Sovtrubbel

Nu har Sanna haft svårt att sova flera kvällar i rad.
Inte så att hon inte kan sova fast hon är trött, utan hon är hur pigg som helst och blir jättearg då vi tycker att nu ska du sova lilla vän.
Ikväll tog det återigen över två timmar att natta henne.
Jag började med att ha henne bredvid mig i vår säng och efter lite över en timma tog M-P över då jag bytt blöja på henne (igen).
Tror nästan att hon med flit bajjar bara för att fördröja läggningen, för hon har ett stort flin över hela ansiktet då jag lägger ner henne på skötbordet.
Jag kan förstå att hon har avårt att sova då vi har folk hemma eller om man är på ett nytt ställe eller då vi kom hem igen efter att bott borta.
Men ikväll var det inget här hemma som störde läggningen.
Blir galen snart om det kommer fortsätta så länge till.
Undrar om det är att hon får sova för mycket på dagen?
Kanske dags att sluta med två tupplurer och bara ha en efter lunch för hennes del...
William stackarn har kräkts idag igen, men bara efter lunchen.
Frukosten, mellanmålet, middagen och kvällsgröten (även om han bara ville äta en halvtallrik) behöll han så jag har ingen aning om vad det kan vara.
Få se om han kräks imorn igen, isåfall får jag ringa bvc och kolla upp vad det kan vara.
Men för övrigt har båda barnen varit som små solstrålar idag.
William fick följa med mig på familjegudstjänst idag medan Sanna stannade hemma med pappa.
På eftermiddagen fick i sin tur Sanna följa med mig då jag skulle på ett home party hos Heidi medan William fick hänga med pappa på dansen.
Rätt kul att få prova på att vara enbarnsförälder en stund, hihii.
Tror att båda barnen njöt av det också då de fick ha ena föräldern för sig själv ett tag.
Det får vi göra fler gånger för allas skull.

Cats och oväntat besök

Idag, efter babysimet, åkte jag och Helena iväg med "mina" ungdomar (Tina, Malin och John) för att se på musikalen Cats.
Sanna och William fick umgås hela dagen med sin pappa och morfar.
Att köra i stan är något helt annat än att köra någon annanstans, folk kör som biltjuvar hela bunten.
Och jag som är ovan och inte hittar överallt, som man förväntas göra så fort man kör in i Stockholm, var osäker på vilken fil jag skulle ta när osv.
Men fram kom vi och hittade dessutom dit vi skulle utan problem.
Vi hade då till och med stannat till i stan och ätit på en Asiatisk restaurang, inte långt från Helenas jobb, innan vi fortsatte färden mot Djurgården och Cirkus.
Vi hade hela tjugo minuter till godo också innan föreställningen skulle börja.
Den var jättebra hela musikalen!
Så imponerad jag blir på skådespelarna och dansarna som kan leva sig in i rollerna som katter.
Förstog inte mycket av handlingen först men det hände saker hela tiden på scenen (och utanför ibland).
För att inte tala om sången Minnen (Memories)!
Älskar att gå på musikaler men tyvärr hör det ju inte till de vardagliga nöjerna då det inte direkt är billigt.
Men desto mer får man ju njuta av det då man väl är iväg.
Efter musikalen bestämde vi att hela gänget skulle följa med hem till oss och spela Settlers.
Väl hemma igen fick jag höra att vi haft oväntat besök tidigare på eftermiddagen.
Jompa, min svåger från Umeå, hade tittat in lite hastigt.
Och jag var inte hemma! Attans också!
Här sitter Sanna och William, två trötta små trollisar, hos sin farbror. Han hade tydligen lovat att titta in igen innan han skulle flyga hem till Umeå.
Så nu väntar och längtar jag tills jag också får träffa honom igen.
Det var alldeles för länge sedan.
Saknar släkten (ja de/ni är ju min släkt också faktiskt då jag ju är ingift Sundströmare) i Umeå, är så glad varje gång vi kan ses.
Snart är det jul och då får vi träffa hela Umé gänget igen (hoppas jag...)

Resten av kvällen såg vissa, som inte har annat att engagera sig i och som vet alldeles för mycket om programmet och dess deltagare (inga namn nämnda), på Körslaget medan jag och M-P försökte få barnen att somna.
Sanna vägrade tvärt att sova. Hon skulle bara resa sig upp hela tiden.
Vi provade natta henne i hennes säng, natta henne i vår säng, bära henne i famnen, bära henne i bärsjalen men inget fungerade.
Till slut när klockan närmade sig tio så somnade hon i soffan i morfars armar medan vi andra spelade Settlers vid köksbordet.
Tina vann den första och Helena den andra omgången.

Allt som allt en trevlig dag, förutom för stackars William som kräktes som en räv på eftermiddagen.
Hoppas bara att han inte åkt på magsjuka eller nåt.

Borsta, borsta tänderna

Imorse gav jag nya tandborstar till barnen, de fick själva välja vilken färg de ville ha på sina.
Fast de såg annorlunda ut än de andra de haft så hade de inga problem att veta hur man gör.
Ändå har jag aldrig visat dem det mer än att jag borstat mina tänder samtidigt då de fått "leka" med sina tandborstar.
Sanna var väldigt nogrann fast hon inga tänder har, jag fick inte ta tandborsten ifrån henne. William var lika glad han för sin nya tandborste.
Jag fick faktiskt borsta hans lilla tand utan protester.
Det var tydligen skönt.

Hoppas de fortsätter att tycka om att borsta tänderna...

Vadå sova?

På förmiddagen var det dags för den sedvanliga förmiddagstuppluren.
Det har gått väldigt snabbt och smärtfritt att lägga barnen förr.
Men idag ville de öva på sin nya färdighet.
Så här såg det ut då de egentligen skulle ligga ner och drömma sött.Det tog en timma och tjugo minuter att få dem att somna!

Utflykt

Efter att barnen vaknat från sin tupplur och de fått lunch i sig och kläder på sig, åkte vi iväg till Upplands Väsby.
Jag hade planerat att vi skulle hälsa på några gamla studie kamrater som jobbade i Fresta församling och passande nog hade de öppen förskola på eftermiddagen idag.
Men det blev en liten mellanlandning på M-Ps jobb då unge herr William protesterade högljud en bra bit i bilen.
Så det var bara att stanna till och lugna den hysteriske sonen.
M-P ville visa upp sina barn då vi ändå var där på parkeringen så korta stoppet tog nästan fyrtio minuter.
Men trevligt var det tyckte barnen.
Till slut kom vi till Öppna förskolan i Bollstanäs församling.
Mina vänner blev väldigt överraskade och glada att se oss.
Här hugger William in på sin majskrok efter mellanmålet.
Undrar vad han tänker på? Båda barnen fann sig snabbt i den nya omgivningen.
Sanna började krypa iväg från mig nästan så fort jag satt ner henne på golvet.
Och vilken fart hon hade. William tätt efter.
Skönt med nyfikna och sociala barn.
Sanna hade fått syn på ett stort trätåg som en äldre pojke lekte med, men hon gav sig inte utan fortsatte jaga tåget.
Pojken hade överseende med henne som var liten och körde försiktigt tåget förbi Sanna.
William var väldigt intresserad av gåvagnen, men mest av att försöka ställa sig upp med hjälp av den.
Sanna hade flera leksaker att välja på men av alla ting så var dörrstoppet den mest spännande!
Länge undersökte hon den och då ett annat barn (tre år kanske) tog den och visade vad den var till för, blev Sanna nästan arg men vågade inte göra något.
Men så fort pojken gått vidare så var Sanna snabbt vid dörren och tog tillbaka dörrstoppet.
Då det var dags att åka så gick jag iväg för att hämta ytterkläderna från vagnen.
På väg tillbaka till barnen möttes jag av två rymlingar...
Hemvägen somnade båda barnen innan vi lämnat Upplands Väsby och de sov gott ända tills vagnen rullades in genom lägenhetsdörren.