Barnfritt

Igår, lördag, så skulle vi på bröllop i Nynäs slott som ligger utanför Nyköping.
Det är ju en bit bort så denna helg skulle bli premiär för barnen att ha barnvakt över natten. Hittills har vi bara varit ifrån barnen bara några timmar (som mest ca 6timmar) så det skulle bli en ny erfarenhet för både barnen och oss föräldrar.
Som vanligt så slog tidsoptimistparet Sundström till igen, så det blev bråttom då vi låg efter med tidsplaneringen med en timme. Så efter frukosten åkte vi iväg och lämnade av barnen hos morfar. Denna syn fick vi se då vi (jag) kunde slita oss från Sanna och William till slut och ge oss iväg.Vi visste ju att barnen skulle ha det bra men saknaden slog till redan i hissen ner då jag visste att vi inte skulle få se våra små älsklingar på ett helt dygn!
Till slut kom vi iaf fram till min syster Nadja, Patrik och deras fyra hundar i Oxelösund där vi skulle övernatta.
M-P fick en "liten" knähund i famnen så fort han satte sig.
Men nu började vi få bråttom, vi hade bara 40 minuter på oss att duscha och göra oss iordning.
Vi hann! Men det var på håret.
Vi var på plats 10 minuter före vigseln och ändå hade min syster hunnit fixa mitt hår på en kvart.
Så här ser paret Sundström ut då de är klädda för fest. Det var ett jättevackert utomhusbröllop i slottsparken.
Bruden sken ikapp med solen och brudgummen verkade vara lugnet självt.
Och så fick vi minnas lite av vårat eget bröllop då solisten sjöng "vår" sång mitt i vigseln "Du är allt" av Shirley Clamp, den är så fin.
Efter vigseln, då brudparet kom tillbaka från deras fotosession vid vattnet, passade jag också på att bli förevigad med dem. Det var många som ville gratulera brudparet så en bild med M-P och dem fick vänta till senare.
Men här står jag mellan de nygfta paret Anna och Jakob.

Sen började själva bröllopsfesten med middag, sång, tal och dans.

Det var en jättetrevlig fest och jag, som trott att jag inte skulle känna några andra än brudparet, upptäckte att där fanns även några gamla bekanta från skoltiden som jag inte sett på evigheter.

Hade ingen aning om att de kände Anna. Världen (Märsta) är litet...

Jag lyckades faktiskt med att bara ringa två gånger för att kolla hur barnen hade det, lite stolt är jag över det. Trodde att jag skulle ringa typ en gång i timmen eller nåt...

Strax efter 01.00 så började vi röra oss tillbaka till Oxelösund efter att ha plockat upp Nadja och Patrik i Nyköping där de varit hos några vänner och bl.a. spelat settlers (ännu ett plus till Patrik för att han gillar det spelet).

Då vi kom hem till dem så dröjde det inte länge innan vi alla försvann i drömmarnas värd.

Sovmorgon fick vi ju, då vi inte behövde vakna tidigt för att mata barn, men trots det så var iaf jag inte särskilt utvilad. Men efter ett samtal för att kolla hur natten gått med barnen så var det dags att kliva upp.

Efter frukosten tog vi adjö av hundarna och körde Nadja och Patrik till deras bil i Nyköping och sa adjö till dem där.

Sen var det bara raka vägen på E4:an till min pappa.
Barnen sov då vi kom fram. Men strax började William vakna till och vad kan väl värma ett moders hjärta mer än detta.Hela ansiktet bara log då han fick syn på mig. Sanna sov sött vidare så då passade jag på att gosa med William en stund. Då Sanna vaknade var hon lite undrande först men sen sprack även hon ut i ett leende då hon fick syn på sin far.
Barnen hade haft det trevligt även om de hade hållt lite serenad inför moster Tina på kvällen.
De var ovanligt nöjda och protesterade inte alls under färden hem. De låg t.o.m. nöjda kvar i vagnen en stund medan jag lastade ur väskorna från vagnen och packade ur smågrejer.
Både Sanna och William verkade vara nöjda med att fått komma hem, och då vi alla var lite trötta så la vi oss i sängen hela familjen och sov en stund.
Borta bra men hemma bäst!

Föräldrafritt

Igår på morgonen lämnade mamma och pappa oss hemma hos morfar Kai, Helena och moster Tina. De skulle iväg på ett bröllop långt långt borta, så vi skulle få sova borta för första gången.

Mamma och pappa var nog lite oroliga att vi skulle bli ledsna när de åkte, men vi tyckte mest att det skulle bli roligt och spännande.

Dagen gick väldigt fort... Vi åt, sov, lekte med våra leksaker och läste våra böcker.

Efter att vi hade varit ute på gården och hälsat på alla de andra barnen fick vi bada, men inte i ett tråkigt badkar som hemma hos mamma och pappa. Nej, vi fick bada i diskhon!

När det blev mörkt skulle vi sova. Vi hade varit så pass smarta att ta med oss vår resesäng, så vi hade inga problem alls att somna.

Idag har vi lekt på som vanligt, medan vi tåligt väntade på att mamma och pappa skulle komma tillbaka från den där festen.

Nu har mamma och pappa kommit och det var faktiskt ganska roligt att få se dem igen. Lite har vi allt saknat dem, fast vi varit duktiga med att inte visa det allt för mycket.

Nu ska vi ta dem i handen och åka hem och klappa på Max!

/Sanna och William (med lite hjälp från moster Tina)

Barnens egna rum

Vi har denna vecka ägnat oss åt att rensa och tömma datarummet/förrådsrummet/gästrummet (eller vad man nu ska kalla det) samt städat i klädkammaren.
Nästa vecka ska vi, om allt går enligt planerna, riva väggen mellan dessa två rum och det rummet ska då bli barnens rum.
Nu håller vi på att spånar lite på vad vi ska ha för färg på väggarna och ev. mönster.

Färgerna har vi nog bestämt oss för, nästan hundra på, men resten funderar vi på fortfarande.

Ikväll har jag då suttit och rittat ett förslag på paint (har inte lekt med paint sedan skoltiden) och om du bortser från att denna skiss inte ens är i närheten av några skalor, raka linjer och så, kan du nog få ett hum om hur jag tänkt mig målningen av rummet.

Golvet har vi inte heller bestämt oss för vad det ska bli...

Vad tycker du?

Färgerna på bilden är inte riktigt de vi ska ha men liknar dem lite.

De färger vi har valt heter;

lingonshake, lemon och grape (från alcro färg ifall ni vill se dem riktiga nyanserna).

Och så har vi bara vita möbler i detta rum...

Har du något mer förlag på hur vi ska måla rummet?

Vart är du på väg Sanna?

Så här lämnade jag Sanna en stund medan jag hämtade brorsan ur vagnen. Så här hittade jag henne knappt en minut senare.

Hon börjar bli snabb vår lilla upptäcksresande...

Sex månader redan!

För sex månader sedan, den 1 januari kl. 19.41 och 19.42 kom våra små älsklingar till världen på Danderyds sjukhus.

För sex månader sedan togs denna bild kl. 00.22, då jag fick hålla båda våra barn i famnen för första gången. För lite mindre än sex månader sedan (någon dag mindre) togs denna bild med en stolt far hållandes sina dyrgripar.

För över sex timmar sedan (rättare sagt 12timmar sedan) togs denna bild med en stolt far med sina underbart fina barn (inte alls partisk).

Så här söt och fin var Sanna idag. Och så här söt och snygg var William.
Dagen till ära så kom farfar och Linnea på fika.

Här spanar William in farfar.

Vi åt hallonpaj igen (gott ju) med marsansås, eller som ni ser på min tallrik marsansås med liten bit hallonpaj.Kan knappt förstå vart tiden tagit vägen...
Snart börjar de skolan, presenterar sin pojkvän/flickvän, tar studenten, flyttar hemifrån o... nåja en sak i sänder.
Nu ska vi passa på att njuta riktigt ordentligt och pussa och krama dem så ofta vi kan och säga: Jag älskar dig/Minä rakastan sinua.
För jag vet att det kommer en tid då de säger ifrån med att "sluta, det är pinsamt ju morsan!"