Skydda elektroniken från huliganerna

Vår TV-möbel har sen länge haft ett fiffigt skydd som jag sydde för länge sedan, långt före våra barn, och som har fungerat bra inför alla våra vänners barn som varit på besök.
Men så har då våra små huliganer upptäckt vad för roligt denna skynke döljer, så varje gång de får chansen så är de där och rycker och sliter tills det lossnar.
Detta har pågått nästan sen de lärde sig att förflytta sig själva.
Några bilder från idag.
Hmmm... vill jag ens veta vad vår kära lilla dotter tänker här... Sladdar är roliga att rycka i, tycker William.
Och så här ändrar man volymen på stereon, visar Sanna.Så idag bestämde sig M-P för att göra något åt saken.
Han hade några "hjälpredor" runt sig i sitt uppdrag.

Nu sitter tyget fast, den måste hakas loss.
Få se hur lång tid det tar för barnen att klura ut hur man gör.

Efter "jobbet" så fick ju barnen busa med pappa.
William har lärt sig hur man slänger sig bakåt då han är i pappas famn, än så länge har han inte gjort det hos mig tack och lov.

Då M-P skulle dammsuga fick han "hjälp" även då.
Vår son speciellt har en något annorlunda relation till vår dammsugare...
Efter gröten var det dags för flaskan.
Båda barnen vet vad som strax ska komma och väntar snällt.

Men sova, det ville dem inte nä.
Pappa skulle natta dem medan mamma fixade med disken.
Jag hörde nog vad de gjorde och inte var det att sova inte.
Istället lekte William tittut med sin sänghimmel vilket Sanna tyckte var jätteroligt, det tyckte även pappa så han skrattade ikapp med Sanna och hade inte hjärta att avbryta.
Först jag kom så lugnade de ner sig och till slut, efter en bra stund, sov båda barnen och mamma kunde lägga sig i ett varmt, skönt, avslappnande bad då pappa lovat hålla öronen öppna mot barnens rum.
Det var lääääääänge sen sist!
Låg där i över en timma tror jag.
Inte ofta man unnar sig det nyförtiden...

Busiga Sanna

Ikväll då jag bytte på William så passade Sanna på att roa sig lite. Vid kvällsgröten så visade hon upp sitt eget speciella sätt att sitta på.
Sen ville hon inte sova i sin säng alls, så till slut fick jag ta henne till vår säng där hon snabbt somnade på min bröstkorg.
Strax därefter somnade även jag till en stund...

Nu ska jag vika tvätt med min man. En trevlig syssla på en lördagkväll (natt).

Säkert först med att fira jul i år!

Idag firade vi jul hos min mamma.
Jag vet det var väldigt tidigt!
Men orsaken är att min syster Nadja, som bor i Oxelösund, inte kan fira jul med oss iår och hon ville så gärna göra det ändå.
Och ikväll var det enda datumet före jul hon kunde.
Så här fint hade mamma förberett julbordet.
Och den som känner min mor vet att man inte går från bordet hungrig iaf! Sanna och William fick äta först.
Precis då de börjat äta så kom Nadja, hennes sambo Patrik och två av deras hundar Nemo coh Tiger.
Hundarna kom i sin iver för nära och för snabbt så Sanna fick panik och skrämde även upp William.
Sen var båda jätterädda för hundarna.
Stackars barn.
Sanna var på helspänn resten av maten även om vi höll hundarna borta från henne.
Men under kvällen släppte hennes nervositet och hon hoppade glatt runt bland famnarna.
Här Hos sin stolta moster.

Hos Patrik, som verkade bli en favorit.

Att byta eller klä på våra små har på sistone blivit en kamp på liv och död känns det som.
De vägrar ligga ner på rygg eller vara stilla alls för den delen.
Inte lätt att byta någon blöja, om det så är upp&go blöja eller vanlig, för de vägrar till och med att stå upp då det är dags att byta blöja.
Jag blir svettig bara jag tänker på att behöva byta på dem, och sen veta att man får göra samma procedur en gång till direkt då man blir klar med den första!
Idag såg det ut så här då M-P försökte klä på William efter blöjbytet.

Undrar vad de tittar på, kan det vara Nemo som ligger i soffan?

Pappas famn var tryggast, klockan hann bli mycket, alldeles för mycket, så både Sanna och William fick smaka på diverse godsaker för att var nöjda.
Här får Sanna äta sin favorit frukt för tillfället, mandarin.

En trött William hos en trött mamma i väntan på julklappsutdelningen.

William fick gosa med mormor också så klart.

Den bästa överraskningen i julklapparna kom nog från oss till min syster.
Jag hade slagit in en påse bröd med ett presentkort fast klistrad på baksidan av påsen.
Hennes min var obetalbar då hon öppnade paketet och bara såg brödet.
Hon trodde på allvar att det var det som var gåvan.
Tyvärr hade jag inte kameran redo i det ögonblicket, men hon poserar här efter att hon fått reda på vad den egentliga julklappen var.

Barnen fick bla snygga skor från moster Nadja och Patrik, som de kan springa ifrån sin pappa i under våren.
Pappa M-P fick en fritidsjacka att kunna jaga sina barn i utan att bli alltför svettig.
Från min mamma fick jag min fjärde gitarr!
Jag kanske berättar de andra gitarrernas livsöden någon gång, eller inte...
Det jag kan säga att ingen av de andra har överlevt, hoppas att denna har mer tur.
Och nej, det är ine jag som haft sönder de andra ifall du trodde det.

En timma efter barnens egentliga kvällsprocedur började barnen säga ifrån mer och mer, så då gav vi upp och packade ihop oss i bilen.
Övertrötta barn är inte lätta att handskas med men till slut sov de gott i sina sängar.

Trots god mat och trevligt sällskap så har jag fortfarande inte någon julstämning.
Hoppas att den byggs upp snart så att jag kan få njuta av adventstiden med julsånger, förväntan och längtan och allt vad det innebär.

Tvillingar X 2

Så här såg det ut imorse vid frukost.
Det såg riktigt kallt ut och jag var inte alls frestad av att gå ut till kylan.
Men vi hade en viktigt besök inbokat idag så det var bara att klä på sig och packa ihop oss i Kian (Forden har inga vinterdäck så vi får klara oss med Kian ett tag) trångt men det gick. Det var inte så svårt att hitta fram till Bagarmossen och rätt adress som jag trodde.
Tacka vetja eniro och min man.
Vi välkomnades av min vän cattis från aff (kommuniteten allt för föräldrar), som jag bara haft kontakt med på nätet fram tills nu.
Hon har också tvåäggstvillingar, Neo och Mira, de är månaden yngre än Sanna och William.
Det var jättetrevligt att umgås med en annan tvillingmamma, vi pratade om allt möjligt och jämförde lite våra erfarenheter vilket visade sig vara ganska likartade.
Här har ni gulliga Neo som var på myshumör.
Barnen var lite avaktande i början men snart var de i fullgång och röjde bland alla spännande leksakerna.
Mira och Neo såg på lite förvirrade först, vad gör dessa barn med våra leksaker?
Men de kom över den värsta blygheten allt eftersom och det gick till och med bra för Neo att bli buren av mig medan Cattis bytte på Mira.
Sanna på väg mot nya mål med en fundersam Mira bredvid. "Den här känner jag igen ju, en sån har ju vi också!"
Efter lunchen tog vi en promenad i det fina soliga vädret.
Det var faktiskt mycket varmare söder om stan än hemma.
Neo och Mira somnade nästan innan vi hann ut ur trapphuset.
För Sanna och William dröjde det lite längre men de somnade också efter en stund.
Cattis visade runt lite i området både natur och betong.
Så skönt med en lång promenad, det var ett tag sen senast jag var ute så länge.
Vi gick i över en timma.
Och vi hann prata mycket under vår promenad.
Har inte riktigt haft den möjligheten på samma sätt förut med någon tvillingförälder.
Synd att vi inte har några tvillingträffar här i Märsta, vet att det har fötts flera tvillingpar bara iår.
Efter promenaden fick vi vuxna äntligen lite lunch.
God soppa var det. Men inte fick vi äta den i lugn och ro inte.
Så är det att vara småbarnsförälder, barnen känner på sig när mamma/pappa ska sätta sig för att äta, läsa tidningen, gå på toa eller annat som gör att de sitter ner.
Både Mira och Sanna vaknade strax innan vi skulle äta men det gick bra iaf.
Utvilade och glada fortsatte leken på golvet. Kom plötslig att tänka på hur det skulle vara att ha fyrlingar!
Oj oj... det måste vara tufft, fast o andra sidan tycker många som inte har tvillingar, att det är jobbigt att ha tvillingar.
Visst är det tufft ibland men det kan det ju vara även med bara ett barn.
Svårt att föreställa sig in i en annan situation, men denna bild säger nog mer om hur det skulle kunna vara.
Två nöjda barn som leker och två andra som vill upp i famnen samtidigt.
Tänk om alla vill upp i famnen samtidigt, hur skulle man göra då?
Jag menar två kan man ju klämma in i famnen, en på varsin sida men hur gör man med fler? Någon som vet?
Efter mellanmålet var det dags att tacka för idag och bege sig. Hoppas verkligen att vi kan ses snart igen, men det får bli efter jul det.
Hemresan var William inte alls nöjd med tillvaron.
Inget hjälpte.
Jag sjöng En liten båt säkert hundra gånger, tror inte att jag sjöng orden i rätt ordning heller efter ett tag, det gick runt i huvudet.
Jag provade att prata snällt och försökte muta honom genom att lova än det ena än det andra bara han var tyst.
Jag provade även att hota honom med att det inte skulle bli några julklappar (hemska jag) men det brydde han sig inte om.
Han skrek mest hela hemresan.
Så vid Kista gav jag upp och försökte "stänga öronen" utan resultat.
Oj vad trött jag var då vi kom hem.
Då jag nattade Sanna i vår säng så somnade jag själv också.
M-P lyckades inte väcka mig trots upprepade försök.
Först vid ett tiden reste jag mig och borstade tänderna och kröp ihop ordentligt under täcket.
En kort stund i alla fall.
Resten av natten var det en viss ung herre som gjorde rätt för texten i sin body som lyder:
Sover inte jag sover ingen!
Nåja, det skulle ha stått: sover inte jag sover inte mamma och pappa...
Försökte få William att vara lugn så han inte störde M-P då han ju skulle upp och jobba stackarn.
Men tror inte att jag lyckades så bra.

Elva månader idag

Jag förundras varje dag hur fort tiden rusar fram.
Nu är våra små elva månader redan, snart fyller de ett år!
Vad har då barnen hittat på på sin elva-månadersdag?
William snodde Sannas pannband, den var jättehäftig tyckte han och blev ledsen då jag först tog den ifrån honom.
Men sen blev han glad igen då han förstod att han skulle få ha den på sig. Vi lekte en stund i barnens rum medan M-P var iväg och bytte däck på bilen.
Att resa sig upp mot saker (och mamma) är väldigt poppis.

Då jag åkte iväg en sväng på eftermiddagen så fick barnen följa med pappa för att byta däck på farfars bil.
Det hade gått lite så där fick jag höra.
Enligt min man så slog han nytt rekord i däckbyte då han hade griniga barn i vagnen bredvid och stressade på honom.
Då jag kom hem på kvällen så hade båda barnen en väldans fart fram till mig.
Hann fota William men inte Sanna som kom strax efter.

För att få Sanna in i barnens rum för blöjbyte och pyjamaspåklädning fick min man locka henne i en kasse och bära henne i den en stund.
Det var populärt i cirka en minut innan det blev läskigt...

Barnen fick sin kvällsgröt medan jag lagade middag, spaghetti och köttfärssås.
Den blev färdig precis då barnen ätit färdigt så då fick de äta lite spaghetti för första gången för att roa sig medan vi åt vår middag.
William älskade det, det var det bästa hittills såg det ut som.

Sanna gillade det också men hon tyckte inte om att det fastnade på hennes händer.

Så var denna stora dag till ända och barnen somnade ganska snabbt igen (klockan var ju rätt mycket då, nästan halv nio), William i vår säng bredvid pappa och Sanna i min famn i soffan.
Usch vad vi skämmer bort dem, men de är ju så små bara en kort stund...