Trädklättring

 Det har varit mycket den senaste tiden med sena kvällar för mig så bloggen har fått vila lite.
Orkar inte blogga ikapp helt om helgen men här lite bilder på några trädklättrare.
M-P sågade ner rätt många grenar, fast han är höjdrädd, på trädet vi ska fälla så småningom från framsidan av huset.

Jag rensade upp bland buskarna på baksidan.
 William följde med mummu på äventyr men Sanna som haft öronvärk och hosta under natten fick stanna hemma och vila.
Hon var ute en kortis på eftermiddagen och ville då också upp i ett träd, fast fick bli en stund uppe på äppelträdet för hennes del.

Vi har fått bort lite grejer från förrådet, gräset klipp, förrådshylla uppbyggd, små plockat hemma och ätit köttsoppa idag.
En hel dag med hemma fixande helt enkelt.
Tyvärr har Janiina visat tecken på att bli förkyld, väldigt mammig blir hon då och famnig.
Så jag fick skala potatis och morötter sittandes på soffan med henne i famnen och sedan bredvid mig... blev väldigt sen middag...
// Sargit
p.s.
jag har nu skrivit ett inlägg från vår resa till Åland förra helgen...

Städdag, kalas och melodifestival

Idag hade vi städdag i vår samfällighetsförening, och för en gångs skulle kunde vi medverka hela familjen! Annars de senaste åren, om man räknar med även åren på Neptunus, så har städdagarna oftast prickats in då jag har konfirmation med mina grupper.
William var väldigt ivrig att få hjälpa till, och duktig var han också. Sanna ledsande rätt fort idag, hon ville hellre leka. Men Janiina visade sig vara väldigt intresserad av att hjälpa till.

Efter en förmiddags slit ute på framsidan med att klippa buskar, kratta, sopa, rensa ogräs, rensa mellan plattorna m.m. så blev det lite korv med bröd lunch i kvartersgården.
Sen var det dags för mig och barnen att göra oss iordning för 4-års kalas.
Sanna och Williams dagis kompis Frida var födelsedagsbarnet.
Hon bor ju nästan granne med oss också, deras hus ser ni rakt ovan trapporna...
Här fick jag ta en bild på Sanna som var redo för kalas, observera att båda valt sin klädsel helt själv.
William sa bara "jag tycker jag är fin i shorts och linne"  då jag föreslog att han skulle ha finskläder till kalaset.

 Så här mysigt hade de då de kalasade på glass, tårta och kex.

 Senare flyttade kalaset ut till lekplatsen då barnen ville ut dit, det började med att William blev skrämd av Fridas gigantiska hund som lyckades rymma ut från rummet han varit instängd i (vet ej rasen men hans mankhöjd är typ i midjehöjd på M-P).
Så hann ville inte bli kvar där... Vid det laget hade M-P anslutit sig till oss också, så jag smet iväg en kortis för att städa lite i kvartersgården.
Vi var rätt många vuxna och ännu fler barn ute på lekplatsen och plötsligt hände det som får allas hjärtan att hamna i halsgropen: ett av de yngre barnen försvann!
Vi spred ut oss snabbt i området och letade, och efter en stund kom hon till rätta då det visat sig att hon gillar trappor och hade tagit sig uppför dem och gått till någon granne (vilka hon inte kände sen innan) högre upp i området. Tänker skrämt på att det kunde lätt vara Janiina som "rymmer" någon gång och hur hysterisk jag skulle känna mig då, huva. Hoppas vi slipper erfarna det...
Då klockan närmade sig fem tackade vi för oss då vi skulle vidare till familjen Beutler för middag och melodifestivalen.
Medan vi förberedde maten så var det studsmattan som lockade barnen.

 Efter en väldigt lyckad middag så "bänkade" vi oss vid teven och årets melodifestival.

William hade som vanligt väldigt fast blick på tv:n.
Alla barnen somnade till slut vid tv:n (utom Elin), Sanna kämpade till sist.
Själv slumrade jag till en fem minuter mitt under rösterna räknades upp.
Tack för en härlig dag våra kära grannar och tack för en väldigt trevlig kväll familjen Beutler!
// Sargit

Oh my God myror!

Efter en förmiddag på jobbet han jag precis hem en sväng innan jag skulle bli hämtad av min pappa.
När jag kikar in på baksidan så ser jag att barnen är fullt upptagna med något.
Då de får syn på mig så börjar de ropa "titta mamma, vi ser oh my god myror!"
Detta ropar de flera gånger och så vill de visa mig också.

Senare visade det sig att de flyttat på varenda sten i hela trädgården som vi har kring rabatter/planteringar för att leta efter småkryp!
Blev några stenar att rätta till på dagen efter...
Då min pappa kom så åkte vi iväg på begravning. Min syster Nadja hade också kommit och även min mamma var där.
Det var Tarmo Suojanen som skulle begravas, som tragiskt tragiskt rykts bort alltför tidigt..
Jag gillar inte begravningar alls, vet aldrig vad jag ska säga till folk så jag är nog mest tyst.

Väl hemma igen så möttes jag av familjen som hade "fest" på framsidan, de frossade i vindruvor till barnens glädje.

Snart nog så var det dags för mig att åka till jobbet då det var ungdomscafé i Valsta kyrkan igen.
Tanken var att resten av familjen skulle åka och handla och då släppa av mig på jobbet, men då ringde Stina och undrade om Sanna och William ville leka med Klara.
Så klart de ville, och för första gången blev det bestämt att stortrollen stannade hemmavid med en granne som barnvakt medan maken och Janiina åkte och handla och jag till jobbet.
Klaras mamma har ju sett efter dem förr en gång då M-P skulle hämta mig från jobbet ioförsig...
Jag fick en trevlig kväll med en massa ungdomar och därefter en skön nattlig promenad hem.
// Sargit

Mycke lek blir det :-)

Dagen började mindre bra då William inte alls var på humör och själv hade jag duktigt ont i ryggen så morgonproceduren vart rätt krävande.
Även Janiina som passade på att vakna lite extra tidigt var jättetrött och grinig när jag kom hem efter att ha lämnat tvillingarna på förskolan.
Så det kändes ganska nödvändigt att ta en liten tupplur.

Vi somnade båda två mer eller mindre omedelbart och vaknade först knappt 3 timmar senare.
Så det var bara att slänga i sig lite lunch och bege sig iväg för att hämta hem Sanna och William igen.
Den här gången valde jag dock att vika ihop sulkyn för att använda mig av vår "vanliga" vagn.
Detta accepterades inte av Janiina som skrek rakt ut och prompt gick fram för att vika upp sulkyn igen.
Om ni inte märkt det har hon en ganska bestämd vilja den unga damen.

Tillslut kom vi iallafall iväg och ganska snart var vi tillbaka igen.
Efter att ha ätit lite mellis i solen så vigdes resten av eftermiddagen åt utelek.

Bland annat tog vi en promenad (tvillingarna cyklade) till lite olika favorit-lekplatser.
På väg tillbaka sprang vi på några av de större grannpojkarna (Alexander och Josef) och de tillsammans med Sanna och William fortsatte leken med den tidigare nämnda "Häxbrygden".
Jag och Janiina gick in i stället då jag behövde påbörja matlagningen.
Genom fönstret fick jag iallafall lyssna på deras lekar.
Särskilt en lek gjorde att jag kände mig tvungen att lägga ner stekspaden och kolla vad de pysslade med där ute.
Leken gick ut på att Sanna stod och rörde i soppan medan en av pojkarna klev fram och smakade på den, därefter förvandlades han till ett monster som skulle jaga de andra två.
De alla hade jätteroligt men Sanna skrattade så hjärtligt att hon knappt kunde stå upp och mellan skrattsalvorna och tårarna pep hon fram:
-Jag skrattar så mycket att jag kissar på mig.
Just ljudet av hennes och de andras skratt gjorde att jag inte kunde göra annat än att stå och lyssna och njuta.
Leken fortsatte även efter middagen.
Behöver jag säga att alla barnen var lättsövda ikväll?

//M-P

Väcknings konsert och häxbrygd

Vi var rätt trötta i morse, mycket tack vare att vi fastnade vid tv:n då det kom en bra film "Sleepers" som inte slutade förrän halv två snåret...
Så på morgonen då alla tre barnen vaknat och sprungit in och ut till oss och lekt själva lite, så kommer de plötsligt in och jag hör hur Sanna säger till de andra "Kom, nu borde de ju vakna. Vi spelar för dem" varvid stortrollen klättrade upp i vår säng och sate igång med en konsert som hette duga med mycket inlevelse.

 Janiina kompade syskonen, fast ståendes bredvid sängen.

 Så söta de är våra älskade troll!
Upp kom vi i alla fall till slut och efter frukost och lite sortering av tvätt kom vi alla iväg hemifrån, jag mot jobbet och resten av familjen för lite ute vistelse.
På kvällen då jag kom hem så verkade ingen ha saknat mig nämnvärt, förutom Janiina som ville bara vara i min famn då jag åt. Men jag misstänker starkt att det var min mat hon var ute efter (fast de precis ätit) då hon gapade som en fågelunge tills hon fick något i munnen och protesterade om jag glömde bort att ge henne varannan gaffel.
Då min tallrik var tom så visade hon att hon ville upp i sin stol, jag lyfte upp henne och sen pekade hon på sin haklapp. Jag satte på henne den och därefter fortsatte hon att äta från sin tallrik där det fanns några stackars makaronbitar kvar.
Hon hade ätit väldigt bra och ändå fick hon i sig ännu mer, hon har inte fått sin aptit från mig i alla fall utan brås mer på sin far på den punkten.
Hittade förresten en hink med suspekt innehåll på framsidan nu på kvällen, M-P förklarade att det var barnens "häxbrygd" som tydligen skulle få jäsa till sig några dagar (eller vad det var).

Jag har nu lyckats tömma alla bilder från vår resa till Squaredance Convention på Åland, det var några stycken. Tyvärr är inte kvalitén den bästa då jag nu har fotat med min jobbtelefon eftersom min egna har kajkat ut totalt. Men idag var jag förbi med den i butiken och tänkte lämna in den för genomgång, men istället testade vi att fabriks återställa den till att börja med ifall det hjälper, så slipper jag vara utan den så länge. Än så länge fungerar det men återstår att se. Jobbiga är bara att jag måste ändra på alla inställningar m.m. så jag får det som jag vil ha det igen...
Så ni får vänta lite till på inlägget från långhelgen som var.
Nu lockar sängen på mig, kan man ha jetlag efter att ha varit i grannlandet?
// Sargit