Sjukstuga - igen

Stackars Sanna har ju haft feber i helgen.
Som jag redan nämde i förra inlägget så var första gången någon av barnen hade feber.
Vilken skillnad det är på båda barnen då de har varit sjuka.
Sanna som inte brukar ha något emot att sitta själv och leka, blir ledsen så fort man sätter ner henne.
Sova är jobbigt för då börjar hostan hos båda barnen, så gissa hur mycket sömn jag fått i snitt under helgen...
Det som var skönt var att svärmor var här och kunde hjälpa till och ta över på morgnarna, då jag var helt slut efter nätterna, så jag fick sova lite extra för att orka ta nya tag sen.
Har inte ens orkat sitta vid datorn och blogga de stunder man skulle hunnit.
Istället så har man passat på att försöka vila istället.
Här får ni se några bilder som ändå tagits under helgen.
En av de få stunderna som William faktiskt sov gott en längre stund, trots hostan. Men då sov inte Sanna.
Hon upptäckte en låda med leksaker som hon inte lekt med förut, som hon fick tömd framför sig.
Lego är spännande, men det tar nog ett tag innan hon förstår poängen med det.
Till dess går det ju lika bra att ha som tuggleksak.

På lördag så åkte farmor iväg för att äta surströmming med Helena.
Ingen av oss andra är så intresserade av det så de fick sitta helt ensamma på balkongen hos morfar, medan morfar och Tina flydde till oss.
Det tyckte sjuklingarna var kul då moster Tina lekte med Sanna och William medan mamma gjorde annat och pappa och morfar åkte för att hämta kinamat till oss.

Båda barnen har kräkts lite mer i helgen, så det har blivit några klädbyten.
Här ser ni William i en snygg body (i sin nya storlek) med äpplen på.
Han passar i rött den unge herrn.

Alla rutiner vi haft sen tidigare har havererat under helgen.
Särskilt kvällsrutinerna har slutat fungera.
Båda barnen vägrade sova, de var minsann inte trötta alls.
Glöm det!
Så de fick vara uppe och spela kort istället med oss andra en stund.

Det slutade med att Sanna somnade till slut i min famn i vår säng, jag halv sittandes.
Och William fick flytta över också senare på natten.

På söndag kom min syster Nadja till Märsta.
Hon bor i Oxelösund så det sker inte så ofta att hon är här eller vi där.
Men då hon nu var här uppe så passade hon på att komma och fira vår pappa som fyllt år.
Jag, farmor och barnen tog oss också dit (M-P stannade hemma och vilade för att han inte mådde bra, självförvållat...)
Självklart så ville moster Nadja hålla barnen samtidigt, och allt gick bra tills morfar skrämde Sanna då han försökte göra roliga grimaser för att få dem att skratta.

Men sen då hon lugnat sig så trivdes hon bra hos Nadja också.
Själv hade jag fullt upp med att försöka få en övertrött William att sova.
Då jag skulle resa på mig från Tinas säng när han somnat, ja då vaknade han så klart nästan på en gång.
Så det enda som gällde var att ligga där bredvid honom så att han fick sova ut lite.
Jag slumrade faktiskt till lite jag med...

I morse, strax efter sju var vi tvungna att säga adjö till farmor som skulle med flyget hem till Umeå.
Tina var så snäll att hon kom och skjutsade henne till Arlanda.

Det har varit skönt att ha henne här, speciellt då barnen blev sjuka så avlastar det enormt med en extra famn. Hoppas vi ses snart igen.
Resten av dagen flöt på med griniga och trötta barn som vägrade sova.
Och om nu den ene hade råkat somna, ja då såg den andre till att det inte var långvarigt...
De var faktiskt snälla och nöjda några stunder på dagen, i sisådär 5min i sträck.
Men oj vad glad jag blev då min man ringde och talade om att han var på väg hem från jobbet.
Då han kom hem lämnade jag familjen efter en stund för att gå på första mötet med dansgruppen Saltomondale där jag är en av ledarna.
Barnen verkade sköta sig rätt bra då jag var borta och senare på kvällen då det egentligen var läggdags så såg det ut så här.

Vadå sova jag! Nä, det har jag inte tid med... Jag är trött, men jag hänger hellre här hos morsan än ligger i min säng.

En timma senare så fick vi dem i säng och de somnade ganska snabbt båda två.
Men knappt en halvtimma senare vaknade först William, som fick somna om i mammas famn på soffan, och sen Sanna som somnade om i sängen då nappen hittat rätt.
Och så har de hållt på lite då och då så får se hur denna natt blir.
Om det slutar med att hela familjen myser i samma säng igen...

Första besöket på närakuten med barnen

Idag så bestämde jag mig för att ringa till farbror doktorn om barnens hosta, istället för att vänta till efter helgen.
De har hostat något fruktansvärt på nätterna, och nu på sistone även på dagtid då och då.
Vilket gör att varken de eller vi får sova så mycket.
Då jag ringde till Märsta läkarhus så visade det sig att jag hade missat telefon tiden.
Oopps, visst ja, alla ska ju vara morgon pigga som vill få tag på läkare...
Dessutom så skulle de stänga klockan tolv stod det på nätet. Då jag ringde var klockan halv elva.
Då ringde jag sjukvårdsupplysningen istället för att be om råd.
Jättetrevlig tjej som tyckte att man självklart skulle titta på barnen.
Tyvärr så hade de just då strul med allt verkade det som, de kunde inte ringa ut eller komma ut på nätet eller komma åt bokningar m.m. Så hon beklagade att hon inte kunde göra något just då men rådde mig att ringa närakuten på Löwet.
Visst inga problem, så jag ringde dit och blev vidare kopplat till, gissa vart, jo sjukvårdsupplysningen!
En annan trevlig kvinna som först undrade varför jag inte ringt till närvården och då förklarade jag allt igen ännu en gång. Då visade det sig att även hon hade (så klart) problem med all kommunikation.
Vi gjorde upp att hon skulle ringa mig vid halv ett då hon var tillbaka från lunchen.
Hon sa att då måste det vara fixat.
Det gjorde hon och jag blev då vidarekopplad till bokningen(?) behövde inte förklara allt, bara lite då den förra jag pratat med hade skrivit in det mesta i journalen.
Fick en tid för William klockan tre, då jag frågade om Sanna, och sa att hon också har hosta och behöver hjälp. Till svar fick jag att det kunde jag be läkarn titta på samtidigt då jag var där.
Här ser ni unge herr William på väg in till närakuten för första gången,
säkert inte sista även om man hoppas på det.Vid anmälan så nämnde jag Sanna också och de sa att det hade de ingen anmärkning om, att det bara var William som hade tid. Jag sa vad tjejen på bokningen sagt och de blev förvånade och sa att så går det inte till men att läkarn fick bestämma då vi kom in om han skulle titta på Sanna också.
I väntrummet var det nästan tomt, lungt på fredag eftermiddag.
Sanna och William såg inte direkt sjuka ut.
De var mer nyfikna och sedan, då tiden gick, blev de allt mer utråkade och rastlösa.

Till slut fick vi komma in och självklart så hostade varken Sanna eller William något alls då vi var där.
Doktorn, som även han var jättetrevlig, lyssnade på Williams lungor och tittade i öronen.
Han pratade till William också och förklarade vad han skulle göra. Märktes att han var van vid barn.
Han hörde eller såg ingenting ovanligt utan allt verkade som det skulle.
Men vi fick Bricanyl och hostmedicin i alla fall som vi kunde ge till båda barnen vid behov, dock inte samtidigt. Apoteket nästa och sedan, då vi ändå var i Väsby, så åkte vi till M-Ps jobb då han var klar för dagen.
Där fick barnen sitt mellanmål.

"Jag ska också bli säljare då jag blir stor" tyckte Sanna som inspekterade säljprognoserna noga, med händer och mun...
Här en glad tjej i pappas trygga famn. Då kvällen kom somnade barnen väldigt fort i sina sängar.
Vi hann äta middag, tvätta (ja, igen), och lite annat smått och gott men sen börjades det.
Barnen turades om att vakna till och gråta.
William vaknar ofta av hostandet, medicinen verkar inte ha hjälpt...
Sen märkte jag att Sanna var väldigt varm, hon hade feber visade det sig.
Ingen av barnen har haft feber förut.
Gav alvedon, klädde av henne pyjamasen och försökte svalka kroppen med en fuktig trasa.
Senare skulle farmor svalka henne också med en fuktig trasa men då blev hon riktigt arg, det var nog lite för kallt tyckte hon.
Pappa, som precis gått och lagt sig, kom och tog henne bredvid sig i sängen.
Några minuter senare så ser det ut så här i vår säng.
Hmmm... håller min man på att lära vår dotter sin udda humor med dessa serietidningar?William verkar ha svårt att sova han med nu, så vi får väl turas om med att ha honom i famnen inatt då han hostar nästan direkt då vi lägger ner honom.
Undrar hur denna natt kommer att arta sig.
Inget av barnen verkar vara nära att somna än på ett tag.
Kommer vi att få någon sömn alls?
Nåja, ska försöka sova lite nu i alla fall då jag skrivit av mig lite.

Konst utställning - det ska börjas i tid

Idag åkte vi en snabbis förbi Kulturstugan i Märsta.
Där pågår en utställning av Alexandra Borndalen (en f.d. ungdom i Svenska Kyrkans Unga i Valsta).
Sanna verkar ju trivas bland konsten, eller var det kameran hon fick syn på...

William var mer intresserad av att tugga på en vernissage inbjudan vi fick från min f.d. lärare Lill som ska ställa ut i september.
Det var trevligt att hinna se lite konst också, speciellt då jag känner konstnären.
Jättefina och annorlunda tavlor.
Har du vägarna förbi där så kika in och titta du med, det är gratis!

Ännu en lång promenad - Träning för hela kroppen

Idag mötte vi upp Henrik och Daniella vid vattentornet vid tio.
Sen gick vi runt nästan hela Märsta känns det som, vi gick ungefär så här:
Valsta vattentornet, promenad vägen till Ekilla gård, Fasanvägen genom villorna till Norrbacka, runt nya Sätuna skolan, Stationen, Sätuna parken, Tingvalla, Gymnasiet, Valstavägen, och hem igen.
Pust och stön vad varmt det blev!
Och jag som trodde det skulle bli regn och hade inte dom svalaste kläderna på mig direkt.
Bra träning är det för hela kroppen då man har en tvillingvagn att skjuta på upp och ner för backar, tur att vi var två som kunde turas om.
Här ser ni farmor körandes sina nyvakna barnbarn.

Henrik och Daniella (som var vaken nästan hela promenaden då hon vägrade sova) vände hemåt när vi hade gått förbi gymnasiet.
Vi andra gick och hälsade på farfar och Linnea för det var lunch dags för barnen.
Där var katten Pågen lite kelig och Sanna väldigt nyfiken.
Flera gånger fick hon klappa honom.
Vår egen katt, Max, flyr oftast så fort Sanna eller William försöker klappa honom.
Efter lunchen blev det premiär för barnen att få smaka på plommon.
Linnea plockade dem från deras träd medan vi var där.
Vi fick med en påse hem som jag ska testa att göra pure av.
Båda barnen verkade gilla plommon.

Sanna tyckte om det jättemycket, för då jag skulle ta bort kärnan så blev hon arg för hon ville ju ha mer!Farfar plockade lite smultron också som barnen fick premiär äta.
De slank ner utan problem.
Väl hemma igen så var vi alla lite trötta men speciellt trötta var våra fötter.
Jag måste verkligen investera i ett par rejäla promenad skor nu när jag börjat gå långa promenader.
Då erbjöd sig Ann-Christine att ge mig lite zon-terapi(/fotmassage) på fötterna.
Såååå sköööönt! Förutom då hon kom åt ömma punkter...
Tur jag har med svärmor som kan sådant.

Vad roade sig Sanna och William med under tiden då?
William var fullt upptagen med att försöka käka upp fodralet till kameran.
Vad ska man med leksaker till då det finns annat spännande att tugga på?

Sanna höll på att inspektera film utbudet.
Hon var nog inte ute efter att välja kvällens film, utan mer försöka klura ut hur hon skulle få ner alla DVD-filmerna från hyllan.

Hon gjorde tappra försök men lyckades inte få ut dem... än...

Då barnen, och vi, ätit middag började jag baka morotstårta.
Jag fortsätter med genvägar med baket, även om jag faktiskt KAN baka på riktigt också.
Denna gång testade jag en färdig Mix som man bara skulle tillsätta vatten och smör i.
Tårtan var färdig gräddad precis vid barnens kvällsmatning, så den hann svalna lagom till efter läggningen då jag började med glasyren.
Vi var lite väl sugna på tårtan så vi ville inte vänta tills glasyren stelnat ordentligt.
Tårtan såg inte riktigt ut som på bilden på paketet.

Men ändå försvann det en hel del av tårtan under fikat.
Av resterna att döma fick den VG.

Hmm, undrar hur mycket nytta lång promenader gör då man vräker i sig läckerheter på kvällen?

Välkommen farmor!

Det är då typiskt.
Då jag tänker att "jag behöver inte ställa väckarklockan, barna vaknar ju vid åtta, senast halv nio, i alla fall"
Jo, vad händer då?
Sanna vaknade 09.05 William fick jag väcka 09.20 till frukost.
Nåja, nu hann vi ju äta frukost, klä på oss alla och jag hann till och med duscha lite snabbt, tack vare att Tina kom förbi och hjälpte till då hon skulle följa med oss till Arlanda.
Vi skulle vara där senst 11.00 hade jag lovat, vi var där 11.05. Så rätt bra jobbat tycker jag!
Skulle varit tidigare om inte slarviga mamma glömt sin mobil hemma...
Då vi kom fram så såg vi inte farmor någonstans, flyget hade landat för en halvtimme sedan så hon borde hunnit ut.
Efter en kort stund så bestämde vi oss för att hitta någonstans att sitta och sen ringa henne då det började kännas tungt i famnen. Varför har man inga bänkar i ankomsthallen för? Tror inte att vi var de enda som skulle hämta någon.
Precis då vi spanat in två bänkar (de enda vi såg) vid fönstrena så kommer farmor Anci från det hållet.
Det blev ett kärt återseende.
Nåja, från William och mig iaf då Sanna somnat i bilen och inte ens reagerat då jag lyfte ut henne eller då jag la ner henne i stolen igen...

Båda barnen verkade känna igen sin farmor fast det var ett tag sen de sågs.
De lekte glatt på golvet en bra stund.
Vilken skillnad det är att plötsligt vara två hemma på dagtid.
Jag hann små plocka med disk, tvätt och annat under tiden som Anci underhöll barnen.

Ska bli väldigt trevligt att ha henne här några dagar.
Jag kunde faktiskt med gott samvete smita från barn, man och hem ikväll och gå på terminens första Taizé mässa.
Jag kom nästan i tid... Och då jag kom hem var barnen badade och klara för kvällsmat.
Vilken lyx!

Lång promenad

Efter frukost så gav vi oss iväg vid tio tiden ut på promenad med vår granne Anni.
Vi gick först till öppna förskolan där barnen lekte (tuggade på leksaker) en stund.Sen var vi med på sångstunden.
Fast båda var lite trötta så satt de fint med nästan till slutet, sen började tröttheten komma fram.
William hade bara ögon för Britta, en av fröknarna som jobbar där.
Han följde henne med blicken varje gång hon gick förbi och under hela sångstunden.

Då sångstunden var över så fortsatte vi vår promenad ner till Märsta kyrka på kyrklunch.
Min mamma är en av dem som gör mat på tisdagarna där och idag serverades det Kesäkeittoa (=Sommarsoppa).
Efter en stunds umgänge med kollegor och andra församlingsbor, samt matning av barn, så började vi vår hemfärd.
Vi kom tillbaka vid två (eller var det halv tre) Det kändes i bena och kroppen att man varit igång ett tag.
Resten av dagen flöt på som vanligt.
Enda var att Sanna var riktigt mammig på kvällen.
Vid middagen fick vi "byta barn" och jag fick mata henne och vid kvällsgröten medan jag gav William välling så hade pappa fullt upp med en skrikande Sanna. Till slut fick jag ta över igen efter att jag lagt William.
Konstigt det där då förut var det bara pappa som gällde för Sanna då han var i närheten.
M-Ps kommentar var att "Är det så här det är att vara förälder, en känslomässig berg och dalbana".

En sak jag hann med var att gå igenom de fem kassar med 74-80 kläder jag hämtat från förrådet.
Det visade sig att det fanns lite andra storlekar i de stora Willys kassarna också.
Men i slutändan då jag sorterat ut 74 storlekarna så blev det tre proppfulla maskiner med barnkläder, en mörk (nåja, några mörkare plagg), en ljus och en hel maskin med rosa!
Jag tycker inte att det är fel med rosa på killar men jag skulle aldrig sätta på William kjolar, klänningar eller spetsputtinuttiga typiska tjejkläder.
Och de mesta av kläderna vi ärvt är till 80% typisk klassiska tjejkläder.
Sanna saknar inte kläder i alla fall kan jag säga.
Men stackars William, mamma får väl gå på en liten shoppingrunda vid tillfälle.
Oj så synd om mig då, hihiii...

Vi har blivit stora mamma!

Stackars barn.
De har en mamma som vägrat inse att de blivit större.
Imorse tvingade jag på dom alldeles för små kläder!
Som tur var insåg dumma mamma att det inte skulle gå och bytte till större efter frukosten.
Lilla Sanna kan inte längre ha storlek 62 och William är numera en stolt 74!
Känns vemodigt att behöva plocka undan storlek 62 då man äntligen fått överblick och vet vad för kläder det finns. Och nu ska man lära sig vad barnens garderob innehåller ännu en gång. Nåja, bäst att vänja sig då de lär ju inte stanna i storlek 68 oh 74 direkt...
Tur att jag i helgen hade tvättat restrerande kläder i 68 som jag hittat i förrådet, för där fanns bla denna söta klänning och body som Sanna fick inviga idag.
Visst är hon fin!Nu har jag till veckan typ fyra papperskassar med kläder att gå igenom som är 74-80.
Men vart sjutton ska allt få plats!
William invigde sin nya storlek 74 med en t-shirt, men byxorna (shortsen) är fortfarande 68 ett tag...
"Men mamma! Jag behöver en större solhatt ju! Och större tofflor!" På eftermiddagen så hälsade vi på hos Beutlers.
Det blev som Lina utryckte det vårt eget lilla babycafé.
William och Emma busade gott med varann i tävlan om leksakerna, som Sanna lekte med först! Stackars Sanna var så trött då hon knappt sovit något att hon, istället för att rycka på axlarna som hon brukar då någon tar hennes leksak, så skrek hon i protest.
Tur att det fanns mer saker att leka med i närheten...Som till exempel andras fötter!

Släktträff - nästan

Idag så åkte vi till min mamma för att äta lunch.
Där var även min mormor och mina båda mostrar Elina och Margit samt Elinas man Svante.
Det var första gången Margit kom och hälsade på i Märsta som jag kan minnas, hon bor i Sundsvall.
Det var jättekul att få träffa dem alla igen då det inte blir så ofta.
Måste skärpa till oss lite då det faktiskt inte är så långt till Enköping och Västerås från Märsta.

William återbekantar sig med gammelmormor.

Mormor har en rolig låda med en massa leksaker som barnen kan leka med.
Sanna kunde inte riktigt bestämma sig för vilken som var roligast, dockan eller bollen.

William hade som du ser inga problem med det...Som vanligt var det god mat och bakelser.
Och som vanligt blev det mat över, som M-P sedan fick hämta när han var på väg hemåt då jag inte skulle hem på en gång.
Det blev vår tv-middag då barnen somnat och jag slapp laga mat! Jippii!

Växterna i fara

Idag så fick barnen sitta och leka i sina gåstolar en stund då jag och min man försökte komma igång med städandet, efter att vi slöat hela förmiddagen.
Plötsligt märker jag att jag inte hört Williams röst på en stund.
Jag vänder mig om och vet inte om jag ska skratta eller skälla.
William har fullt upp med att stoppa in bladen från paraplyblomman i sin mun!
Jag lovar han får mat här hemma, så hungrig var han ju inte ;-)
M-P skyndar sig dit för att "rensa" munnen på William.
Han är lite mer nojig över det barnen stoppar i munnen än jag har jag märkt. Jag tänker bara att det är väl bäst att vänja sig.
De lär ju stoppa in värre saker i munnen än några blad under deras uppväxt, vi kan ju inte vakta dom hela tiden.
Så här såg det ut på golvet i alla fall. Undrar hur denna växt kommer se ut nästa år.
Det var ju inte första gången William varit på den...
Tack vare att barnen fick vara hos morfar i eftermiddag, hann vi städa hela lägenheten, nästan.
Bara vårat sovrum kvar.
Men det är ett katastrof område just nu då det är rummet där allt vi inte hittat plats åt än hamnar.
Men jag hann börja organisera där lite, kanske det är klart tills svärmor kommer på onsdag...

Händelsefull lördag

I dag direkt efter frukost packade vi ihop oss och åkte iväg till Fyrishov i Uppsala.
Både Sanna och William älskar att bada men William är den som är mer entusiastisk så att säga.
Sanna är mer en njutare och gillar att flyta runt medan William plaskar och simmar så fort han orkar.

Morfar och Helena följde också med.
Min pappa avslöjade att senast han badade i simhall var för ca arton år sen!
Då var det dags nu tyckte vi och tror inte att han ångrade sig.
Några bilder från badet.

Sanna glad som vanligt. William dyker. Morfar har filmat också då båda barnen simmar och dyker, William tar riktiga simtag, men jag lyckades inte ladda upp filmerna av någon konstig anledning.
Kanske jag kan fixa in dem en annan gång...
Syns det att han älskar vatten eller...

Här ser ni två glada barn i pappas och morfars famn.
M-P hann även leka av sig lite han med.
Han fick gå iväg för att göra lite volter på trampolinerna och dessutom hoppade han från tiometers höjd (tror jag det var), jag skulle aldrig vågat göra det.

Efter en halvtimmes badande så skyndade vi oss att duscha och klä på oss då barnens lunch tid skulle redan varit. Barnen verkade inte bry sig att maten var sen, men jag ville inte ta några risker och utsätta de övriga badande för deras serenad så därför skyndade vi oss.
Jag och Sanna var klara före Pappa och William, så det där med att tjejer tar längre tid för att göra sig klara stämmer inte alls, inte i vår familj i alla fall.
Sanna var så trött så trött så hon somnade med maten i munnen.
William var också trött men han skulle minsann inte sova.
Han tittade istället på allt och inget för att hålla sig vaken och inte missa något.

Så söt hon är vår lilltjej. Helt utslagen...
Med hopp om att även William skulle sova, och för att Sanna skulle få sova ut, så gick vi på en promenad för att leta efter någonstans där vi vuxna kunde äta lunch.
Efter ett tag såg vi en indisk restaurang som precis hade öppnat för dagen.
Det lät spännande att testa något nytt så vi gick in där.
William var fortfarande vaken.

Maten var jättegod! Har aldrig ätit indiskt förut men det lär bli fler gånger.
Sanna vaknade till. De som känner min man kan intyga att Sannas hår liknar hans.
Ett hår som står ut åt alla håll och kanter, det ser så sött ut!
Sanna löste dåliga hårdagen som far sin.
Självklart ska de små få lära sig tidigt vad som är bra musik, tycker farsan deras.Till slut, efter att jag tagit William i sjalen, så somnade han.
Sen sov han genom hela måltiden och ända tills vi kom fram till bilen igen.
Det är så mysigt att ha en sovande bäbis i famnen, även om det var lite svårt att äta utan att spilla alltför mycket på sjalen eller på Williams huvud. Men jag lyckades...Väl tillbaka i Märsta så följde vi med morfar hem till dem för att äta lite födelsedags tårta och tillbringa kvällen där.

Här ser ni födelsedags"barnet" stolt visa upp sin present från barnbarnen. Efter mellanmålet så fick barnen leka på golvet medan vi andra åt tårta som Tina bakat.
Den var jättegod, synd att jag inte kunde äta mer då min mage skulle protesterat då.
Vi hade sen tidigare bestämt att vi skulle tillbringa kvällen hos Bergmans och köra kvällsprocduren där och låta barnen somna hos dem.
Det var första gången vi gjorde så och det fungerade rätt så bra.
Jag och Tina gjorde pizza och efter middagen så spelade vi Settlers.
M-P vann första och jag andra omgången.
Vi fick springa in några gånger till barnen, som fått låna Tinas säng, men det får vi ju göra hemma också ibland.

Efter midnatt så kände vi att det var sängdags även för oss vuxna.
Så M-P fick ta en promenad hem med barnen medan jag körde hem med bilen (gissa varför det blev den uppdelningen... hehe).

Barnen reagerade knappt något då jag lyfte ner dem i deras vagn och sen från vagnen till deras sängar.
De sov gott, och det gjorde även min man, ända fram till småtimmarna.
Själv fastnade jag vid datorn igen... Precis då jag la mig ner vid tre tiden och höll på att somna så började Sanna gråta. Det slutade med att jag, efter att i en timmas tid sprungit fram och tillbaka från vår säng till hennes, bar in henne till vår säng.
William fick också flytta över till vår säng lite senare då han vaknade till för "nattmålet" vid halv sex tiden.
Det var länge sen barnen sov bredvid oss.
Det är så mysigt att ha dem bredvid sig, men jag ska försöka att det inte blir till en vana.
Men då och då är det helt ok.