Trafikstockning

Det här hemmet är inte stort nog för både vagn och gåstol.
Detta utspelade sig då William och Sanna skulle på nya upptäcksfärd i hemmet.
William: "Det här var något nytt..."
Sanna: "Undrar vad brorsan har hittat?"William: "Men vad nu då? Jag sitter fast!"
Sanna: "Här kommer jag, men släpp fram mig då! Vill ju till pappa" (kör in i William)

William: "Men jag kommer ju ingenstans! Buhuuu... pappa! hjälp mig!"
Efter några upprepningar med att försöka nå hallen, fast William var i vägen, gav Sanna upp.
Sanna: "Äsch jag får väl lov att backa lite"

Så kan det gå då man har bråttom fram.

Pappa vabbar

Idag så har M-P varit hemma och vabbat (VAB=vård av barn).
Det har varit väldigt mycket brist på sömn för hela familjen på sistone då barnen har varit sjuka och, särskilt Sanna, haft svårt att sova på kvällar och nätter.
Så både idag och imorgon så ska M-P vabba.
På eftermiddagen gick hela familjen på en promenad till affären.
Väl vid Valsta c blev barnen hungriga så vi gick till mitt jobb (Valsta kyrkan) för att mata dem där.
Passande nog så hade kansliet fika rast nästan samtidigt så jag han säga hej till dem och andra kollegor som sprang förbi.
Efter mellanmålet fick Sanna nog av att sitta i vagnen så hon fick komma upp till pappa.
William, som varit rätt nöjd i vagnen till dess, blev avundsjuk så han fick hänga hos mig en stund istället. Efter den långa rasten så var det då dags att handla.
På hemvägen blev båda barnen utråkade av att sitta i vagnen, så fram med BB-tain så att William fick sitta där hos mig.
Sanna som blev kinkig lite senare än William blev buren av pappa nästan hela vägen hem.
Matkassarna fick åka vagn istället.
Måste sett lite roligt ut då vi kom, barnen i famnen och kassen i vagnen.

På kvällen kom M-P:s bror Jompa med sina barn, Amanda och Sebastian, från Umeå för att hälsa på över helgen.
Efter den långa resan var de så klart hungriga så jag satte igång med middagen medan de andra underhöll barnen.
Jag har varit sugen på att baka i flera dagar nu, därför passade jag på då Amanda var villig att ha lite hemkunskap för att hon hade missat slöjden idag.
Det tyckte jag var ett bra byte, hemkunskap mot slöjd.

Och eftersom mamma var upptagen så fick farbror Jompa ge kvällsgröt till Sanna.
Hon åt med god aptit och lyckades överraska och imponera på sin farbror som inte trott att hon skulle orka äta upp all gröt som mamma serverat.

Senare var det då dags för lite kvällsfika, kanske inte det nyttigaste men väldans gott var det!

Nybakta solskensbullar! Mums! De blev inte långvarigt ögongodis utan försvann snabbt i Familjerna Sundströms magar.

Sanna hade, som vanligt på sistone, svårt att sova så jag och M-P fick turas om att springa in till henne under hela kvällen.
Vi försökte till och med natta henne i vår säng, men hon vaknade snabbt igen efter några minuter.
Oftast precis då man trodde att nu har hon somnat.
Till slut efter mycket om och men så sov hon.
Hoppas det fortsätter hela natten, men om de senaste nätterna upprepar sig så lär hon vakna ett X antal gånger och sedan kommer William också vakna vid tre tiden eller något...
Resten av kvällen tillbringade vi med att spela UNO. Alla förutom Sebastian som spelade "Oblivion" på PS3:an.
Men som du ser så missförstod Amanda reglerna och försökte samla på sig så många kort som möjligt.

Nåja, jag var inte långt efter henne, då bröderna Sundström höll ihop med poängen långt nedanför vårt och slogs om första platsen in i det sista.
Jompa vann till slut medan min man försökte göra allt för att bli utsparkad från den äktenskapliga sängen för inatt.
Han var inte särskilt snäll mot sin fru i spelet ikväll inte...
Men får väl unna honom det denna gång, då han varit en sån underbar man (och far) och avlastat mig så gott han kunnat nu då barnen varit sjuka, fast han kliver upp okristligt tidigt till jobbet.

Lekdag

Som ni vet så har våra små varit sjuka ett tag nu.
Men idag så syntes det att de börjar bli bättre, även om den envisa hostan och snuvan fortsätter.
Men de har orkat leka längre, vara vakna mer, och äta lite mer än de gjort på sistone.
Jag fick till och med sovmorgon idag till halv åtta! Det ni...
Efter frukosten så fick barnen leka lite själva i rummet medan jag plockade undan gröt tallrikarna.
Då jag kikade in så möttes jag av en märklig syn.
Hann tyvärr inte få fram kameran fort nog men du förstår nog vad som är på gång.
Och då jag inte tänt taklampan än så är ljuset inte det bästa, men håll till godo i alla fall.

Hur man roar två sjuklingar som är utråkade.
Man tar fram leksakslådan och låter dom upptäcka innehållet själva.Det var väldigt underhållande att se deras reaktion då de såg alla leksakerna.
Först var det lådan med "hårda" leksaker som undersöktes noga,
och ungefär en kvart senare kom lådan med "mjuka" leksaker fram.
Båda lådorna tömdes snabbt på leksaker som sedan var utspridda över hela golvet.
Mamma fick så klart plocka undan allt på sin rätta plats på kvällen,
men vad gör det då barnen var nöjda en långstund.
Visst ja, även Sanna har klurat ut hur man tar sig fram med gåstolen.
Så idag har de lekt "bilkrock" (omedvetet) några gånger med varann...

William på upptäcksfärd

Då har det då släppt ordentligt till slut.
William har klurat ut hur man tar sig fram i lägenheten.
Det har hänt flera gånger att han har förflyttat sig med sin gåstol, men bara korta sträckor och långsamt, nästan som om det var av misstag han kom framåt.
Men nu är det ingen tvekan längre.
Målmedveten liten kille.
Filmade honom bla då han envisades med att ta sig fram till paraplyblomman.
Varje gång sa jag "ajaj" och flyttade bort honom därifrån, men en stund senare var han där igen (tyvärr är den filmen för stor för att laddas upp här).
Men strax efter jag flyttat honom ännu en gång så hände detta.
"Tråkiga mamma som inte låter mig leka med det roliga gröna.
Jag får väl hitta på något annat...
Undrar vad som finns här borta?""Är mamma med? Vågar jag fortsätta?
Jadå, hon är där, vad bra. Då vågar jag..."
"Vad häftigt! Det där vill jag ha!""Undrar om jag får...? Ska prova iaf..."
"Men det var ju så högt upp, jag når ju inte"
Efter det har det varit fullfart varje gång han suttit i sin gå stol.
Rätt så bra då han kan roa sig själv en stund medan jag hänger tvätt eller plockar ur och i diskmaskinen...
Men det gäller att ha ögon i nacken, för paraplyblomman lever farligt så fort William får chansen...

8 månader - redan!

Idag så blev våra små älsklingar 8 månader.
Förstår inte vart tiden tagit vägen.
Minst det som igår, dagen som de föddes...
(ska någon gång dela med mig av den dagen också)

Dagen till ära så hade jag ikväll byggt upp en egen "fotostudio" i barnens rum.
Där fick Sanna och William stå ut med tokiga mamma som bara fotade, fotade och fotade.
Några av alla dem 162(!) bilder jag tog blev väldigt lyckade!
Tänkte dela med mig av några utvalda.

Vid tillfälle ska jag göra en varsin egen fotobok med bilder från deras första år.
Oj hjälp!
Det kommer inte att bli lätt.
Har ett X antal bilder att gå igenom.
Undrar om det blir att ta sig vatten över huvudet,
med tanke på att jag inte ens gjort i ordning vårt bröllopsalbum än...