måndag 26 mars 2018

Tiden går

Oj, vart ska jag börja...
Ett år går fort, jag har inte känt lust eller haft tid för den delen att sitta vid datorn hemma alls. Kan räkna på en hands fingrar på hur ofta datorn kommit fram sista året. jag har inte ens tömt bilder från mobilen eller kameran så du kan ana hur mycket bilder jag har att gå igenom!?!

Barnen börjar bli stora nu. Sanna och William är 9år och går i år 2 redan. Deras intressen börjar också att ta mycket av familjetiden men jag tycker det är roligt att de vill ändå fortsätta med dem. Tvärflöjt, blockflöjt spelar Sanna och för William har han fått börja på fiol sen ett år. Båda går på judo, fast bara en dag i veckan nu då de har instrumenten andra tiden det egentligen skulle vara träning. De går även på scouterna. Janiina, som är 6år, har bara judo en gång i veckan än så länge och Minja, 2år, ja hon har inga sådana intressen än bara mer att göra livet surt för sina syskon då och då.

Zigrid, vår skäggagam, har piggnat till nu efter sin långa brumering.
Tyvärr så dog Zigge förra året i augusti, vi misstänker kalkbrist men vet inte säkert...
Janiina önskar sig vandrandepinnar så det ska vi nog skaffa oss då vi bor större.

En nyhet är att vi äntligen har hittat större boende!
Så om lite drygt en månad så ska vi flytta till större. Från vårt fina hus på 92kvm med härliga trädgården till ett radhus på 190kvm med lite mindre trädgård. Kommer sakna vårt äppelträd men vi får väl plantera ett nytt i nya huset även om det dröjer flera år innan den ger frukt.
Men det alla ser fram emot är att få mer yta och framförallt så är twinsen glada åt att få egna rum. Men bland det bästa är att barnen inte behöver byta skola/förskola då det inte är så många hundra meter som vi flyttar.

Så inser nu att det nog inte blir så mycket mer tid att blogga den närmsta tiden. Men nu fick ni ett livstecken från oss iaf...

Känner att jag skulle vilja komma igång igen med bloggen, speciellt nu då de stora börjar fatta intresse för att vi har en blogg och de är väldigt nyfikna på hur de såg ut och vad de gjort när de var yngre, vill ju att även Minja ska kunna blicka tillbaka på lite berättelser från när hon var liten och inte bara se en massa bilder, vilket vi för övrigt har massor av även om jag inte fotat lika mycket det senaste året som tidigare.

Nåja, en sak i taget. Kanske ska börja med att få bilderna tömda från telefonen och från kameran.

På återseende...
mvh
Sargit