Städdag, kalas och melodifestival

Idag hade vi städdag i vår samfällighetsförening, och för en gångs skulle kunde vi medverka hela familjen! Annars de senaste åren, om man räknar med även åren på Neptunus, så har städdagarna oftast prickats in då jag har konfirmation med mina grupper.
William var väldigt ivrig att få hjälpa till, och duktig var han också. Sanna ledsande rätt fort idag, hon ville hellre leka. Men Janiina visade sig vara väldigt intresserad av att hjälpa till.

Efter en förmiddags slit ute på framsidan med att klippa buskar, kratta, sopa, rensa ogräs, rensa mellan plattorna m.m. så blev det lite korv med bröd lunch i kvartersgården.
Sen var det dags för mig och barnen att göra oss iordning för 4-års kalas.
Sanna och Williams dagis kompis Frida var födelsedagsbarnet.
Hon bor ju nästan granne med oss också, deras hus ser ni rakt ovan trapporna...
Här fick jag ta en bild på Sanna som var redo för kalas, observera att båda valt sin klädsel helt själv.
William sa bara "jag tycker jag är fin i shorts och linne"  då jag föreslog att han skulle ha finskläder till kalaset.

 Så här mysigt hade de då de kalasade på glass, tårta och kex.

 Senare flyttade kalaset ut till lekplatsen då barnen ville ut dit, det började med att William blev skrämd av Fridas gigantiska hund som lyckades rymma ut från rummet han varit instängd i (vet ej rasen men hans mankhöjd är typ i midjehöjd på M-P).
Så hann ville inte bli kvar där... Vid det laget hade M-P anslutit sig till oss också, så jag smet iväg en kortis för att städa lite i kvartersgården.
Vi var rätt många vuxna och ännu fler barn ute på lekplatsen och plötsligt hände det som får allas hjärtan att hamna i halsgropen: ett av de yngre barnen försvann!
Vi spred ut oss snabbt i området och letade, och efter en stund kom hon till rätta då det visat sig att hon gillar trappor och hade tagit sig uppför dem och gått till någon granne (vilka hon inte kände sen innan) högre upp i området. Tänker skrämt på att det kunde lätt vara Janiina som "rymmer" någon gång och hur hysterisk jag skulle känna mig då, huva. Hoppas vi slipper erfarna det...
Då klockan närmade sig fem tackade vi för oss då vi skulle vidare till familjen Beutler för middag och melodifestivalen.
Medan vi förberedde maten så var det studsmattan som lockade barnen.

 Efter en väldigt lyckad middag så "bänkade" vi oss vid teven och årets melodifestival.

William hade som vanligt väldigt fast blick på tv:n.
Alla barnen somnade till slut vid tv:n (utom Elin), Sanna kämpade till sist.
Själv slumrade jag till en fem minuter mitt under rösterna räknades upp.
Tack för en härlig dag våra kära grannar och tack för en väldigt trevlig kväll familjen Beutler!
// Sargit