Nu efter allt som varit så känner jag att det är dags att börja blogga igen. Vet dock inte riktigt vart jag ska börja men jag kommer inte "blogga ikapp" de senaste månaderna. Kommer dock skriva så småningom lite om vissa speciella saker.
Orsaken till bloggtystnaden har helt enkelt varit sorg.
Min mamma dog i cancer den 3dec efter bara ca en månad från att hon fick diagnosen... skriver mer en annan kväll när jag orkar ta tag i den perioden...
Begravningen den 21dec var väldigt fin och många som kom och sa ett sista farväl. De tre stora fick välja om de ville gå vilket de ville men till Minja hade vi barnvakt...
Sanna är den som haft det tuffast av barnen, hon är den känsligaste av dem. Hon har mycket tankar om döden, om saknaden efter vår katt Max (som ju fick somna in för 5år sedan), efter farfar (som dog i cancer förra året) och mummu. Flera kvällar som hon haft svårt att komma till ro o kommer till mig o vill prata eller bara vara med mig. Ibland får man dra orden ur henne då man ser att hon inte mått bra men ibland kommer orden frivilligt. William sörjer också fast på sitt tysta sätt, märks att han söker närhet mer än förr...
Vill passa på att tacka för all omtanke och omsorg vi fått ta emot och alla kondoleanser via socialamedier, tfn, blommogram och fysiska möten.
Känns fortfarande tufft men tack vare min älskade make och våra underbara barn så går ju livet vidare trots allt. Vet inte hur jag skulle klarat av detta utan dem... Finns en hel del kvar att reda ut men en sak i taget...
Nu har även Minja börjat på förskolan. Vi har dock haft vabruari sen januari så inskolningen blev lite si o så med. Magsjuka för hela familjen, tandsprickning o feber, halsfluss, hosta, förkylning o lite mera feber. Blev inte många timmar jobb inte.
Numera har vi ju två 8åringar och en 5åring i huset också! Lite om deras firande kommer jag uppdatera om så småningom så klart.
Tuff tid har vi haft och det är nog inte helt över än. Men efter mörkret kommer ljuset fram igen...
// Sargit
