Besök hos frisören

Idag var det dags att åka till frisören, då både Sanna och William börjat bli lite långhåriga.

Som det sig bör åkte vi till Täby C.

Den här gången kunde min älskade hustru dock inte följa med då hon fortfarande är lite immobil.

Istället fick farmor Anci hoppa in.

Själva frisörbesöket gick faktiskt ovanligt smidigt.

Sanna var lite orolig men så länge jag höll henne i handen gick det bra.

Här har vi en nyfriserad och ganska lättat ung dam.

Även Williiam var ovanligt lättövertalad och satte sig tillrätta i bilen, men farmor fick hålla honom i handen.

Dock var det nog sista gången vi gick till just den här salongen då de ett par gånger i rad visat upp ett märkligt ointresse att göra ett bra jobb med William utan bara fokuserar på att göra en fin flickfrisyr på Sanna.

William brukar i stället komma ut med väldigt ojämnt klippt hår.

Inte för att han bryr sig nämnvärt, så länge han får behålla sin tofs i nacken verkar han vara nöjd.

Efter frisören var det så klart dags för glass, vilket Sanna inte tänkte låta mig glömma bort.

Lite ovanligt dock att de valde varsin Sandwichglass istället för den sedvanliga Piggelin.

Men de verkade ganska nöjda med sitt val.

Innan vi sen åkte hem fick barnen springa av sig på lekplatsen en stund, och nu märks det mer och mer att barnen blir större.
Istället för att bara leka med varandra, så lekte de med ett par andra barn också.

Efter ett besök på Clas Ohlsson var det så dags att bege sig hemåt.
Jag behöver väl knapast säga att båda barnen somnade gott i bilen på vägen hem:)

//M-P

fortsättning på bildspelet...

På lördag fick vi storfrämmande. M-P.s mamma från Umeå anlände för att tillbringa en vecka hos oss innan sin semesterresa till Thailand.
Ett kärt återseende blev det och barnen hade inga problem att börja ropa farmor hit och dit.

Även min syster Tina från Örebro kom hem till Märsta över helgen, så det vart konkurans om lilljäntan må ni tro...

 Att ha svärmor här underlättar mycket, hon umgås gärna med stortrollen och de passar på att utnyttja det till hundra med bus, lek och sagoläsning.
Att tillbringa tid ute på vår gård var populärt flera gånger om.

 Snölek är roligt och vi hade vissa problem att få in ungarna igen...

 Här en bild på småfossingar...

 Vi fick besök av Fayeza med familj i söndags, med sig hade de bland annat dessa söta små lackskor som Janiina poseerar med i famnen hos farmor.

 I pappas famn sover man gott.

Efter middan igår fick Sanna och William plötsligt för sig att vi skulle måla, rättare sagt att jag skulle måla deras ansikten.
Sagt och gjort snart var William en tiger som han önskat, men så fort jag var klar ville han inte vara en tiger längre utan en clown.

 Sanna ville däremot bli en tiger så medan jag målade henne så tvättade William av sig med hjälp av M-P.

 Sedan målade jag om honom till en clown.
Här är min älskade clown och tiger.

Janiina fick bada för andra gången igår kväll.
Det gick mycket bättre nu då vattnet var varmare.
Farmor fick äran att bada Janiina medan M-P badade Sanna och William.

 Helt utlsagen liten tös. Hon sover bra på nätterna, vaknar bara ungefär var tredje-fjärde timma för att äta och fortsätter sen sin skönhetssömn.

 Janiina trivs bra även hos stora syster.

 Ikväll unnade vi oss kinamat. William valde att stanna hemma med mig och Janiina medan M-P, svärmor och Sanna åkte för att hämta maten.
Han verkar ha behov av moderlig uppmärksamhet för han var jättenöjd med att bara vara bredvid mig och prata och rita. Jag fick också rita lite så klart, men han var jätteduktig själv också.
Jag fick dock inte ta kort på det han ritade, han var nog inte nöjd med sina konstverk.
Först efter ett x antal ritade och suddade bilder sa han "ta kort mamma, jag ritat en lastbil" och sen ville han att jag skulle ta kort även på honom då han ritade.

 Ikväll ville båda barnen att pappa skulle läsa saga för dem, först blev det Nalle Puhs kokbok som M-P tyckte var sådär spännande att läsa.
Sedan blev det en ny favorit, en bok de fått från folktandvården "Moa går till tandläkaren".

 Här visar Sanna hur man gör hos tandläkaren, precis som Moa gör i boken.

// Sargit

Bildspel, eller något...

Insåg ganska snart att det skulle bli en hel del skrivande och skulle ta flera dagar att blogga ikapp om alla dagar sen Janiinas födelse så istället får det bli ett bildspel med diverse bilder med korta förklaringar så får ni ett humm om vad vi haft för oss.
Första bilden är på en några minuter gammal liten tös, jag kommer inte att skriva någon förlossningsberättelse utan det inlägg som M-P skrev om de första dagarna med Janiina får räcka.
Undrar ni något är det bara att fråga.

 Här bekantar sig Sanna och William med sin lillasyster för första gången, de nyinköpta kanin-nallarna syns också på bilden...

 I (lång) väntan på att bli utskrivna (söndag den 22 januari) så skickade vi ut barnen med Helena och M-P så att de fick leka av sig i den nykomna snön.

 Ett par timmar hann de leka och bland annat byggde de sin första

 fina snögubbe!

 Äntligen på väg, första anhalten för Janiina utanför sjukhusets väggar blev Mörby centrum där barnen redan hade intagit lunch med vaari och Helena.
Janiina trivdes bra i babyskyddet.

 Hem ljuva hem, Janiina i sin säng.
Tyvärr trivs hon inte i den några långa stunder utan vaknar rätt snabbt efter att man lagt henne där. Hon trivs bäst med mänsklig närhet och sover gott om hon har det varmt och gosigt om sig.

 Sanna och William, stolta stora syskon till "SIN" lillasyster. Väldig äganderättskänsla från dem, mest Sanna, i början med uttryck som "jag vill ha bäbis, ge mig min bäbis" eller "det är allas bäbis" de gånger det inte fungerar att Sanna får ha henne i knät till exempel då hon ska matas. Då menar hon på att man måste dela med sig...

 Då jag är rätt orörlig så har jag varit säng/soffliggandes den senaste veckan.

Jag gör det lilla jag kan med stor trollen för att de inte ska känna sig bortglömda.
De hade lite svårt att förstå varför inte mamma kunde göra det ena eller det andra med dem men nu verkar de ha accepterat hur det är.
De flesta kvällarna har jag läst saga för dem men de senaste kvällarna är det pappa som "vunnit" i popularitet, kanske för att han leker och busar mer med dem nu medan han är hemma och jag mest ligger i soffan.
Men mysigt är det med alla mina trollungar nära mig.

 Första bilden på Janiina och oss stolta, men trötta, föräldrar.

 Gosstund med pappsen.

 Janiina fick sitt första bad måndag den 23januari.
Inte populärt då badvattnet råkade vara lite för kallt för hennes smak.
Sanna och William hjälpte så gärna till med badandet.

 Medan storasyskonen sedan fortsatte att leka med badvattnet (M-P fick torka upp rätt mycket vatten senare) så fick Janiina mysa i min famn.

 Ibland händer det att Sanna eller William vaknar tidigt på morgonen och kommer då till oss och myser eller somnar om.
Men det har inte hänt att de båda kommer mitt i natten och vill bara sova hos oss, föränn nu natten till tisdag.
Vi har en stor säng men med tre barn som sällskap varav två är väldigt rörliga i sömnen så blev det väldigt trångt. Men så sött det såg ut då jag på morgonkvisten tog denna bild.

 Förmiddagarna har försvunnit på något magiskt sätt.
M-P har klivit upp och skött morgonbestyren med Sanna och William, de kommer in till mig och Janiina och säger hejdå med puss och kram innan de fått åka snowracers tilll dagis.
Sen har jag sovit/småslumrat ett par timmar till och vissa gånger har även M-P anslutit sig och passat på att vila då tillfälle getts om han känt sig trött.
Här är en av mina favorit bilder på en mysstund vi hade en förmiddag.

 På fredag fick barnen följa med M-P till affären för att köpa sig lite fredagsmys chips då vi utlovat filmkväll.
Vi såg "Toy story" (tack till Thomas som lånade ut filmer till oss) vilket barnen verkade fastna för.

 Vi har provat babysittern med Janiina några gånger, men som sagt så föredrar hon ju mänsklig närhet.
Men då och då sover hon vidare ett par minuter så man precis hinner påbörja äta middag...

 Både Sanna och William tycker också om babysittern, "bäbis ligger inte där nu" får jag till svar då jag undrar om de inte är för stora för den.

 Både Sanna och William tycker om att höra om då de själva var bäbisar.
Ofta har jag fått berätta att "precis som Janiina gör nu gjorde ni också" eller att "de här kläderna hade ni då ni var små" och "ni åt också som Janiina gör när ni var små men ni fick även mat genom en slang i näsan i början" (utifrån de bilder de sett på sig själva som nyfödda) och så vidare.

Det var allt för ikväll med uppdateringen. Fortsätter imorn.
Nu måste jag krypa till kojs så jag hinner sova ett par timmar innan nästa matning, fast nu får vi se när det blir då Janiina inte följt sina rutiner ikväll med mattiderna...
// Sargit

Min underbare make!

Idag på eftermiddagen blev jag ensam hemma med Janiina då make och svärmor tog med sig Sanna och William och åkte till affärer.
Jag och Janiina sov gott i över en timma sen hann jag med lite mellanmål (stor glass skål med kolasås och marränger) innan lilltrollet vaknade för mat.
M-P, min underbare make, hade med sig en present till mig då de kom hem: en ny USB-sladd till min telefon! Yeah!!! Tack älskling!
Säkert kommer den gamla sladden fram nu då vi inte letar efter den längre, men då har vi två...
Så nu har jag äntligen fått över alla bilder sen Janiina föddes över till datorn.
Men vad många bilder det är!
Tar ett tag att gå igenom dem så tålamod tålamod, snart nog får ni en uppdatering med bilder från den senaste veckan.
Ska sätta igång med det alldeles strax, ska bara ge lillskrutt lite mat först.
// Sargit

Lite smått och gott

Tiden flyger iväg verkar det som, det trodde jag aldrig att jag skulle säga då jag håller på att klättra på väggarna av rastlöshet (om jag nu bara kunde "klättra").

Har fortfarande svårt att röra mig men det går framåt, synd bara att då jag känner mig bättre så inser jag inte mina begränsningar utan är igång lite för mycket och får senare lida för det.
Jag har fortfarande inte hittat sladden till min telefon så kan tyvärr inte dela med mig av alla de fina bilderna jag tagit den senaste veckan.
Om någon i närheten har en N8 som kan låna ut sin sladd ett tag så jag kan tömma bilderna så hojta till bara...
I torsdags fick vi hembesök från bvc, Janiina har redan kommit tillbaka upp till sin födelsevikt (vid det här laget säkert mer än det). Hennes aptit är det inget fel på i alla fall.
Vi har fått in rätt bra rutiner i vardagen också, i alla fall fram till M-P ska börja jobba igen, men det är en vecka kvar till dess.
Janiina har börjat hitta sina rutiner hon med, med vissa små variationer.
Tyvärr får hon magknip efter att hon ätit, vet inte om det är för att hon äter för mycket eller om det är något annat...

Har ingen aning om hur jag ska klara av mornarna med barnen själv sen, hade ju nog svårt att komma iväg i tid redan förut och nu är jag ju halvt borta på morgonen efter att ha varit vaken X antal gånger på natten...

Vi har lite extra assistans här hemma denna vecka.
Svärmor anlände från Umeå i lördags och ska stanna till på fredag, väldigt uppskattat måste jag säga!
Sanna och William stortrivs i hennes sällskap, de har kört hårt med sin farmor må jag lova.
Min syster Tina som bor i Örebro kom också på visit i helgen, lika uppskattat det av oss alla.
Igår hade vi det väldigt lyxigt då jag och M-P latade oss i soffan med Janiina medan farmor Anki, Tina, vaari och Helena roade Sanna och William samt lagade middag åt oss. Lyxigt var det!
Idag fick vi besök av Fayeza med familj, tusen tack för ert besök vännen!
Har faktiskt en bild jag kan dela med mig idag, la upp den på fb via mobilen ikväll och laddade ner den därifrån.
Den yngste familjemedlemmen upskattar inte kvällens tv-utbud, men både far och dotter njuter av tillvaron ser det ut som.

Nu ska jag se om jag kan trösta en liten en som verkar otröstlig just nu...
// Sargit

Snölekar

Nu när snön tillslut kommit för att stanna har vi börjat ta pulkorna, läs snowracer, till och från förskolan.   

Så varje morgon klär barna på sig och sätter sig på pulkorna så får jag dra dem.

                                         

Sen på eftermiddagen får de även åka hem, men då stannar vi även till och åker lite i de småbackar som finns längs vägen.

Till en början tyckte de att det var läskigt att åka själv men har de hur roligt som helst.

Idag när vi kom till en backe var det några större barn som åkte rutchkana på en isbana.

Sanna tittade nyfiket på och efter en stund tog hon mod till sig och åkte på rumpan ner.

William var något motsträvig och fortsatte åka pulka istället.

Men när han hörde henne skratta högt av glädje ville han också prova att åka.

En väldans massa åk senare hade de provat det mesta, på rumpan, på mage och även baklänges.

Jag lyckades faktiskt fånga ett par åk på film.

// M-P

Inte mycket datatid för mig

Ville bara säga att jag visst inte glömt bort bloggen och att vi har det bra här hemma.
Jag har bara svårt att sitta och att surfa liggandes är inte så bekvämt, förutom att jag varit för trött för att surfa mer än kolla fejjan på mobilen...
Min älskade make får ta hand om hela hushållet samt passa upp barn och fru nu, hoppas att jag snart kan återgå till det vanliga. Om inte annat vore det trevligt att kunna gå och sitta utan smärta...
Hittar inte sladden till min telefon så kan inte tömma alla bilder vi tagit sen förra fredan, men så fort jag hittar sladden så blir det en bilduppdateringsinlägg från den här första tiden med vår nyaste familjemedlem.
Både Sanna och William tycker om sin syster och vill gärna klappa och hålla henne, Sanna är mer för hållandet i famnen.
De vill gärna hjälpa till att till exempel hämta napp eller filt eller annat jag eller Janiina har behov av.
Janiina har sådant sugbehov att vi gett henne napp redan, vilket hon accepterar från och till men hon behöver inte den hela tiden.
Både Sanna och William är jätteglada över snön som kommit. Till sin glädje har de fått åka "pulka" (läs snowracers) till och från dagis varje dag nu och så har de stannat till vid pulkbacken på hemvägen också.
Imorse förklarade de noga till mig innan de gick att man måste ha hjälm på sig då man åker pulka och då man åker motorcykel eller cyklar. Hoppas de kommer ihåg det då de blir äldre också...
Nu ska jag umgås lite med mina underbara barn och min alldeles underbara make, som alla tre försöker underhålla Janiina som är mindre nöjd.
Jag tror att hon börjar bli hungrig igen eller så är hon bara i behov av närhet.
// Sargit

Liten uppdatering:)

Jag glömde visst bort en detalj.
Janiina vägde 3380 gram och var 49 cm lång vid födseln.

// M-P

Välkommen till världen, Janiina!

Nu har äntligen våran dotter kommit till världen.

Janiina föddes fredagen den 20 januari klockan 11:30.

Tänkte väl försöka mig på en liten sammanfattning av de senaste två dagarna, då vi fått vissa nyfikna förfrågningar.

I torsdags när jag kom hem från jobbet hade Sargit fått sin första riktiga värk, och de började återkomma med jämna mellanrum ganska fort.

Ganska snart insåg vi att det nog skulle bli förlossning inom det närmaste dygnet, så vi ringde Kai och Helena som genast kom över för att stötta oss och ta hand om barnen.

De tog även med sig mat åt oss vilket var väldigt bra då Sargit inte var kapabel att laga mat och jag hade lite svårt att koncentrera mig på något annat än hur många minuter det var mellan värkarna.

Sedan följde ett par timma då inte så mycket hände.

Kai och Helena lekte med barnen medan jag försökte serva Sargit så gott det gick. 

Lagom tills barnen kröp i säng vid 8-tiden var det så pass kort tid mellan värkarna att det var läge att åka iväg till Danderyd.

Jag lyckades faktiskt hålla mig lugn och sansad så resan dit blev i det närmaste helt laglig.

Väl där konstaterades det att inte värkarbetet var tillräckligt långt gånget för att vi skulle bli inskrivna så efter lite om och men åkte vi hem igen.

Vi var hemma strax efter 12 varvid vi försökte vila lite grann, men vid 4 hade Sargit fått nog och vi åkte iväg igen.

Den här gången såg det mycket bättre ut och vi blev inskrivna och processen kunde ta sin början.

Det blev dock en ganska utdragen historia men kl 11:30 så förlöstes så vår nyaste familjemedlem.

Fler detaljer tänker jag inte dela med mig av mer än att jag inte svimmade, och jag grät som ett barn när Janiina till sist kom ut. 

Efter förlossningen bestämde en läkare på plats att Sargit behövde komma iväg till en operationssal, så efter att hon fått vila ut lite och jag ringt familj och vänner rullades Sargit iväg och jag fick chansen att ensam bekanta mig med våran nya familjemedlem.

Efter ett par timmar kommer en barnmorska och väcker oss båda och berättar att Sargit är klar och att vi ska förflyttas till patienthotellet så snart det går.

Jag inser i skrivande stund att minnet är något grumligt (förmodligen på grund av trötthet) så jag har ingen riktig uppfattning om när vi väl kom till hotellet men det borde har varit runt 5-tiden.

Senare kommer även Kai och Helena med barnen så att de skulle få hälsa på sin nya lillasyster och lämna över de nallar som de köpt tidigare under dagen.

Detta är något som både Sanna och William upprepat ett antal gånger den senaste veckan, att de skulle köpa nalle åt bebisen.

Vi blev kvar ganska länge innan jag var tvungen att bege mig hemåt för att natta barnen, medans Sargit och Janiina fick stanna kvar på hotellet över natten.

Kan ju tillägga att det gick väldigt fort att somna den här gången.

I morse tog jag med mig barnen och åkte tillbaka till hotellet så vi fick vara samlade igen.

Nu var Sanna verkligen intresserad av Janiina och sa flera gånger att hon ville hålla henne vilket hon fick.

 Även William var väldigt nyfiken men mer avvaktande så han nöjde sig med att klappa på henne lite.
Tyvärr hade Sargit fortfarande väldigt ont så hon valde att stanna kvar ytterligare en natt på hotellet så jag tog med mig barnen hemåt igen vid 4-tiden.
Ska tillägga att saknaden är rätt enormt efter min fantastiska hustru och min underbara dotter, men det är väl bara att bita ihop.
Tids nog är vi alla samlade här hemma.
//  M-P

Sanna magsjuk

Sent igår kväll kräktes Sanna ner hela sig och sin säng.
Jag var ensam hemma då M-P var på sin träning, höll nästan på att få panik då kräksjuka är det värsta jag vet.
Men jag skärpte till mig och trängde undan viljan att kräkas själv av lukten och det jag såg.
Lyckades trösta och "sanera" Sanna och få på henne ny pyjamas samt bädda ner henne med handdukar i soffan, hennes säng överlät jag åt M-P att ta hand om då han kom hem.
Dröjde inte så länge innan han var hemma vilket var skönt.
Vid minsta ljud från William blev vi på helspänn och inväntade det värsta, men han fortsatte sova lite oroligt men utan att vakna eller visa tecken på att blivit drabbad han med.
Sanna däremot stackaren hade en tuff natt, liksom M-P som tog nattvaket och skickade mig i säng.
Strax före fem imorse blev det skiftbyte då M-P skulle till jobbet, han fick mindre sömn än jag så han kommer nog stupa i säng då han kommer hem idag.
Så idag blir det inte mycket gjort mer än sköta om min lilla sjukling och samtidigt underhålla William som fick också stanna hemma av både praktiska skäl och ifall nu han också drabbas.
Haft fullt upp de senaste dagarna.
Nåja inte riktigt på måndag kanske då jag sov bort hela dagen, hihii.
Lämnade barnen på dagis och då jag kom hem somnade jag direkt och sov till ett på eftermiddagen!
Var helt borta... Hann äta lunch innan det var dags att hämta hem barnen. Var ändå trött hela dagen fast jag sovit så mycket.
Igår hade jag äran att få vara med barnen på förskolan hela dagen.
"Tokigt" och "konstigt" tyckte barnen men de verkade njuta med fulla drag av att få visa mig sin "arbetsplats".
Skriver mer om gårdagen senare men nu ska jag försöka hinna plocka undan disken medan barnen underhålls av barnkanalen, Sanna orkar knappt hålla ögonen öppna men envis är hon.
Den lilla frukosten hon fick i sig kunde hon inte behålla så nu försöker jag få i henne lite smörgåsrån, tur att hon dricker bra i alla fall.
// Sargit

Börjar bli tung(t)

Igår hade jag svårt att röra mig, det går från dag till dag hur kroppen protesterar mot den extra vikten.
Har nu gått upp 15kg (!) vilket är 5kg mer än vad jag gick upp med tvillingarna.
De kom ioförsig redan i v. 34+0 och var inte så stora, bara 2180g och 2210g (om jag minns rätt just nu) och så var de 43,5cm och 44cm långa...
Börjar fundera lite själv på hur stor bäbisen kommer vara vid födseln när den nu bestämmer sig för att möta världen.
Det är ju beräknat till den 23 januari men jag har hela tiden haft en känsla att h*n kommer tidigare, men nu börjar jag tvivla...
Så tänkte för skojs och tidsfördrifts skull se om några av er läsare vill gissa födelsetid och datum, kön, vikt och längd.
Varsågoda att gissa!
Namn till bäbisen är svårt tycker jag, men några förslag har vi kommit fram till, berättar inte vilka då det kanske blir något helt annat i slutändan...
Här en bild på mig och min pappa taget igår då vi jämför magar.

Ska uppdatera ikväll om de senaste dagarna men just nu har jag haft huvudvärk halva dagen och känner att jag inte vill utmana ödet och sitta för länge vid datorn.
// Sargit

Julgransplundring

På förmiddagen var det återigen dags för den finska sagostunden på bibblan, tyvärr kom det inga andra än vi dit men jag läste sagor för mina i alla fall, Tina (som var hemma på en snabb visit) följde med oss också vilket var tur då William fick ett mindre raseriutbrott då vi skulle gå.

Idag startade vi en ny tradition som jag hoppas att vi kommer att hålla.
Vi var hos våra vänner familjen Beutler på eftermiddagen/kvällen och dansade ut julen.
William var först väldigt entusiastisk att få dansa kring granen men då musiken kom igång blev han rädd och hoppade upp i mitt knä i soffan istället.
Sanna var med från och till i dansen, men kul hade de.
Själv var jag för orörlig för dans kring granen så jag satt i soffan och filmade och fotade roligheterna.
Här en kort snutt av dansen.

Så här satt William hos mig nästan genom hela dansandet.

Självklart busades det runt en hel del också kring granen "du kan inte ta mig" ropades det här och där.

 Lite mera dans efter en kort paus blev det.

 Och så mera bus...

Efter god fika med sista lussebullarna, pepparkakorna, julmusten och glöggen så hans det med mer lek och bus.
Vi försökte lugna barnen med filmen "Pettson och Findus" men det intresserade dem inte länge utan alla barnen försvann upp till andra våningen och lekte där i Elin och Emmas rum istället.
Efter middagen, god soppa och underbart härligt gott hembakt surdegsbröd (som vi fick med oss hem en bit av också, den är så gott som slut nu Lina), så avrundades kvällen med lite Wii spelande för de andra, dock inte för mig.
Blev lite senare än tänkt men till slut kom vi hem och fick småtrollen i säng.
Tog inte lång tid innan de somnade, inte för mig heller...
// Sargit