Då Sanna hostat mer på sistone och hållt oss vakna halvanatten igen samt då hostmedicinen tog slut under natten, så bestämde jag mig snabbt för att ta henne till farbror doktorn igen.
Försökte skynda långsamt så inte det blev någon stress under morgonrutinerna, men ändå insåg jag då vi kom ifrån dagis att jag inte skulle hinna till den öppna mottagningen, skulle missa den med tio minuter.
Båda barnen var så gulliga mot varandra då vi sa hejdå, de kramades och pussade varann och sen gick William in utan protester.
Sanna var lite ledsen över att inte få vara kvar på dagis, hon sa bara "Illiam" och grät... Stackarn.
Tror att det är nyttigt för dem att vara ifrån varandra då och då.
Så fort hon lugnat sig så var det en helt annan liten individ där.
Sanna var glad, nyfiken och social hela dagen.
Hon är sådan annars också, men då de är tillsammanns så blir det alltid något litet tjafs om det så bara är vem som ska få min uppmärksamhet för tillfället.
Säga vad man vill men det ÄR svårt att räcka till ibland med två små krävande troll.
Jag ringde mottagningen så fort jag satt i bilen och förklarade läget, först fanns det inga tider alls.
De var fullbokade från tio framåt, men då jag frågade om de möjligtvis hade tid senare på dagen så frågade hon en annan läkare som lovade klämma in oss mellan besöken. Så snällt av honom!
Vi skyndade oss dit och behövde inte vänta alltför länge innan vi fick komma in.
Sanna var först lite rädd då han skulle kika i hennes öron, men sen lät hon honom utan protester göra det samt öppnade munnen såpass att han kunde kika in där med.
Hon satt helt tyst och stilla då han lyssnade på lungorna också, fast lite protesterade hon då jag tog av henne fleecen.
Så duktig liten tjej vi har!
Doktorn sa att det verkar vara ett virus så han skrev ut hostmedicin, samma som förut.
Sanna som inte hunnit leka så mycket i väntrummet innan vi fick gå in till doktorn, fick göra det nu efteråt.
Hon charmade alla som gick förbi med att säga "hej hej" och le så sött som bara hon kan.
Efter ett tag lyckades jag övertala henne att vi skulle gå vidare och bad då henne att städa undan, vilket hon gjorde helt själv.
I apoteket överaskade hon mig med följande mening: "Channa (=Sanna) vill ha!" och så pekade hon på en tub med bamse på.
Jag föklarade att vi inte behövde sådant och då nickade hon bara och tittade vidare.
Första gången hon kopplat ihop tre ord till en mening!
Efter apoteket så styrde vi stegen till Maxi då jag passade på att handla det lilla vi behövde till middagen ikväll.
Sanna fick köra bil där. Det gillade hon!
Och så klart fick hon en banan också att mumsa på.
Hon satt och "körde" och vinkade och sa "hej hej" med ett leende till folk omkring under hela turen genom affären.Försökte skynda långsamt så inte det blev någon stress under morgonrutinerna, men ändå insåg jag då vi kom ifrån dagis att jag inte skulle hinna till den öppna mottagningen, skulle missa den med tio minuter.
Båda barnen var så gulliga mot varandra då vi sa hejdå, de kramades och pussade varann och sen gick William in utan protester.
Sanna var lite ledsen över att inte få vara kvar på dagis, hon sa bara "Illiam" och grät... Stackarn.
Tror att det är nyttigt för dem att vara ifrån varandra då och då.
Så fort hon lugnat sig så var det en helt annan liten individ där.
Sanna var glad, nyfiken och social hela dagen.
Hon är sådan annars också, men då de är tillsammanns så blir det alltid något litet tjafs om det så bara är vem som ska få min uppmärksamhet för tillfället.
Säga vad man vill men det ÄR svårt att räcka till ibland med två små krävande troll.
Jag ringde mottagningen så fort jag satt i bilen och förklarade läget, först fanns det inga tider alls.
De var fullbokade från tio framåt, men då jag frågade om de möjligtvis hade tid senare på dagen så frågade hon en annan läkare som lovade klämma in oss mellan besöken. Så snällt av honom!
Vi skyndade oss dit och behövde inte vänta alltför länge innan vi fick komma in.
Sanna var först lite rädd då han skulle kika i hennes öron, men sen lät hon honom utan protester göra det samt öppnade munnen såpass att han kunde kika in där med.
Hon satt helt tyst och stilla då han lyssnade på lungorna också, fast lite protesterade hon då jag tog av henne fleecen.
Så duktig liten tjej vi har!
Doktorn sa att det verkar vara ett virus så han skrev ut hostmedicin, samma som förut.
Sanna som inte hunnit leka så mycket i väntrummet innan vi fick gå in till doktorn, fick göra det nu efteråt.
Hon charmade alla som gick förbi med att säga "hej hej" och le så sött som bara hon kan.
Efter ett tag lyckades jag övertala henne att vi skulle gå vidare och bad då henne att städa undan, vilket hon gjorde helt själv.
I apoteket överaskade hon mig med följande mening: "Channa (=Sanna) vill ha!" och så pekade hon på en tub med bamse på.
Jag föklarade att vi inte behövde sådant och då nickade hon bara och tittade vidare.
Första gången hon kopplat ihop tre ord till en mening!
Efter apoteket så styrde vi stegen till Maxi då jag passade på att handla det lilla vi behövde till middagen ikväll.
Sanna fick köra bil där. Det gillade hon!
Och så klart fick hon en banan också att mumsa på.
Därefter var det dags att ta en sväng förbi jobbet, Sanna trivdes även där.
Hon lekte lite och ritade samt följde mig i hälarna då och då.
Lunch blev det också och efter några timmar på jobbet började Sanna visa tecken på att bli trött.
Dags för middagslur, det blev senare än vanligt vilket förklarar att hon slocknade snabbt i bilen på väg hem.
Senare då vi hämtat hem William så ville han inte kliva ur vagnen.
Han sa bara "chitta här" (Sitta här) varje gång jag frågade om han ville komma med in.
Då vi inte hade något speciellt inplanerat så lät jag han hållas.
Han fick sitta där tills han ledsnade.
Sanna lekte en stund på deras rum och sen hämtade hon en bok och satte sig utanför vår dörr och läste, medan William satt kvar i vagnen hur nöjd som helst.
Tio minuter ungefär (kanske lite mer) satt han i trapphuset innan han glatt nickade vid frågan jag ställde.
Därefter underhöll sig barnen bland annat med att tömma en av leksakslådorna...
... och kökslådan.
Både Sanna och William är jättenyfikna på vad vi håller på med då vi lagar mat.
William satt i pappas famn då han stekte kött, medan Sanna hjälpte mig att duka bordet.
Se så duktig hon är, hon har dukat fram allt utom "vuxen glasen".
Det enda jag gjort var att ge henne diverse saker med orden ställ fram det på bordet åt; Sanna, William, mamma eller pappa.
Hon bestämde själv vart vi skulle sitta.
Här sitter barnen och dricker sin välling efter badet.
De vill gärna titta på filmen på datorn då de dansar med varandra.
De säger "Mera!" så fort den tar slut så jag får klicka igång den igen.
Synd att den inte går att ha på repeat...
M-P övergav oss efter middagen så fram till imorgon är jag gräsänka.
Han ska tillbringa lite tid ute hos sin bäste vän och spela tv-spel, snacka oväsentligheter och lite allvar också, vad vet jag. Vad jag vet är att han tog med sig sin platta öl han fick häromdagen av min far, så misstänker starkt att den kommer minska betydligt under kvällens gång.
Kvällen flöt på bra här hemma och barnen somnade rätt så snabbt, tog "bara" fyrtio minuter efter sagans slut...
Själv funderar jag på om jag ska orka göra nytta eller se på film, eller rent av gå och lägga mig.
Kvällen är ung, för en gångs skull.
Medan jag väntar på vad jag beslutar mig för så ska jag plocka fram lite godsaker att mumsa på i alla fall.
// Sargit
1 kommentar:
Duktiga syskonbarn jag har!
Skicka en kommentar