Tillbaka in i vardagslunken..

Då var hela familjen någorlunda friska igen, nåja bättre iallafall.
Sargit har fortfarande lite orolig mage och Sanna blev lite uttorkad efter allt kräkande och tillhörande diarré.
Men i det stora hela är vi friska så därför blev det iväg till förskolan i morse.
Allt gick faktiskt över förväntan måste jag erkänna.
Dock var det egentligen menat att jag skulle lämna barnen idag men då de varit sjuka och missat några inskolningsdagar så tyckte personalen att jag skulle vara kvar ut i fall att jag behövdes.
Men efter att barnen fått vänja sig vid situationen och börjat leka med de andra barnen så var inte jag så intressant längre.
Så jag satt mest och tittade på medans de lekte med än det ena och än det andra.
Då Sanna sen fick se att några av de andra barnen gick ut och lekte tog hon prompt tag i fingret på en av fröknarna och gick ut i hallen.
Ingen tvekan där vad hon ville, och efter lite övertalning fick jag även William att följa med ut.
Där ute visade sig barnen från sina bästa sidor.
William satte sig mer eller mindre på en gång i "sandlådan" och grävde medans Sanna tog en gåvagn och promenerade fram och tillbaka.
Sandlådan är i nuläget bara en träram som står på gruset men det ska komma sand så småningom.
Skönt iallafall att se att barnen inte hela tiden tyr sig till mig utan går iväg och leker på egen hand.
I morgon är det dags att lämna barnen helt, men jag tror inte att det kommer bli några problem alls.
// M-P

Matreglerna ändras vid sjukdom

Då barnen är sjuka vill de inte äta och idag har Sanna vägrat dricka också, antagligen på grund av att hon drack för mycket i natt på en gång vilket resulterade i att det inte stannade kvar i hennes lilla mage.
Så vi har försökt locka med det mesta i matväg som de har tyckt om förut, utan större entusiasm från dem.
På eftermiddagen lyckades de få i sig lite banan och William fick även i sig äpplen samt smörgåsrån med smör på.
Men senare så lockade jag Sanna med något hon inte kunde motstå, blåbär som mormor gett oss för länge sedan som vi tinade upp. William fortsatte vräka i sig smörgåsrån men nu med philadelphiaost på.

Så länge de äter så är jag nöjd oavsett vad det är de får i sig.
De har till och med fått dricka saft för första gången!
Men det blir ingen vana bara då de är sjuka...
På kvällen provade vi hemmagjord köttfärssoppa som verkar passa både barnens och min oroliga mage (peppar peppar).
William åt hela två portioner!

Han blev lite arg då jag tog bort hans tomma tallrik, men jag ville inte riskera att han åt för mycket av det goda.
För övrigt är William den som mår bäst av oss sjuklingar.
Han har till och med varit ute på bakgården med sin far (i hela fem minuter innan han började protestera högljutt) sedan visade han sin far tydligt att han ville åka vagn istället, där han sedan somnade under promenaden.
Under tiden satt jag i soffan med en sovandes Sanna i famnen.
Hon stackarn har fortfarande diarré, hoppas på att det blir bättre till imorn.

Själv är jag mest trött och har lite orolig mage men mår annars bra.

Men det blir nog att stanna hemma imorn också för säkerhets skull.
Så skönt att M-P tagit föräldraledigt hela veckan, det blir han som sköter inskolningen under denna tid.
Själv ska jag börja jobba igen på onsdag, just nu är jag inte så inspirerad till det, skulle inte ha något alls emot en veckas semester till.
Men då min älskade make hittade min livsviktiga almanacka som varit borta halva sommaren så känner jag mig lite mer redo.
Hur överlever man utan almanacka egentligen, har ju all planering, alla möten, alla tankar och vissa nummer inskrivna i den.
Fick lätt panik då jag insåg att den var borta.
Tack älskling för att du räddade min sinnesfrid.

// Sargit

Då var det bara jag kvar då..

Som tidigare berättat så blev våra barn magsjuka i torsdags respektive igår.

Idag då jag nästan var klar på jobbet fick jag ett sms från Sargit, där hon berättade att hon också blivit magsjuk...
Tur nog kunde Kai och Helena komma över och hjälpa henne med barnen medans jag jobbade färdigt.
Väl hemma så låg småttingarna och sov, och Sargit var inte så långt borta från drömmarnas rike heller.

Så denna lördagkväll har i stort sett uteslutande spenderats i soffan med kräkande feberheta barn och en mycket trött oc illamående hustru (dock har hon inte behövt kräkas nåt mer).
Nu har alla gått och lagt sig och jag sitter här och håller tummarna att jag åtminstone får vara frisk tills resten av familjen är på benen igen.
// M-P

Trötta barn

Borde inte skrivit att barnen verkade ok.
Därefter har de varit trötta och griniga.
Sanna har kräkts två gånger till men William har klarat sig.
William somnade först av dem.
Det gjorde han medan jag bytte blöja på Sanna då låg han bredvid för att han vägrade vara själv i vardagsrummet. Sanna var nyfiken på vad den trevlige hantverkarn höll på med.

Sen gav även hon upp.
Små slumrade själv också bredvid barnen men klev upp då telefonen ringde.
När jag kom tillbaka så hade William flyttat på sig närmare Sanna.
Så söta de är!

Hoppas de fortsätter sova en stund till.

Jag borde ta hand om kräkhandukar och kläder samt disken men orkar helt enkelt inte.

Nåja, det hinns nog med det också så småningom.
// Sargit

Magsjuka! eller något - suck

Igår kväll hann William sova nästan två timmar.
Sedan hörde vi misstänkta ljud och visst, hela hans säng var nedkräkt!
Fram med handdukar för att täcka soffan och mattan för att sedan lägga sig där med honom.
Några kaskader senare sov han sen resten av natten.
Sov inte själv så mycket.
Ringde dagis och undrade hur vi skulle göra med Sanna som inte visat några tecken på sjukdom.
De sa att det var okej för henne att komma, så morfar kom som planerat på morgonen för att se efter William.
Sanna var mycket lugnare än vanligt men fann ändå något intressant att pyssla med.Vi hann vara där en timma, sen började Sanna kräkas!
Tur var väl att vi varit ute hela tiden och att hon hade regnkläder på sig så vi slapp klädbyte i alla fall och eventuellt smitta andra.
Sanna blev väl lite rädd först men efter att vi torkat av henne och jag började gå hemåt med henne så var hon sitt glada pigga jag.
Hon vinkade glatt till alla bilar, motorcyklar och människor vi mötte.
Nu sitter jag här hemma utan att komma till hall eller badrum med två uttråkade barn som annars verkar rätt ok.
De är bara lite mammiga och William verkar ha lite feber.
Hoppas detta går fort förbi och att vi vuxna klarar oss då M-P ska jobba helg och kan bli tungt att ta hand om barnen om man själv blir sjuk.
// Sargit

Andra inskolningsdagen

Hör och häpna och bli lite imponerad, för det är jag.
Jag var ut genom dörren halv nio redan!
Visst vi skulle varit på förskolan halv nio men för att vara oss så var vi tidigt ute.
Om man dessutom tänker på att vi igår var två och kom ändå mer försent och idag var jag själv med barnen plus att hantverkare dök upp mitt i frukosten.
Så det finns visst hopp om att vi får ordning på mornarna så småningom.
Barnen verkade inte så främmande för stället alls, men det tog ett tag att locka in dem då det var fullt ös på byggarbetsplatsen bredvid med stora maskiner.
Spännande ju!
Väl inne tog Sanna mig i handen och började dra mig med sig.
Mot rutchkanan så klart.
Där underhöll sig båda säkert en tjugominuter om inte mer.
Åkte själv gjorde de också till slut, det har de gjort förr men de känner sig väl tryggare om de får hålla i en.
Att vänta på sin tur får de fortsätta öva på, samt att flytta sig ur vägen då de åkt ner.
Men det kommer väl hoppas jag.
Kan ju hoppas att de inte tar efter de andra barnen som ville klättra uppför kanan istället för att ta trappan, men det lär de ju säkert göra snart. Sanna vågade sig iväg på upptäcktsfärd själv, men hon höll ett öga på mig där jag satt med William som höll sig i min närhet mest hela tiden.
Vid ett tillfälle, innan Sanna vågade iväg längre stunder, så gjorde hon som hon brukar och tog tag i min hand och drog för att visa att jag skulle följa med henne.
Men jag förklarade att "mamma sitter här och läser med William, så du får gå själv iväg och leka om du vill". Upprepade några gånger tills hon släppte min hand (som om jag plötsligt drabbats av någon smittsam sjukdom) och gick med bestämda steg mot rutchkanan.
Där satt hon en stund tills hon började åka ner med hjälp av en av fröknarna (förskolärare jag vet), för att sedan åka själv.
Själv satt jag kvar på andra sidan rummet och låtsades att jag var fullt upptagen.
William underhöll sig då med en roligt buss som lät när man tryckte på en knapp (denna buss blev det sedan bråk om mellan syskonen och katastrof blev det då mamma tog bort den helt).

Efter dagiset så promenerade jag till min mor för att senare äta lunch.
På vägen dit slängde Sanna av sig sin mössa någonstans, hittills är det nog bara hon som lyckats slarva bort saker utomhus bortsett från en napp och en sko.
Efter lek och bus hos mormor och god lunch så började William åter bli dålig i magen.
Vet inte vad det är men det krävdes byte av kläder igen.
Båda barnen började bli trötta så jag gav mig iväg på en lång söva-barnen-promenad i det mulna vädret med regn hängandes i luften.
Några droppar kom men tur nog har man en jacka som tål regn.
Blev en rätt lång promenad via affären och sedan för att leta efter Sannas mössa (som någon vänlig själ hade hängt upp på en buske) för att till slut komma fram till min pappa.
Var nog ute i lite över två timmar.
Genast blev det raska steg till leksakerna.
Även morfar visade fram sitt barnasinne medan jag satt utslagen i gungstolen.

Barnen fick prova något nytt till mellanmål.
Det blev en klar succe som måste upprepas!

De ville ha mer och förstod inte riktigt att det var slut.
Men de fick lite banan och mumin-kex också.
William som redan tidigare börjat visa tecken på trötthet och grinighet ville inte ha varker frukt eller kex.
Han som brukar trycka i sig så många han får tag på i vanliga fall.
Resten av eftermiddagen och kvällen satt han i min famn och bara var.
Hade ingen ork alls och var väldigt varm, han hade feber stackarn.
Sanna var en riktigt duktig storasyster och hämtade nappen till lillbror då han var ledsen.
Sedan lät hon mamma ta hand om William medan hon själv lekte med morfar på annat håll.
I vanliga fall brukar hon envisas med att också få min uppmärksamhet och sin plats i famnen om jag har William där.
Sanna var på toppen humör själv men kom då och då och tittade till oss.

Har aldrig varit med om att William legat/suttit så still i min famn sen han upptäckte hur man kan röra sig.
Trodde att han skulle somna flera gånger om men han höll sig tappert vaken.

Ingen middag fick vi i honom men han drack självmant vatten i alla fall.
Satt hos mig mest hela tiden men några kortare stunder hos morfar och pappa också.
Sanna åt med god aptit sin portion och sin brors, förutom kycklingbitarna.
Nattningen gick lätt, till och med Sanna som verkade så pigg och glad somnade rätt snabbt.

Nu ska jag försöka få ordning på vardagsrummet lite inför morgondagen, fixa en tillfällig skötplats med blöjor m.m. då vi nog inte kommer åt badrummet imorn under dagen då de fortsätter med golvet och vi mest troligt inte ska iväg på några äventyr om William fortfarande har feber.
Morfar lovade komma hit på morgonen i alla fall för att se efter William medan jag följer Sanna till förskolan.
// Sargit

Första inskolningsdagen - vi överlevde!

Att hinna till förskolan i tid, dvs 8.30, var dömt att misslyckas.
Barnen var inte så samarbetsvilliga alls vid frukosten.
Sanna åt en halv macka och några skedar gröt medan William vägrade allt vad mat heter.
Annars brukar de få i sig en hel portion gröt så när som på en eller två skedar.
Men 8.45 var vi i alla fall på väg.
William hade tydligen vaknat helt på fel sida idag, ingenting var bra och allt var skrik och elände
(senare fick vi en löst stinkande förklaring till hans dåliga humör).
Pappa fick äran att köra barnen till förskolan på andra sidan vägen.
Ni ser även barnens egna små ryggsäckar enbart införskaffade för dagis starten, för närvarande innehållande innetofflor och snuttefilt. Vi var sist på plats av de som skulle inskolas (inte någon överraskning direkt), lär inte vara första gången vi kommer sent heller om jag känner oss rätt.
Rutchkanan blev återigen populär, liksom köksgeråd och bilar.
Men det som var gulligast var ändå då William såg docksängen med dockor i som han målmedvetet började tömma och sedan kröp i själv.

Han var trött stackarn och inte riktigt sig själv .
Då han inte kunde sträcka ut sig blev han lite arg och besviken men låg kvar en stund i alla fall.
På fruktstunden åt våra små troll mer än sin beskärda del av fruktbitarna men det räckte till alla trots det.
En timma går fort och snart var klockan tio och dags att gå för dagen.
Bävar inför morgondagen då jag måste få iväg oss i tid då M-P är på jobbet igen som vanligt.
Hoppas bara att Williams mage är bättre imorn, stackarn.

Resten av dagen skulle vi ju hålla oss hemifrån pga renoveringen av hallgolvet.
Vi började med att köra bollhavsbollarna till Beutlers för att sedan därifrån gemensamt åka till kinarestaurangen vid stationen och äta lunch. Sedan tog M-P en söva-barnen-promenad i regnet medan jag tog bilen till Märsta centrum där vi möttes upp och shoppade lite bla på 50% rean i en av barnklädesaffärerna som ska lägga ner samt Carmen som har flyttrea (blev nya dynor till köksstolarna).
Då barnen vaknat så åkte vi upp till Eurostop.
Där fortsatte vi sätta sprätt på M-P:s lön samt fika.
Skämt osido, blev Maxi för mathandel men vi är ju så orutinerade så vi hade ingen aning om vad vi hade behov av hemma.
Blev middag till kvällen i alla fall som även Thomas, Elin och Emma anslöt till senare.
Tiden går fort då man har roligt och snart var klockan långt över sängdags för de små.
M-P övergav mig för innebandy träningen och överlät då nattningsproceduren till mig.
William låg still där jag la honom tills han somnade inom fem minuter.
Sanna visade inte ett tecken på trötthet, fick ta henne bredvid mig i vår säng till slut där hon sen somnade närmare halv tio tiden, strax innan M-P kom hem.
Nu har jag roat mig med att koka och märka barnens dagisnappar samt märkt deras regnkläder som ska få bo på dagis.
Nästa steg blir att gå och lägga sig då det tar på krafterna att hålla igång hela dagen.
// Sargit

Snart dags

Alldeles strax ska jag väcka barnen då klockan närmar sig åtta.
Sedan blir det frukostbestyr och påklädning innan våra stora små troll ska iväg på sin första dag på förskolan.
Idag är M-P ledig så vi är med båda denna första dag.
Är lite smått nervös men inte för barnens skull, de kommer nog trivas, men för min egen.
Ska bli intressant att se hur denna inskolning kommer att gå för oss föräldrar.
Detta är även andra dagen som vi måste hålla oss hemifrån så att vi inte är i vägen för hantverkarn som fixar vårat hallgolv.
Igår var vi först på Delfinen och sedan åt vi lunch med Fayeza och Hadi på Brödboden.
På söva-barnen-promenaden fick jag sällskap av min kollega Helen som jag mötte upp på jobbet.
Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi hos min pappa.
Det börjar nu, att jag glömmer bort kameran då det har blivit väldigt dåligt med bilder igår.
Bäst att vänja sig då vi snart är inne i ekorrhjulet.
Nu hör jag Sanna börja vakna till.
Återkommer ikväll om hur det gått.
// Sargit

Öppnis och trevlig busschaufför

Under förmiddagen så började jag röja undan lite i hallen då det imorgon kommer hantverkare som ska lägga nytt golv med golvvärme där.
Mycket grejer som döljer sig i hallen, mer än vad det ser ut.
Min pappa kom förbi lagom till lunch.
Barnen var glada åt att få busa med morfar lite.
Sedan gick jag iväg på en söva-barnen-promenad.
Tyvärr var varken Sanna eller William inställda på att sova fast de var trötta, istället tittade de sig nöjt omkring på folk och annat.
Efter en timma kom jag fram till Märsta centrum och gick då till familjecentrums öppna förskola.
Jag har inte varit där en enda gång med barnen sedan de invigde de nya lokalerna.
I de gamla lokalerna var vi stammisar sen M-P började jobba igen efter pappadagarna.
Det var så skönt att slippa sitta hemma och hänga och se på allt man borde göra som det inte fanns ork till.
Men nu, två dagar innan barnen börjar på dagis, så tänkte jag passa på att vara lite social.
De första vi mötte var Saga med sina föräldrar.
De hade också precis kommit och då Johanna har semester så har de också tänkt hänga på öppnis de dagar de kan.
Så kul att se dem, det var länge sedan.
Britta och Lisa ("fröknarna") kände också igen barnen på en gång och verkade glatt överraskade av att se oss.
För övrigt var det inte många av de andra besökarna jag kände igen, några svagt bekanta ansikten fanns ju.
Vad fort man glömmer namn.
Sanna och William fann sig rätt snabbt i lokalerna som de inte vistast i på länge.
Att Sanna gillar allt som gungar är ju ingen hemlighet.
William fann en bobby car som roade honom en liten stund.

Medan vi andra var på sångstunden så ville Sanna enbart åka rutschkana om och om igen.
Så det roade hon sig med själv, lite hjälp fick hon av Sagas pappa Nisse.
Och fast de inte setts på säkert ett halvår så var inte Sanna blyg alls inför honom.

William var inte lika snabb på att "gå ifrån" mig.
Han var väldigt mammig idag och lämnade mig inte för många sekunder i början.
Skönt då att Sanna var nöjd så länge hon bara såg mig.
Först på slutet av sångstunden vågade William sig bort från mitt knä, efter att ha suttit fascinerat och tittat på allt som skedde runtomkring.
Såpbubblorna kan ha något att göra med att vågade lämna min famn...

Även William gillar rutschkanan.
Ett tag var det våra små troll som occuperade rutschkanan så att inga andra fick chansen, de släppte in några andra barn då och då, men båda hade lite svårt att vänta på sin tur, till och med då det bara var dem där. Sanna visade vem som bestämmer, ofta.
Hon sa ifrån högt då någon klättrade upp medan hon fortfarande satt där uppe.

Ett kök hittade barnen så klart till slut också.

Synd bara att det var strax innan öppnis stängde så de han inte leka där så länge.

Jag bestämde mig för att ta bussen hem efter att ha stannat till på Willys och handlat lite nödvändigheter.
Sanna somnade i affären, men inte William.
Ingen hemlighet att jag ogillar att åka buss då jag ofta inte fått plats och så tar ju vagnen rätt så mycket utrymme att kanske en liten barnvagn till kommer med samtidigt.
Första bussen som kom valde jag direkt att avstå att åka med i då det var en gammal variant med tre trappsteg upp. Inte en chans säger jag!
Sedan visade det sig att en man i el-driven rullstol skulle med samma buss som jag, visste att vi båda inte skulle få plats så jag bestämde mig för att ta 582 istället.
Skulle bli en liten promenad hem men struntade i det.
Det var den trevligaste busschauffören jag mött sen jag åkt med barnvagn!
Han kom bak för att ta fram rampen som dolde sig i en lucka på golvet (hade ingen aning om att det fanns sådana) men då jag var snabb så hade jag redan klivit på då det bara var en lätt höjning från backen.
Han undrade varför jag hade så bråttom och visade mig rampen då som han tänkt ta fram.
Senare då vi skulle av var jag och barnen de enda kvar på bussen.
Då erbjöd han sig att stanna längre fram från busshållplatsen om det vore närmare för mig att gå.
Men promenadvägen var ju nästan precis vid busshållplatsen så det behövdes inte.
Men det var snällt av honom att fråga.
Han ville även ta fram rampen till mig men jag övertygade honom om att det inte behövdes, att det gick bra.
Han var även mån om en äldre dam som klev på och av under vår tur.
Så roligt att få möta en trevlig omtänksam busschaufför istället för de som knappt visar med en min att de sett en.
Visst finns det fler trevliga chaufförer men det här var den första som verkligen var både hjälpsam och omtänksam som jag stött på.
Sanna sov fortfarande medan William envisades med att vara vaken.
Vid skolan frågade jag om han ville gå lite och det ville han.
Gick bra fram till lilla backen vid slutet av skolan.
Då styrde han sina små steg beslutsamt dit, klättrade upp och satte sig nöjt ner och bara tittade sig omkring.
Hur jag än försökte så lyckades jag inte locka honom att fortsätta gå eller ens komma ner till vagnen.
Han ignorerade mig totalt.

Till slut fick jag hämta honom då det började bli bråttom med maten.
Resten av kvällen har vi förutom ätit, badat och nattat barnen även tvättat och tömt hela hallen.

Så stor hallen ser ut nu då den är tom.
Hoppas arbetet går fort så vi slipper stöket i vardagsrummet och sovrummet som nu får husera allt som förvarats i hallen.

// Sargit
P.S.

Barnens vita byxor var inte vita längre efter idag, de höll sig rena i nästan två hela dagar.
Imponerande eller hur!

Slutkörd men flitig

Förmiddagen var tuff för mig, mina ögon vägrade hålla sig öppna.
Jag var helt slutkörd och bara låg och halvslumrade i soffan efter frukosten.
Nu kom väl tröttheten ikapp efter jobbet och alla äventyr på min semester.
Tur att M-P var piggare och kunde hålla ögonen på barnen.
Strax före lunch fick jag plötsligt för mig att nu var det dags att göra något.
Så med hjälp av barnen flyttade jag över alla bollarna från bollhavet till badkaret medan M-P förberedde lunchen.
Sanna och William var väldigt villiga att hjälpa till och glatt gick de fram och tillbaka mellan deras rum och badrummet. De gillade denna nya lek, de anade nog inte att deras älskade bollhav skulle försvinna idag.
Skulle gärna ha kvar den till dem men nu har resesängen vi haft bollarna i gått sönder så bollarna rinner ut och så är vi ju trångbodda.
Efter lunch piggnade jag till lite mer men då var det dags för resten av familjen att sova lite.
När barnen och M-P väl vaknat så fick jag plötsligt för mig att nu ska här rensas.
Jag gick igenom barnens leksakslådor och plockade undan alla bäbisleksakerna som de ändå inte leker med längre.
Och nu till nästa problem, vad ska vi göra med dem? Spara eller skänka bort?
Tills vidare får de hamna i det redan överfulla förrådet tillsammans med alla urvuxna barnkläder.
Efter mellanmålet fick vi alla då äntligen kläder på oss efter att ha gått runt i morgonrockar och pyjamasar hela dagen.
Vi lastade in lite diverse saker som skulle till förrådet och åkte dit.
Min mor såg efter barnen ute på lekplatsen medan jag och M-P gjorde en snabb rensning på de saker vi visste skulle slängas direkt då det fanns en container i området denna helg.
Då slipper vi själva åka iväg till återvinningen med grejerna.
Blev lite saker som vi blev av med och jag tror vi även fick en liten översikt över vad som döljer sig i det svarta hålet även kallad förråd.
Planen är att gå igenom och organisera upp allt där inne under hösten (det var tänkt att göras redan före barnen föddes).
Få se om vi lyckas.
Då vi var klara för idag så gick jag upp till barnen och min mamma på lekplatsen medan M-P bar några rundor med "skräp".
Söta Sanna slappar vid sandlådans kant.
William hade fullt upp med att gräva sig till Kina med en slev mamma tagit ut till barnen att leka med.
Mamma gick för att förbereda middag till oss och jag började kampanjen att övertala barnen att det var dags att gå in och leka där istället.
Sanna var överens med mig och var på väg men inte William.
Sanna väntade snällt vid samma plats medan jag jagade William runt gården.

Efter middagen så lekte barnen ett tag med de leksaker momor har till dem.
Det nya var kylskåpsmagneter som bokstäver, hade sådanna själv när jag var liten.
Dem fascinerade barnen länge och de försökte klura ut hur de skulle få fast dem på dörren igen då de tog bort dem.
De kom på hur man gjorde till slut.

Sedan var det dags för oss att åka hem och natta barnen.
Men promenaden från bilen hem gick långsamt.
Både Sanna och William var på gott humör, men William hade fått för sig att varje "brum brum" måste klappas på.

Medan M-P nattade barnen så satte jag igång att tvätta ett X antal bollar samt torka dem och lägga in dem i deras väskor.
Var inte så bekvämt att sitta vid badkarskanten men efter en stund var jobbet gjort.
Nu väntar en liten hög på att fraktas vidare till Beutlers som vi fått låna bollarna från för ett bra tag sen.

De bor ju lite större än vi nu så förhoppningsvis kommer bollhavet fram hemma hos dem, så får våra barn njuta av den där.

Nu slötittar vi på en av de bästa filmerna som gjorts, Sagan om ringen.
Få se om jag orkar hålla mig vaken till slutet.
Snart börjar nedräkningen, eller rättare sagt den har redan börjat.
På onsdag är första inskolningsdagen för barnen (och oss) på förskolan.
Och snart är min semester slut, det har gått fort denna sommar.

// Sargit

En tripp till Junibacken

Då det inte blivit så mycket rent familjeumgänge den senaste tiden bestämde vi att vi skulle göra en familjeutflykt idag.
Målet för dagen blev Junibacken på Djurgården.
Så vid 10-tiden i morse packade vi in oss i bilen och körde in mot stockholm.
Vanligtvis brukar jag alltid parkera i Solna och ta tunnelbanan in mot centralen när man ska in till stan.
Men i ett plötsligt anfall av optimism fick vi för oss att vi skulle köra hela vägen in.
Ganska snart kom jag på orsaken till varför jag brukar ta tunnelbanan, det var helt full på samtliga parkeringar in närheten av Djurgården.
Till sist hittade vi en parkering uppe vid Radiohuset där vi kunde ställa oss.
Det blev en nätt liten promenad ut till Djurgården därifrån, men barnen verkade mest tycka det var roligt efter att suttit fastspända i bilen
Väl framme visade det sig att vi inte var de enda som ville besöka Junibacken.
Det var en rätt rejäl kö för att ta sig in, men det var bara att ställa in sig i ledet och se nöjd ut.
Det första vi gjorde när var inne var att äta lunch.
De har en rätt trevlig restaurang inne på Junibacken (Om än något dyrt).
Men vi köpte på oss varsin portion potatis med köttbullar, och lät oss väl smaka.
Därefter var det dags för äventyr.
Det fanns ju hur mycket som helst för barnen att utforska.
William hittade snabbt sin favoritplats, ett litet torn med fönster som han kunde klättra upp i.

Där blev han kvar en bra stund, medans Sanna drog med sig mamma och ville utforska vidare.

De har även ett litet tåg som man får åka där man får se scener från några av Astrid Lindgrens sagor som Emil i Lönneberga och Karlsson på taket med flera.
Dock var det en rätt dryg kö, så jag och Sargit turades om att stå i kön och springa efter barnen.
När vi började närma oss entren till tåget så blev både Sanna och William lite mammiga så Sargit fick sätta sig på en bänk med båda småttingarna i famnen.

Tågresan gick över all förväntan, jag var helt säker att barnen skulle få panik när de under resan släckte ljuset och det började blixtra.
Sanna blev lite orolig men utöver det var de hur snälla som helst.
När vi kom ut därifrån visade det sig att det var teater precis där vi kom ut.
Det var ett sällskap på tre skådespelare som framförde en improviserad teater, med hjälp av barnen i publiken som fick komma med förslag.
William älskade det och följde hänfört med i historien om den snälle trollkarlen Abrakadabra som skulle ta tillbaka sin trollstav som den elaka häxan Matilda stulit.
Men allting slutade lyckligt och Trollkarlen träffade en prins(!) och de blev genast kära och levde lyckliga alla sina dar.
Men därefter var det högtid för barnen att sova så vi gick ut på en promenad i området.Innan vi ens gått hundra meter sov både Sanna och William.
Så jag och Sargit gick i väg till ett fik nere vid vattnet, det var mycket trevligt att bara sitta där och titta på all rörelse runtomkring.

När barnen sedan vaknat fanns det lite tid över att fortsätta lekandet inne på Junibacken.
Då barnen var lite nyvakna och trötta tog det lite tid att komma igång.

Men sen var det full rulle.
Ett av rummet var fyllt med miniatyrbutiker med kassaapparater och låtsaskorvar o.s.v.
William hittae en kassa som han stannade kvar vid väldigt länge.

Pappa håller ett vakande öga.

Sanna sprang ut och in och utforskade alla butikerna.

Men sen var det dags att åka hemåt.
Det visade sig då att det börjat regna rejält medans vi var inne, och tyvärr stod våran vagn till hälften utanför taket vid barnvagnsparkeringen.
Så den var mer eller mindre genomblöt så barnen kunde inte sitta i den.
Så det var bara för mig och springa iväg och hämta våran bil medans Sargit stannade och gav barnen mellanmål.
Men tillslut så satt vi alla i bilen på väg hem.

//M-P

Grattis på födelsedagen pappa / morfar!

Idag fyllde min pappa 59år.
Grattis käre far!
Då M-P kom hem från jobbet och hade bytt om så gav vi oss iväg till Bergmans.
Barnen fick dagen till ära ta på sig nya kläder jag fyndat i Estland till dem.
Trodde de skulle vara lite stora än men de passade perfekt!

Pappa hade ingen aning om vad som var planerat.
Han trodde vi skulle ha med oss tårta dit och att vi bara kom för att fika.
William är morfars pojk, direkt upp i famnen på honom.
Sanna var lite avaktande till att börja med.Medan morfar blev ombedd att ta på sig skorna, så lekte barnen en stund i sovrummet med Tinas gamla docka.Pappa fick åka med i vår bil, fortfarande utan att veta vart vi skulle.
Resan slutade vid den grekiska restaurangen vid stationen.
Vi hade reserverat bord för säkerhets skull, vilket inte verkade vara nödvändigt då det bara var ett par till som var där förutom vi.
Men en liten missförstånd hade det blivit då de i telefonen svarat att de hade två barnstolar men det visade sig att de bara hade ett.
Så Tina och Helena åkte iväg hem för att hämta ett till.
Se så söt Sanna såg ut medan vi väntade.William åter i morfars famn.Till slut fick vi då äta.
Sanna gillar visst oliver visade det sig, även tsaziki tyckte hon om till en början men sen blev det väl för mycket.
William ville inte alls äta medan Sanna åt med god aptit.
Först långt senare åt han, men då av min mat.
Efter måltiden åkte vi hem till oss där det blev mycket bus för barnen.
De roade sig med bland annat att hoppa på sin fars mage (vilket inte var så bekvämt fick jag höra).William har hittat ett nytt höstmode för huvudet, inte så värmande men skyddar väl mot regn till viss del.Morfar busar med Sanna medan han blir grattad via telefon av en vän."Nu har jag dig farsan" tyckte William då de brottades på golvet.
M-P var rätt så utslagen ett tag efter allt bus.Då maten blev lite sen idag så hoppade vi gröten och tog vällingen direkt istället.
Två trötta små troll, snart redo för sängen.Jag tog sagoläsningen ikväll men återigen så var det Sanna som kämpande längst med att hålla sig vaken.
Men till slut gav även hon upp efter några turer in till henne.
Då tog vi vuxna fram efterrätten, födelsedagstårtan, som jag och Tina smitit iväg och inhandlat igår.Den var lika god som den ser ut tyckte alla (även om jag inte är så förtjust i grädde), det blev inte mycket kvar av den.

Jag lär väl få lida av den lilla bit jag åt senare (är laktosintolerant) men gör inget då jag nu är hemma.

Grattis igen på födelsedagen pappa!

// Sargit