eller vad som. Hoppas medicinen börjar verka snart.
Efter mellanmålet med de nygräddade goda sconesen så slappade vi i soffan till barnkanalen, jag slumrade till en stund också konstigt nog med tre troll sittandes på och vid mig.
Då det var dags att göra middag fick jag hjälp av tjejerna, William ville hellre se på tv.
Första gången som Janiina hjälpt till med matlagningen.
 Då maten var klar så dukade jag bordet och så ringde det på dörren, det var min syster Tina som kommit "hem" över helgen från Örebro där hon bott de senaste åren.
Barnen blev väldigt glada.
Kunde inte låta bli att dela med mig av denna bild fast den blev suddig.
 Efter maten blev det soffhäng och senare film. Jag hann spela ett varsitt parti av Othello med stortrollen också efter önskemål, även om filmen på tv störde deras koncentration. Sanna är riktigt duktig för sin ålder, hon behöver inte några råd om vart hon får lägga brickan men däremot hjälp att påminnas om att hon kan vända på fler brickor än hon gjort.
Konkurens om uppmärksamheten från moster.
Några roliga diskussioner har dykt upp idag två av dem skrev jag snabbt ner på facebook för att minnas:
  • Sanna: mamma, du är jätte gammal!
    jag: ja, tack så mycket
    William: du är 35 år. Åhmygoood!
  • Sanna: Jesus finns. Det var två elakingar som dödade honom
    jag: vem har sagt så?
    Sanna: NN på dagis
    jag: fast det var inte två som dödade honom
    Sanna: varför dödades Jesus? (vad svara man på det till ett barn?)
    Jag: det var många som inte tyckte om det Jesus sa och gjorde, så de fick honom dödat. Men han började ju leva igen sen efter tre dagar
    (sen pratade vi om ordet uppstå en stund).
    Sanna: Jesus finns, visst William? Det är bra att han finns. Han är vår pappa (med ett stort leende).
    Vart kom det här ifrån? Som en blixt från blå himmel.
    Dags att ta fram barnens bibel istället för kvällssagan ibland kanske.
Många gånger önskar jag att jag hade kunnat spela in de spontana kommentarerna och diskussionerna som dyker upp då barn säger så mycket klokt och ofta även mycket roligt.
De är väldigt kloka och funderar på mycket just nu. Döden har också kommit på tal lite då M-P skulle på begravning i tisdags, efteråt har de kommenterat bara att "begravningar är inge kul för barn att gå på" varvid jag sa att det nog inte är roligt för någon alls egentligen...
// Sargit

3 kommentarer:

Sledgehammer sa...

Kul läsning. De är för härliga med sina funderingar de små. Undrar vem som sagt så på dagis ;-)

Catrine sa...

Ja det är mycket funderingar nu. Som när det efter mycket tjatter och högljuddhet vid matbordet förra veckan så rann det över för pappa i huset då han tyckte barnen avbröt konstant då vi skulle säga något till varandra "F nu får du vänta, du kan inte bara avbryta och prata sådär rakt ut i luften, du får vänta en stund nu" Då säger F "men jag pratar inte ut i luften, det är bara farmor som gör det, hon pratar i luften" (Farmor har gått bort och hon finns i himlen brukar vi säga).
Ja ibland så pratar vi vuxna lite för abstrakt för att barnen i denna ålder ska ta till sig saker!
Kram

farmor Anci sa...

Dom är för ljuvliga mina barnbarn =)