torsdag 30 september 2010

Imse Vimse spindel...

Vid frukosten imorse skulle jag tända taklampan och blir då rejält skärrad när jag såg detta i ögonvrån.
(Lampknappen befinner sig nedanför vinstället)

Jösses vad jag inte alls gillar insekter eller små kryp av något slag då de är inomhus!
Men jag lyckades hålla inne med det spontana skriet för barnens skull, hoppade bara till.
Resten av frukosten höll jag noga ögonen på varelsen (i smyg för barnen) som förflyttade sig uppåt längst väggen.
Ringde ju så klart min make (som redan jobbade för fullt) och sa att han får gå på spindeljakt då han kommer hem, men han bara skrattade åt mig...
För övrigt så har jag och barnen slagit rekord i vilken tid jag går från förskolan.
Jag var bara tvungen att vara på jobbet senast kvart i nio imorse (normalt är jag där någon gång mellan nio och tio) då jag skulle vara kyrkvärd på morgonmässan.
Så jag väckte barnen en halvtimma tidigare än vanligt och försökte vara väldigt strukturerad hela morgonen.
Slutresultatet blev att vi var på väg till dagis tio över åtta och jag kom därifrån strax före halv nio!
Detta trots barnens tio minuters jag-vill-inte-ha-frukost-än-protest, som slutade med att de åt nästan all gröt till slut i alla fall.
Denna vecka har vi sällan kommit fram till dagis föränn nio tiden så detta var en klar förbättring.
Tro nu inte att det blir en vana denna tidiga timma, men ett mellanting vore bra att få till, att lämna barnen vid halv nio är väl målet så småningom.
Var på dansen ikväll, så skönt att få röra sig lite igen (missade ju förra veckan då jag var förkyld) men jag märkte att kroppen inte riktigt har återhämtat sig än.
Men körde på ändå, få se om benen protesterar imorn...
Min make och jag möttes i dörren då jag kom hem efter dansen, han hade nämligen innebandyträning som redan börjat.
Men laget vet ju att han kommer senare på torsdagar, hoppas de får träningstiden förskjutet en halvtimma snart så att M-P slipper stressa iväg så där.
Nä, nu ska jag fixa en kopp thé att värma mig med denna mörka höstkväll, kanske tända levande ljus också, för att sedan invänta makens hemkomst.
// Sargit

måndag 27 september 2010

Shoppinginspiration

Vid lunch idag så började mitt huvud kännas tungt efter intensivt ikapp jobbande vid datorn.
Är nöjd med allt jag hann med även om jag fick dubbelarbeta då jag missade en liten detalj vid en planering på grund av att jag hade för bråttom, så det fick jag göra om sen.
Så för att få hjärncellerna att vakna till igen så tog jag en timmas paus för en promenad i den kalla blåsten samt lite affärer vid Märsta C.
With it där har rea då de ska stänga, 70% på allt. Passade på att fynda lite smått till barnen.
Bland annat dessa skärp som William blev så förtjust i så han inte ville ta av sig dem på kvällen.
Krävdes lite övertalning.
Tandborstningen gick ovanligt smidigt ikväll, så här glad var Sanna.
Då jag var i cntrum smet jag även in på tygaffären för att kika lite.
Blev nämligen inspirerad av en tvillingmamma vars blogg jag följer, som sytt mössor till sina barn efter en enkel instruktion och tänkte försöka ge mig på det.
Fastnade för dessa roliga tyger, annars fanns det inte så mycket "barnroliga" tyger där, mest enfärgade, randiga eller blommiga i det slags tyg jag var ute efter.
Hoppas att detta tyg passar till ett par mössor, blir nog lite över så få se om jag syr en kjol och ett par byxor till barnen också om jag lyckas klura ut hur man gör, eller en tröja vem vet.
Andra enkla förslag?
Hoppas att jag snart får tid över att fixa dessa mössor.
Har två andra tyger som väntar på att bli panelgardiner sen fem år tillbaka...
// Sargit

söndag 26 september 2010

Löv och syskongnabb

Efter frukost och påklädning gav vi oss ut på en promenad i det fina soliga vädret, trodde vi.
Istället möttes vi av den arktiska vinden.
Men vi höll modet uppe och hoppades att den skulle avta med tiden.
Sanna ville ganska snart gå själv och även William härmade denna gång.
Men snabbt ville båda bli burna istället, vägrade både att gå och åka vagn.
En liten stund bar vi på dem men sen sa vi att nä nu får ni välja, gå själv eller åka vagn, det slutade med en högt protesterande William fastspänd i vagnen och en något missnöjd Sanna promenerandes, bara hon fick hålla min hand så gick det bra.
Efter en kort stund tog dock hennes upptäckarlust över och hon började samla på löv av olika slag som hon stolt visade upp för oss.

Då hon gick runt i godan ro och tittade på de fina löven så hittade hon även någon liten kvist att vifta med.
Här en mindre variant av de hon hittade.
Varje gång hon visat sina fynd till mig så ropade hon även på pappa som då fick komma tillbaka och titta då han oftast var en bit bort.
M-P åkte fram och tillbaka med vagnen som nu blev en karusell för William som uppskattade detta väldigt mycket.
Sen kom Sanna på att även William måste ju se hennes skatter, och så delade hon med sig av dem.
Vet inte om det var det som gjorde det men då ville även William gå igen och började även han titta sig omkring efter egna skatter. 
Den arktiska vinden gav med sig från och till men vi var lite frusna allihop efter promenaden.
Men skönt var det att komma ut ett tag och "vädra sig".
Efter lunchen, som Sanna hjälpte till med en stund, så gav sig M-P iväg på en innebandymatch och barnen somnade gott i sina sängar.
Själv tog jag också en kort tupplur efter att ha läst färdigt några föräldratidningar som låg och väntade.
Sanna vaknade först och då hade hon och jag en mysstund i soffan innan det började bli dags att väcka William.
Efter det sena mellanmålet så lekte vi alla ett tag i barnens rum, försökte härma djurläten men hur låter en giraff egentligen? eller en elephant? gick igenom en hel del av deras små leksaksdjur och det som William kan sen tidigare är hunden, ankan och alligatorn(!?) (fråga inte mig hur han lärt sig det, han lät som ett dovt monster i alla fall).
Sedan började det bli dags att förbereda middagen, fläskpannkaka.
William var fullt upptagen med att leka med sitt men Sanna ville inte lämna min sida, så hon fick hjälpa till med att röra i smeten och ha i mjölk och mjöl.
Gick jättebra, hon kan hon.
Mitt i matlagningen kom morfar på besök och medan pannkakan gräddades i ugnen så lekte vi alla i barnens rum.
Sanna åt med god aptit men William var inte intresserad av maten efter några tuggor.
Efter maten fick barnen ta ett välbehövligt bad och då passade morfar på att vinka hejdå, han fick slängpussar av sina barnbarn.
Ett tag gick badet som vanligt bra, men plötsligt började barnen att bråka med varandra.
Har inte hänt förut på detta sätt, de gav sig inte!
I ena stunden knuffar Sanna på William några gånger utan att lyssna på mig då jag säger åt henne att så gör man inte.
I nästa stund så slår/river william till Sanna från axeln neråt bröstkorgen så hon får tre röda sträck, och han gör det inte en, två utan tre gånger! Får hejda honom hela tiden och han lyssnar inte alls.
Och så fortsätter det en stund tills jag ledsnar ordentligt och säger att nu är det färdig badat och börjar tappa ur badvattnet.
Då fick de annat att tänka på då jag började tvätta deras hår (inte populärt från Sannas sida).
Småtjafset fortsatte även efter badet då de satt i soffan i sina pyjamasar, då bråkade de om en röd tröja.
Dragkampen slutade med att Willaim föll bakåt från soffan och hamnade i en obehaglig vinkel mellan soffan och soffbordet, men det gick bra han blev mest skrämd.
Det som kändes bra trots allt var att Sanna blev rädd och sympatigrät med William, hon grät mer än vad William gjorde.
Förhoppningsvis förstod hon att hon gjort fel och så visade hon empati vilket är bra.
Så då satt jag där med två trötta, ledsna barn på varsitt knä och kände mig lätt matt.
Tur att min älskade make kom hem lite tidigare än planerat, det gör saker och ting betydligt enklare att vara två mot två!
Barnen blev lite gladare sedan och resten av den korta kvällen gick fort och nu ligger de små trollen och sussar sött.
Själv sitter vi här som ena riktiga trötta tvåbarnsföräldrar, den ene vid datorn den andre lekandes med sin iphone och tv:n på i bakgrunden.
Oj vad vi är sociala ikväll...
// Sargit

lördag 25 september 2010

Städa och baka - borde gjorts i omvänd ordning

Då det blev lite senare än vanligt igår så sov barnen till halv nio, det var länge sedan men skönt.
Vi avnjöt av frukosten tillsammans för en gångs skull, ingen dator ingen tv i bakgrunden, det var skönt.
Sedan underhöll jag barnen i deras rum medan M-P plockade undan lite, dammsög och tvättade golven i stora rummet.
William kom ut lagom då M-P våttorkade köksgolvet och ville gärna hjälpa till.
William ville även hjälpa till med lunchen idag, eller rättare sagt var han mammig och vägrade lämna min famn så jag satte honom att "jobba". Han fick hälla i vatten i grytan, tömma påsens innehåll samt röra om, resten av tiden satt han snällt på köksbänken och tittade på medan jag förklarade vad jag gjorde.
Efter lunch tog vi alla en middagslur, jag vaknade först och passade på att ta en dusch och klä på mig.
Vi fick väcka barnen då klockan närmade sig halv fyra.
De blev jättemammiga så jag fick sätta mig i soffan och ha en liten mysstund med dem medan de vaknade till.

 Efter det sena mellanmålet så satte vi igång att baka sockerkaka.
Blev inspirerad av en annan tvillingmamma för någon vecka sedan som gjort det med sina små så tänkte ja det får bära eller brista.
Både Sanna och William var lite fundersamma över vad som var på gång, men då de väl insåg att de fick hjälpa till så var de hur glada och nöjda som helst.
De fick turas om att hälla i ingredienser, vilket ibland ledde till att William blev otålig då Sanna var lite långsammare med att ta emot det hon skulle ha i, han ville ju göra mera.
William hällde i mjölken direkt ur måttet medan Sanna hade en annan teknik, med hjälp av teskedsmåttet hällde hon i mjölken lite i taget.
 Hon fick hålla på en kort stund men sen började William bli otålig så jag fick henne att hälla i resten på en gång.
Smeten var tydligen god, men Sanna var mer intresserad av "sin" kaka, då jag flyttade kakformen med smeten utom räckhåll så blev hon jätteledsen.
William förstod först inte vad det var för mening med att smaka på smeten, men då han väl fått smak på det så gick det inte att stoppa honom.
När M-P tog bunken ifrån honom för att skölja ur den blev han jätteledsen.
Sanna förstod inte varför hennes kaka skulle stå i ugnen och stod länge och tittade på den.
Jag fösökte förklara att den måste bli färdig först och att det skulle ta en stund men det hjälpte inte.
Först då det lockades med lite lek så gick det bra att gå därifrån.

Pappa och Helena var förbi en snabbis med lite kläder till barnen som de "råkat" handla idag.
Barnen blev jätteglada över besöket, både morfar och Helena är ju poppis hos dem.
De stannade såpass att de hann se resultatet av barnens bak, men då vi skulle äta middag först och de redan ätit så fick de skjuta på provsmakningen till en annan dag.
Allt har ju blivit försenat idag då även middagen.
Men till slut fick vi njuta av pommes och lövbiff och annat smått och gott.
Sanna njuter av min majskolv då hon redan ätit upp sin halva, borde vetat bättre och gett henne en hel från början.
Efter maten fick vi njuta av den goda sockerkakan, barnen ville såklart ha mer men fick snällt nöja sig med två bitar var.
Tack till Sofia som gav mig modet att ge mig på det här med att baka med de små, hade tänkt vänta ett tag till men nu är det bevisat att det faktiskt går att baka med småbarn också.
Var faktiskt lite feg och hade assistans av min älskade make också.

Båda barnen var väldigt trötta på kvällen så det var bara pyjamas och välling som gällde strax efter middagen.
En väldigt trevlig hemma lördag med familjen idag, även om vi nästa gång kommer att baka först och städa sen...
Nu efter att ha stillat vår datorabstinens en stund så ska vi sätta igång en film att mysa till.
// Sargit

fredag 24 september 2010

Skön fredag

Efter att jag lämnat barnen på förskolan så åkte jag iväg och storhandlade då jag var ledig från jobbet idag.
När jag kom hem vid lunch var jag helt slut och bestämde mig för att lägga mig och vila en liten stund.
Två och en halvtimma senare vaknar jag till och inser att snart dags att hämta barnen från förskolan!
Hade bara vaknat till några gånger då telefonen ringt men somnat snabbt om efteråt.
Sanna gick hela vägen hem (hon gick till dagis på morgonen också) vår hurtiga lilla tjej.
William var lite trött så han gick bara en kort stund innan han bestämde sig för att åka vagn.
Då vi lämnat in väskor och vagn så tog vi hissen upp till vår granne Anni ovanför oss, hon ville nämligen att barnen skulle få gunga i hennes hammock medan det fortfarande var fint väder.
Barnen älskade hammocken och även Annis bullar.
M-P kom också upp då han kom hem från jobbet och fick sig en välförtjänt kopp kaffe.
Sedan bar det av till badet för vår familj, länge sen sist.
Lina, Elin och Emma var redan på plats strax före oss, sen hade vi tre vuxna fullt sjå med fyra vattenglada barn.
William dök som aldrig för både frivilligt och ofrivilligt, Emma är som en vilding i vattnet, till och med Sanna njöt av att bada.
Blev själv lite smått orolig vid ett tillfälle då jag hade Emma i famnen och William dök i från kanten utan att jag var beredd, men det gick bra och han var hur glad som helst då jag fiskade upp honom med ena handen.
Blev lite sent i simhallen då det var så roligt, tur att Lina hade med sig bananer till barnen som de fick äta innan vi gick och duscha och klädde på oss.
Resten av kvällen tillbringade vi hemma hos familjen Beutler med den traditionella tacos-middagen.
Sanna och William börjar bli väldigt vana vid tortillas numera då de själva börjar lassa på "röran" de har på sin tallrik till ett bröd de håller i handen.
Går lite så där men med lite hjälp blev de nöjda då de fick äta som vi andra.


 Efter maten var det nästan dags för nattning då timmen var sen, men lite lek och bus hans det med.
Sanna och Emma bråkade först om denna gåvagn men kom på en kompromis sedan.

Då barnen somnat, rätt så snabbt, så satte vi vuxna oss för att spela settlers.
M-P (den skurken) vann och stackars Thomas hade det tufft då vi andra inte gjorde det lätt för honom alls.
Thomas var rätt trött efter den tuffa veckan med korta nätter så han gav upp efter första partiet vilket gjorde att vi andra började se på film istället.
Det blev Ice Age 3. Ost och kex gjorde oss sällskap som snacks, vilket Emma verkade uppskatta då hon vaknade kring midnatt och inte ville sova längre.
Hemfärden gick bra, William vaknade då han bars in i bilen men somande snabbt om då han bäddades ner i sin säng.
Sanna öppnade inte ens ögonen under transporten.
Skönt var det att krypa ner i sängen, men då jag inte kände mig trött så läste jag en stund lyssnandes på mina älskades nattljud.
// Sargit

torsdag 23 september 2010

Vadå sitta?

William har väldigt svårt för att sitta ner vid matbordet.
Nu då han har lärt sig klättra upp själv i tripptrapp-stolen så gör han det så fort han tycker att nu är det dags att äta, eller när han känner för det helt enkelt.
Han sitter snällt ett tag men då han börjar bli klar så ställer han sig upp eller sätter sig på ryggstödet.
Detta tycker vi inte om och ber honom snällt att sätta sig ner, vilket han ibland gör men oftast inte.
Oftast ler han bara så där charmigt och ser hur lycklig och nöjd ut som det bara går.
Jag har börjat med att då jag sagt till tre-fyra gånger så lyfter jag helt sonika ner honom på golvet, efter att ha torkat av honom och talat om att så gör man inte och då får du gå ner om du inte kan sitta ordentligt vid matbordet.
Då går världen under om man frågar William, han blir så ledsen att han bara skriker/gråter länge och väl och försöker klättra upp i stolen igen.
Sanna däremot accepterar läget då man kör samma procedur med henne då hon vägrar sitta.
Har någon något tips på hur man får William att sitta ner vid matbordet?

Bjuder på en bild från kvällen som M-P tog då små trollen badade (måste börja på allvar leta efter en ny kamera).
Barnen äter "sushi" i badet.


Förresten, första dagen tillbaka på förskolan gick kanon för barnen.
De hade verkat glada åt att vara tillbaka fick jag höra från M-P (som fått höra det från en av fröknarna).
Min förkylning har börjat släppa, även om snuvan och tröttheten fortfarande hänger kvar.
Så ikväll skippade jag dansen för att vila, så mycket man nu kan vila med två små troll hemma och mannen på innebandy träning.
Nu ska jag dyka ner i räkningshögen så vi slipper tänka på det under helgen.
// Sargit

onsdag 22 september 2010

Ute i det fria - eller något

Då vi gått en stund så ville varken Sanna eller William sitta i vagnen längre så de fick så klart gå själva.
Vi gick en bra bit, till oriongatan, där barnen hittade en lekplats som fångade deras intresse.
Snabba som vesslor styrde de stegen dit och inte mot gungorna som jag trodde först utan mot rutschkanan. William "slängde" sig nerför kanan utan tvekan flera gånger om.
Så fort han kom ner var det bara upp igen som gällde.
Sanna nöjde sig med två åk, för att sedan klättra upp och nerför trapporna själv.
En liten lekstuga fanns där också, den gillade William såpass att jag till slut fick bära honom därifrån.
Sanna försökte hjälpa mig då hon förstod att vi behövde gå vidare, genom att gå fram till William i stugan och ta tag i hans hand för att visa att "kom nu brorsan".
Det har hon börjat med på sistone då William vägrar till exempel gå ut genom ytterdörren eller inte följa efter då man ropar när man är ute och går.
Hon tar väl hand om sin lillebror.
På ren impuls så hamnade vi hos min pappa för lunch efter att vi hämtat ut ett paket med barnens overaller jag vunnit (köpt) på tradera.
Att pussas har blivit en grej för barnen, fortfarande så får inte jag så många pussar då jag frågar utan då pussar de varandra istället.
Här har William fattat tycke för en kanin-handdocka som fick ta emot mycket ömhet från honom.
Eftermiddagen försvann snabbt då vi blev kvar hos morfar.
Barnen vägrade sova på dagen, istället dansade de i vardagsrummet med varandra "på riktigt" för första gången.
Det såg ut som om de buggade då de höll varandra i handen och William snurrade in och sedan ut och så stampade de fötterna.
Vad det var för musik de hörde just då vet bara de då vi inte hade någon musik på just då.
Men senare dansade de till finsk musik, bla tango, som min pappa hade på sin mobil.
Då M-P slutade jobba fick han åka hem och byta bil för att sedan hämta oss.
Jag orkade helt enkelt inte ta en till promenad då jag nu tagit över barnens förkylning, blivit värre och värre under dagens gång.
Sömnbrist kan ju vara en bidragande orsak till orkeslösheten också.
Tur att Helena orkade ta en promenad med barnen så de (och min man) fick sova i alla fall femtio minuter innan det började bli dags för hemfärd.
Nattningen gick väldigt smidigt ikväll, kanske för tidigt att säga det då med vår tur så vaknar någon av dem så fort vi själva lagt oss...
Jag gick ut efter den sedvanliga proceduren med saga och sång, båda var vakna och pratade glatt på för sig själv eller med varandra för att plötsligt tystna.
De somnade som mitt i en mening.
Nu är M-P iväg och hämtar sista tvätten från tvättstugan och sedan är vår plan att ta ännu en tidig kväll (tio är tidigt för att vara oss), det behöver vi nog båda två.
Hoppas jag kommer upp imorn så jag klarar morgonrutinen inför lämningen på dagis, och att jag blivit av med denna förkylning.
Då barnen är friska och tillbaka på dagis, så är föräldrarna färdiga för en veckas semester och vila...
// Sargit

Lååång natt!

Sanna bestämde sig för att det visst var morgon enligt henne strax före tolv inatt.
M-P försökte få henne att somna bredvid oss utan resultat.
Jag tog över och kämpade med en pigg och glad tjej fram till strax före tre på morgonen, då gav jag upp.
Bar över henne till hennes egna säng och hoppades på det bästa, att hon inte skulle väcka William.
Efter tio minuter så sov hon, tack och lov!
Var lite mör i huvudet då William vaknade halv åtta.
Han och jag klev upp och jag slumrade till i soffan medan William härjade runt.
I nästa stund vaknar jag av att Wiliam ropar något i stil med "Ge mig mat för sjutton gubbar!" sittandes i tripp trapp stolen!
Trodde han hade klättrat upp i den med hjälp av fåtöljen först, men senare visade han att han minsann kunde ta sig upp i den själv!
Så nu är lugnet ännu mer över då man får hålla ögonen på klättrande apor också, för misstänker att Sanna snart har klurat ut detsamma hon med då de följer varandras utveckling rätt så tajt.
Nu ska vi ta oss ut på en promenad i solen för att göra av med lite energi före lunch.
// Sargit

måndag 20 september 2010

Kort kväll för vår familj

Det jag skrev senast om att vila en stund blev sömn i femton härliga minuter.
Sen vaknade Sanna i omgångar tills det inte gick längre.
Men de verkade lite gladare än innan även om de fortfarande var lite smågriniga.
Pappa kom lagom då barnen åt mellanmål och både Sanna och William vinkade till mig då jag skulle gå.
Vad nu inga protester? Tänkte jag och gick lätt förvirrat därifrån.
M-P har en snäll chef (snälla kollegor också för den delen), han ställde upp och hjälpte M-P då brödet var flera timmar försenat idag så att han hann komma hem snabbt.
Vet inte om min käre far hade orkat med båda barnen någon längre stund om de hade varit på det humör de var på tidigare.
Efter jobbet möttes jag av två glada barn i badet.
Nu verkar även Sanna ha fått feber stackarn och hon har blivit jättehes också.
Båda somnade fort efter sagan ikväll och nu funderar vi båda vuxna att göra detsamma, gå och lägga oss alltså.
Borde egentligen jobba ikapp förlorad tid nu, men mitt huvud är helt slut och ögonen ser i kors så tror inte jag skulle få så mycket vettigt gjort.
Bättre att kliva upp tidigare imorgon istället och få mer effektiv arbetstid på morgonen på kontoret istället.
Så redan nu då klockan precis paserat halv nio så ska vi börja förbereda för en (förhoppningsvis) god natts sömn.
Det måste vara rekord!
// Sargit

sjuka, griniga barn + trött mamma = katastrof morgon

Då så, ännu en natt utan sömn och dessutom så hade William feber.
Sanna fortsatte hosta men lugnade sig periodvis då hon fått hostmedicin.
Imorse beslutade vi då att barnen skulle få stanna hemma idag.
Det blev jag som blev hemma med dem, i alla fall fram till tre.
Sedan kommer min pappa som en räddande ängel och ser efter barnen tills M-P kommer hem.
Har hur mycket som helst att göra på jobbet men vad gör man då barnen är sjuka.
Tur man har komptid att ta ut så man slipper krångla med fsk med vab-dagar, speciellt nu då jag ändå kommer jobba senare och bara skulle vabbat halvdag eller nåt (går det ens?).
Blir till att fortsätta jobba ikväll också efter att dagens grupp har slutat, så man hinner med allt det nödvändiga inför imorn.
Då är det M-P.s tur att ta hand om små trollen, tycker redan synd om honom om de ens är på hälften av det slags humör som idag.
Är helt slut efter denna katastrofala förmiddag (och natt).
Barnen har skrikit och gråtit och gjort allt för att reta varandra hela förmiddagen.
Så fort den ena har tystnat och roar sig några minuter själv så börjar den andre (eller så håller båda på samtidigt), ingen vila för mina stackars öron idag alltså.
Nu äntligen har de somnat efter lunch och jag hoppas de sover minst en timma, det skulle både de och jag behöva.
Ska lägga mig också och ta en snabb tupplur så att jag kanske får lite energi att klara av resten av denna dag.
// Sargit

söndag 19 september 2010

Tuff natt - tuff dag

Inatt, igen, blev det väldigt lite sömn för oss.
Nu var det inte bara Sanna som höll låda från och till utan även William.
Sanna har börjat hosta igen och båda är snoriga plus att de har tänder på g (William har en liten udd av en kindtand uppe framme nu också).
Så när det väl var dags att kliva upp för att ta sig till jobbet kände jag mig mer död än levande.
Kom iväg då jag skulle iallafall, nåja nästan, blev en fem minuter senare än tänkt.
Stackars M-P hade fullt upp med två trötta och griniga barn.
Då jag kom hem hade de precis somnat så även jag och M-P passade på att vila.
Två timmar senare vaknar jag av ljudet av mindre nöjda barn med sin pappa som försöker byta en katastrof blöja.
Oj vad trött jag måste varit för somnade nog rekordsnabbt och märkte inte ens då barnen och M-P klev upp.
Medan jag gav mellanmål till barnen (senare än vanligt) så åkte min man och röstade innan hans dans började.
Tanken var att vi skulle gå till vallokalen tillsammans men tiden försvann.
Det tog en timma att få de osammarbetsvilliga och griniga barnen påklädda och ut genom dörren.
Höll på att ge upp flera gånger då de bara skrek och skrek av ren djävulskap verkade det som, ett tag skrek jag med dem för att slippa höra deras skrik.
Inte så moget jag vet men det brast ett tag...
Då jag till sist sa att ok då stannar vi hemma då, och gick och satte mig på soffan så kommer en ledsen William efter med sina skor i handen. Han som nyss vägrat ta dem på sig.
Båda ville ut men av någon anledning fick man inte klä på dem bara.
Det var väl fortfarande trötta och så gör inte deras begynnande förkylning saker och ting bättre.
Väl i vagnen lugnade båda sig och verkade njuta av omgivningen.
Först gick vi till vallokalen där jag gjorde min plikt.
Men jag får ju bara rösta blått och vitt (komunal och landsting), så blev lite förvirrad ett tag innan jag insåg vilka färger på lappar jag behövde samla på mig då jag inte tittat närmare på det pedagogiska röstkortet.
Visade sig då jag pratade med M-P efteråt att vi faktiskt röstat lika utan att pratat med varandra särskilt mycket om valet.
En snabb tur till affären och sedan styrde jag stegen hemåt igen då det närmade sig middag.
Sanna ville inte sitta i vagnen längre så hon fick gå den sista sträckan då vi gått förbi skolan.
Så söt hon är i sin lite för stora jacka, men så nöjd för tillfället.
William gick också en stund, säkert hela två meter, innan han ville åka vagn igen.
Vid promenadvägens slut så fick Sanna för bråttom och snubblade.
Hon blev jätteledsen och så klart tröstade jag henne.
Trodde inte det var så hemskt då hon ju ramlat ofta förr, men då hon lugnade sig kikade jag närmare på hennes knän av någon anledning och hittade två uppskrapade knän då jag kavlade upp byxbena hennes.
Stackars liten.
Men hon verkade redan ha glömt det hela.
Väl hemma igen var det långt över middagstid och för att få laga mat något ifred så mutade jag barnen (ja du läste rätt, mutade dem) med en pepparkaka var.
Det funkade nästan ända tills maten var klar.
Det var bara William som inte var nöjd då hans kaka tog slut.
Båda åt med god aptit, potatisbullar med bacon och lingonsylt, även om de har olika matstilar.
William äter av allt medan Sanna börjar med lingonen i sylten för att efter lite protester då hon inte fick mer sylt börja äta av resten.
Då middagen blev sen så var det pyjamas på direkt efter, då hade M-P hunnit hem från dansen också.
William var så trött och grinig så han höll på att somna i min famn då jag bytt på honom.
Nu sover båda oroligt och William har vaknat några gånger och skrikit i panik som om han hade ont.
Inget hjälpte alls, först då han fick ligga bredvid pappa i vår säng lugnade han sig.
Verkar inte avra magen så måste väl vara tänderna eller något (de stackars tänderna bekylls för det mesta numera).
Sannas hosta verkar ha lugnat sig efter en dos hostmedicin, som hon för övrigt inte tycker om längre utan försöker spotta ut då hon får den.
Nä, ska väl lägga mig tidigt ifall natten blir lika jobbig som förra.
Hoppas att barnen är bättre imogon så de kan gå på dagis.
De har ju inte haft någon feber så borde inte vara någon fara (peppar, peppar...).
Tur man har en bärbar dator så jag i värsta fall kan jobba hemifrån på förmiddagen (rättare sagt på natten då barnen sover) om det skulle krisa, resten av dagen får vi se hur vi löser om det skulle bli så att barnen är sjuka.
// Sargit
P.S.
Nu har vi gett upp hoppet om att vår kamera finner sig till rätta, så har du något tips på en bra smidig digitalkamera så skriv gärna ner det under kommentarer.
Vi funderar på en vattentät så vi kan ha med den på stranden och simhallen, men inget vi har bestämt oss för än.
Tack på förhand för alla tips...

lördag 18 september 2010

Mamma på dans

Nyss hemkommen från en danskväll på Nackswinget!
Oj, vad kul det var!
Har inte dansat så på flera år, insåg först ikväll hur mycket jag saknat buggen, måste se till att komma iväg lite oftare än en gång på tre-fyra år.
Det enda jag ångrar är att jag inte hade ombyte med mig då jag svettades som en gris (undrar varför man säger så för grisar svettas väl inte).
Det var inte planerat för mig att åka iväg ikväll, blev lite impulsivt då en gammal vän sms:ade och frågade om jag ville haka på.
Efter lite funderande och konfererande med min make så tackade jag ja, några timmar innan dansen skulle börja.
Blev lite stressigt att hinna dit då vi för tillfället befann oss i Kista galleria hela familjen för att "fönster shoppa" lite vinterskor och annat till barnen.
Tror vi vet vilka det blir sen om vi inte hittar några andra till bättre pris.
Att barnskor kan vara så dyra!
Medan jag var och dansade så var resten av min familj hos Bergmans för middag och umgänge.
Barnen lekte "så in i norden" (min makes ord) så de var helt slut då de kom hem.
Sanna hade protesterat lite vid läggningen men det är ju inget ovanligt.
Men nu sover de sött mina små troll.
Ska själv ta en välbehöverlig dusch innan jag själv kryper till kojs, ska ju upp och jobba imorn bitti.
Lär lida rejält av träningsvärk i bena imorn misstänker jag...


Hittade en bild från då vi var på väg till bilen på förmiddagen.
Sanna har tagit på sig mössan själv och envisades att hon skulle ha ryggsäcken med.
// Sargit

fredag 17 september 2010

Fredagsmys

Idag så ville min syster Tina följa med och hämta barnen på dagis.
Hon kom hem (svårt att vänja sig att Märsta egentligen inte är hemma för henne längre) igår och stannar bara över helgen.
Tina läser psykologi i Örebro och håller för närvarande på att läsa om utvecklingspsykologi, passande då hon då kan påminna mig om vad som händer i den ålder Sanna och William befinner sig i nu och vad de är på väg mot.
Var länge sedan jag själv läste detsamma.
Barnen var så glada över att se Tina och Helena (som följde med som snabbast bara för att se hur det såg ut på förskolan) att de knappt la märke till mig.
William gick runt i bara body då han haft ett x antal olyckor med läckande blöjor idag så alla ombyten var smutsiga.
Tur att vädret var med oss så jag slapp springa hem och hämta kläder.
Istället virade vi in honom i Tinas kofta och jag bar honom halva vägen innan min rygg sa ifrån.
Sanna gick nästan hela vägen från dagiset själv med sin ryggsäck på ryggen.
Det var först då vi närmade oss vändplan som hon satte sig i vagnen. Tina följde med oss hem och underhöll barnen en bra stund i deras rum medan jag hann små plocka lite samt dammsuga lite snabbt.
Tina blev fort Williams favorit igen.
De mös en lång stund i soffan.
Moster och systerson spanar in varandra, undrar vad de har för hemligheter ihop?
William var en riktig linslus idag då Tina höll i kameran.
Sanna var lite mammig och ville bara sitta hos mig.
Då jag pratat i telefon så ville hon leka med den och det fick hon inte då vi gärna vill att våra nya hemtelefoner ska hålla ett tag till.
Försökte muta henne med den gamla nerdreglade och nerspydda apparaten men den dög inte.
Sedan försökte hon få tag på min skruttiga mobil, men trots dess dåliga skick så behöver jag den ett tag till så det blev nej igen.
Två nej var ett för mycket för Sanna som blev arg och ledsen en lång stund.
Hon grät och grät så att William som varit på andra sidan bordet gick oroligt fram till henne och försökte trösta.
Så sött, hoppas de fortsätter ta hand om varandra då de blir äldre.
Efter god middag, som min pappa kom med, så fick barnen bada.
Då passade pappa och Tina på att smita hem medan barnen var upptagna med annat.
Mitt i badandet kom min mamma förbi med hembakta kakor.
Hon stannade en liten stund och gick då det var dags för barnen att sova.
Nu verkar båda barnen somnat, hoppas denna natt blir bättre än förra då Sanna höll oss vakna mellan ett och fyra ungefär.
Själva ska vi mysa ihop oss i soffan och se på filmen "Slumdog millionare" så fort "Idol" tar slut.
Önskar alla våra läsare en trevlig fredag kväll.
// Sargit

torsdag 16 september 2010

God aptit

Både Sanna och William äter med god aptit varje dag.
De behöver väl energi nu då de är på sitt "jobb" hela dagarna.
De har ju inte fått kvällsgröt på ett tag nu, men ikväll glömde M-P bort tiden och insåg först en timma efter normala kvällsprocedur tiden vad klockan var.
Så då blev det gröt ikväll, mest för att Sanna de senaste nätterna/mornarna vaknat flera gånger alldeles för tidigt för att sen somna om.
Vi misstänker att hon inte håller sig mätt hela natten på vällingen.
Hon åt två portioner med gröt! William åt en.
Ovan på det fick William i sig en flaska välling och Sanna fick i sig en halv.
Nu håller jag tummarna att de sover gott hela natten.
Har glömt att nämna att det är fler tänder som ploppat upp.
Sanna har en gadd nere bredvid de två små tänderna hon redan har där medan William har två gaddar nere på varsin sida om de två tidigare, snart är de framme på riktigt hoppas jag.
Inte konstigt att de varit lite griniga till och från och dreglat massor.
Jag smet från dansen tidigare idag för M-P skulle på innebandy träning i sista minuten.
Men barnen var glada och sammarbetsvilliga vid nattningen.
Så nu sitter jag här och funderar på om jag orkar göra någon nytta eller om jag ska passa på att lägga mig tidigt.
Tror det blir det senare alternativet.
// Sargit

Vi och våra ryggsäckar.

Idag när jag hämtade barnen från förskolan så visade Sanna upp att hon minsann ville bära sin ryggsäck själv.
Självklart fick hon det, och då ville även William såklart ha sin på ryggen.
De var mycket nöjda när de spatserade runt utanför förskolan.
Dock blev det dramatik när de skulle sätta sig i barnvagnen och elaka pappa förklarade att de inte kunde ha ryggsäckarna på när de sitter ner.
William var otröstlig en lång stund under hemfärden, men kom av sig när det kom bilar på vägen.
Väl hemma ville barnen så gärna bära ryggsäckarna igen och jag hade inte hjärta att säga nej.
Sen gick de fram och tillbaka i korridoren och de såg hur nöjda ut som helst.
William..
och Sanna.
De har fortfarande inte riktigt kontroll på extravikten, så de faller baklänges lite med jämna mellanrum.
Men de är hur söta som helst medans de håller på:)
//M-P

onsdag 15 september 2010

Klädmodeller

Idag kom morfar över med en kasse med kläder från moster Nadja samt plättar (som barnen åt med god aptit till efterrätt).
Min syster jobbar nämligen i en sportaffär och vi hade beställt lite ytterkläder till barnen från henne.
Men då hon bor i Nyköping så var det väl tur att pappa var iväg dit då han och Nadja åkte till min moster Marita i skåne och hälsade på.
Så ikväll fick barnen testa sina nya jackor då de hade druckit sin välling.
Kanske inte det smartaste draget från min sida då de blev rätt så förstjusta i jackorna.
Sanna poserar i sin fina cerisa jacka och "läser" noga vad det står om dess egenskaper på lappen.
William fick ny energi då han fick sin jacka på sig.
Sanna gick bestämt mot ytterdörren och tyckte att nu ska vi väl ut då jag har jacka på mig.
William försvann snabbt bakom draperiet i hallen och lekte tittut.
Tog en stund innan jag lyckades övertala William att det var dags att ta av sig jackan för sängen väntade.
Men båda somnade rätt så snabbt ikväll Sanna först hör och häpna.
William lekte en liten stund med lampan sin men sen gav även han upp.
Själv har jag faktiskt målat mina naglar för första gången på över ett år!
Ville passa på att se hur det ser ut med målade naglar innan jag ledsnar på långa naglar och klipper av dem alternativt fastnar på något så de bryts.
M-P har varit duktig idag och tvättat hela sex maskiner.
Få se om jag orkar plocka in något av den rena tvätten in i skåpen, eller om de blir kvar i ikeakassarna till nästa tvättid (som det ibland blir) då man behöver kassarna nästa gång.
// Sargit

måndag 13 september 2010

Var har de fått sin energi ifrån?

Imorse var första gången som barnen knappt brydde sig då jag lämnade dem på dagis.
Fick till och med en liten disträ puss från William då jag sa hejdå, Sanna hade inte ens tid att säga hejdå.
De var fullt upptagna med att börja leka ute i regnet, de verkade inte bry sig om vädret alls.
Då jag kom hem från jobbet idag så möttes jag av glada leenden från båda barnen, som precis höll på att avsluta sin middag.
Sedan var det fullfart på dem hela tiden.
Sanna tog min hand flera gånger och gick runt med mig i lägenheten och förklarade saker och ting (om man bara kunde bebis-språk).
Sedan såg det ut som att det skulle börja bråka om gåbilen igen, som de gjort de senaste dagarna, men glatt överraskande nog så lekte de tillsammans.
Sanna sköt runt på en glad William från vardagsrummet till köket, där hon vände, och tillbaka till vardagsrummet igen.
Då jag gick in deras rum så var legolådan samt klosslådan tömda på golvet, lite senare då jag kom dit hade Sanna precis plockat ner alla legon i lådan igen och höll på att stänga locket!
Senare så hällde hon och William ut legobitarna om vartannat samt plockade i dem igen ett x antal gånger.
Riktigt kul att titta på.Hela familjen lekte en stund i deras rum.
Nåväl, barnen lekte vi tittade på och blev hoppade och klättrade på.
En mysig men kort vilopaus med far och dotter.
Numera har pussandet kommit igång ordentligt.
Då jag frågar om mamma får en puss, ja då går den jag frågat fram till sin bror/syster och ger en puss.
Hmm... men jag då?
Pappa fick också några pussar, bla en från Sanna fast han inte ens frågat.
Själv fick jag nöja mig med två pussar från William, inte så dåligt det heller men Sanna är snål med sina pussar till sin mor.
Ett av pusskalasen som vi fick dokumenterat (har flera).
Deras goda humör varade ända tills de slocknade i sina sängar efter sagan, hopaps den följer emd i drömmarnas värld.
Tänk om jag också hade samma energi som de, vad mycket man skulle fått gjort här hemma, nu blev det "bara" lite kläder märkta inför dagis imorn.
Förresten, har någon något bra tips på hur man får rutinen fungera med smutsiga/blöta kläder hem efter en dag på förskolan?
// Sargit

söndag 12 september 2010

Kyrksöndag och hälsa på släkt

På förmiddagen hann jag och barnen faktiskt till söndagens gudstjänst.
Länge sedan jag var på gudstjänst utan att jobba, men idag bestämde jag mig spontant för att ta mig upp till Valsta på familjegudstjänten.
Det var nämligen välkomnande av nya prästen Annika (som jag redan jobbat tillsammans med i våras då hon gjorde sitt pastorala år hos oss) samt att Valsta gospel skulle sjunga.
Var själv med i gospelkören för några år sedan men tog ett sabbatsår då jag började läsa till församlingspedagog.
Sen hann jag vara med ett stund innan barnen föddes då jag tog sabbatsår igen vilket fortsätter än.
Tyvärr verkar det inte bli något sjungande för mig mer då tiden inte räcker till riktigt, i alla fall inte i gospelkören.
Familjen Beutler var också där och blev glada att se mig för både Lina och Thomas sjunger i kören och frågade då om jag kunde se efter Emma och Elin under gudstjänsten, nåja Elin klara sig ju själv då hon är så stor och hemma i kyrkan så henne behövde jag ju itne springa efter.
Jag hade fullt upp kan jag säga med att hålla tre ett och ett halvåringar vid gott humör.
Missade nog en del av predikan men annars gick det rätt bra.
Sanna och William satt snällt på bänken från och lyssnade fascinerat på kören.
Sedan busade Elin med Sanna och mot slutet klättrade alla tre små trollen upp och ner i vår vagn och på kyrkbänken.
Få se när jag hinner kopiera lite bilder från Beutlers då jag fotade med deras kamera den lilla tid jag hann göra det.
Blev en lite väl lång gudstjänst tycker jag, även om den var trevlig. Men vi kom till kyrkfikat först halv ett och då skulle barnen redan ätit lunch för länge sedan!
Så snabbt värma mat till dem och skyffla i, de åt med god aptit även om det blev burkmat vilket de inte ätit sen i somras då vi var på resande fot.
Senare än tänkt kom vi då iväg till dagens planerade resmål, min mormor Kerttu i Enköping.
Hon har nyligen fått flytta från sin lägenhet i radhus (vet inte vad jag ska kalla det) till en lägenhet i ett vårdhus.
Lägenheten var större än den förra och jättefin och så är vården lite närmare fast hon fortfarande bor själv.
Sanna och William var till en början inte på sitt solskenshumör då de var nyvakna men sen var de nyfikna och glada som vanligt.
Mormor tog fram sitt instrument som hon ville visa Sanna och så fick Sanna prova den.
Så fin bild fick jag till med min mors kamera.
Äldre generationen med den yngre.
Till mellanmål fick barnen och vi vuxna njuta av min mammas hembakta frallor.
De gick åt en hel påse med frallor.
Gott var det.
William spanar beundrande in sin mormor som mutar honom med ost och annat gott.
Min moster Elina, min mamma Astrid och mormor Kerttu lyckades jag övertala till en gruppbild, barnen vägrade vara med som jag tänkt först.
Istället sprang de runt på balkongen och busade.
Sanna var faktiskt lite rädd för gammelmormors rullstol, varje gång den rörde på sig fick hon nästan panik.
Även om jag försökte förklara att den är som en vagn fast för vuxna, hon såg nog inte riktigt likheten.
Jag och min mormor poserar.
Hemresan blev nästan en mardröm.
Bestämde mig för att köra E18 hem istället för småvägarna, det gick bra i tio minuter sen tog det stopp!
Bilkön sniglade fram på max 10km/h eller så stod den helt still.
Inte så kul att sitta fast med två hungriga barn som borde fått middag senast sex och inse att detta kommer inte att ske.
Det tog över två timmar att ta sig hem!
Det visade sig att E18 var avstängd vid Bålsta avfarten på grund av en olycka med lastbil inblandad så trafiken omdirigerades genom Bålsta vilket resulterade i de enorma köerna som förutspåddes i radion att vara till ca åtta på kvällen.
Då vi äntligen kom till Bålsta och kunde stanna så satte sig min mor bakom ratten medan jag kröp bak mellan barnen och gav dem lite ätbart i form av smoothie och efterrättsburk, det var vad som fanns med förutom burkmat men båda vägrar äta kallmat.
Vi åkte från mormor halv sex och var hemma strax före åtta.
Men barnen hade kommit in i andra andningen och var hur glada som helst.
Sanna var för ovanlighetens skull pappig.
Här försöker hon smaka på en gul squasch som jag köpte vid kyrkan som grogruppen har odlat fram, köpte även potatis.
Ekologiskt, närodlade grönsaker är bra.
Tips om vad jag ska tillaga av den tas tacksamt emot.
Sen middag blev det men barnen verkade inte så missnöjda.
Här en nöjd William efter en snabbdusch innan läggning.
En lång dag har det varit så strax dags att lägga sig.
Men först förbereda barnens kläder inför morgondagen.
// Sargit
P.S.
Passade på att låna mammas kamera idag, tack mamma.