Dags att möta bäbisen!

Så kom dagen vi väntat på!

Eftersom vi skulle vara på sjukhuset redan klockan 09.00 så kom min syster Tina hem till oss för att hjälpa till med lämningen till förskolan och skolan (visst ja, igår började stortrollen i förskoleklass).

Men innan vi åkte så ville barnen säga hejdå och busa lite med magen.

Väl på sjukhuset fick jag svida om till de "snygga" sjukhuskläderna och sen blev det en lång väntan på vår tur. Vi passade på att vila lite, surfa och prata namn på bäbisen.

Först efter två timmars väntan så blev det till slut våran tur att promenera ner till operationssalen.

Där utanför fick maken dra på sig den blå pappersoverallen.

Sen gick allting väldigt fort. Jag var inte alls nervös.
Jo förresten, jag såg inte fram emot ryggbedövningen som förra gången gjorde asont. men nu gick det väldigt bra med den också.
Maken däremot var nästan ett vrak, men han envisades att finnas vid min sida.
Så här i efterhand så konstaterade vi att vi genom åren kompletterat varann på så sätt att då den ena av oss är svag så är den andra stark.
Klockan 12.11 föddes vår fina dotter, och efter en kort stund fick jag hålla henne en stund i famnen innan de förde henne vidare till neo.
Detta för att hon hade fostervatten i lungorna och behövde få lite hjälp med det genom att andas med cpap-mask, så maken fick följa med henne. Ännu en gång blev jag "snuvad" på bäbisgos direkt efter förlossningen. Men o andra sidan medan jag låg på uppvaket så fick ju maken njuta av minitrollet och bekanta sig med henne.
Lång väntan blev det för mig men mot slutet så kom maken med minitrollet och höll mig sällskap.
Då bedövningen släppt så rullades jag upp till vårdavdelning 16 där vi fick mackor och saft att fira med. Oj så gott det var efter att ha varit fastande sen midnatt.
Sen myste vi helt enkelt med bäbisen tills det var dags för maken att åka och hämta stortrollen och lilltrollet.

Första mötet med syskonen gick väldigt bra. Så stolta de var och tyckte att hon var så söt.
Vi bestämde tillsammans då att bäbisen skulle heta Minja.
Sanna och William ville hålla i henne men Janiina var lite mer avvaktande, hon tyckte nog det var lite läskigt med slangarna jag hade på mig.

Alldeles för snart var det dags för maken att åka hem med storasyskonen för att få dem i säng.
Natten blev lång men av någon konstig anledning så var jag inte så trött som jag trodde att jag skulle vara. Fick hjälp med blöjbyten då jag ju hade svårt att resa på mig, men jag var uppe på benen en kortis på kvällen i alla fall.
// Sargit