lördag 27 mars 2010

Nu går jag! Och lite annat...

Imorse var det väldigt segt att komma upp, tack gode Gud att barnen vaknade först vid åtta och inte vid sju.
Med M-P på vift så fanns det ju bara jag som kunde sköta morgonruljangsen.
Men då klockan närmade sig efter frukost så började jag undra då min man inte hört av sig något.
Vi skulle få gäster idag och vi hade inte hunnit städa färdigt än.
Det visade sig att batteriet på hans telefon dött, berättade han då han ringde från hotellrummet.
Han och några till hade gått och lagt sig vid sju imorse! Efter att först ha ätit hotellfrukost...
Inge synd om han inte fast han inte mådde bäst...
Nåväl, vi hann med det vi skulle, nästan.
Våfflor till lunch som även Beutlers fick njuta av och sedan dags för Me&I party.
Synd bara att det inte var fler som kunde komma men vi som var där fick se fina kläder och fika tosca-äppelkaka (dock lite bränd då jag glömde bort den i ugnen).
Senare kom Arn över för att hämta männen.
Men först fick han också fika så klart.
William blev hysteriskt rädd då han såg Arn kika in i deras rum, han var väl inte beredd på att det var någon mer hemma än vi och Beutlers.
Denna rädsla höll i sig hela dagen och han skrek i panik så fort Arn visade sig för honom.
Konstigt då de ju har träffats förr... Är väl någonslags fas antar jag.
Då männen gett sig av för att tömma det hyrda förrådet som Beutlers haft sina ägodelar förvarade i under visningar och flytt, så åkte Lina iväg för att handla middag till kvällen.
Blev själv med fyra barn hemma, varav en sov mest hela tiden.
Men då passade jag på att filma detta.

Han har börjat gå sen före svärmor var här, men bara två tre steg utan stöd.
Men den sista tiden har han vågat mer och mer och nu går han mer än han kryper.
Sanna då? Jo, hon kan hon med men vägrar.
Första gången (för nån vecka sen) gick hon sexton steg utan stöd på raken men efter det har hon vägrat nästan att stå för att inte tala om att gå.
Längst möbler går hon ju men vill inte ens försöka utan stöd.
Hon fick väl en skrämselchock eller något.
Däremot så klättrar både hon och William mer än gärna till vår förskräckelse.
Ett av "klätterställena" har sen länge varit detta bord. Men sen idag kan de även klättra upp i soffan utan hjälp.
Och ta sig ner själva också.
Trion i hallen i väntan på besök kanske?
Här läser Sanna i ett av mina barndomsböcker, enligt datumet så har jag fått den år 1981.
De flesta av mina barnböcker har jag kvar och numera återupplever jag dem på kvällarna då jag läser sagor för barnen vid läggdags.
Hemma hos Beutlers på kvällen så fick männen bygga ett hinder i hallen för nyfikna barn medan de bar in möbler och kartonger.
Men det var inte så populärt då barnen ju ville gå dit de inte fick.
Här har Emma "fastnat" mellan väggen och kartonger.

Tur att gudfar var där för att rädda henne.
Att ett rör kan vara så underhållande.

På kvällen då barnen äntligen somnat (Sanna hade svårt att somna, igen...) så firade vi vuxna, och Elin, Earth Hour med levande ljus, tänd brasa och ostbricka med kex.
Elin ledsnade efter en stund på mörkret och ville tända lamporna men istället fick hon en ficklampa att leka med.
Men inte långt därefter så gick även hon och la sig.
Våran Earth hour varade till strax efter midnatt.
Sedan packade vi in barnen i bilen och körde hem i natten.
De sov som stockar och reagerade ingenting alls varken under påklädningen, hem resan eller avklädningen.
Även vi vuxna sov gott då vi väl kröp till kojs.
// Sargit

2 kommentarer:

farmor Anci sa...

Va kul att se att William har börjat gå på "riktigt". Typiskt att vänta tills jag for hem=)

ankan sa...

Kul att se lite uppdateringar! Tycker som du att det är svårt att hinna med, men det är ju så kul att ha sin blogg som ett slags arkiv över framsteg och utveckling.
Det där med klättringen känner jag igen.....det ´känns hemsk otäckt när de klättrar tycker jag. Mina tar sig upp på en schäslong vi har nära fönstret, och väl däruppe står de utan stöd och hoppar (och ramlar) vilket kan få förödande konsekvenser om de ramlar in i fönstret.