Förmiddagen försvann fort, vi körde skift vi föräldrar så jag fick sovmorgon och senare puttade maken mig upp ur sängen för att själv sova ett tag, sen efter lunch sov jag en stund igen.
Jag hann med att städa lite med barnen samt sortera och slänga i en maskin tvätt och småplocka lite här hemma, så lite nytta gjorde jag ju.
Då maken till slut fick upp mig blev det bråttom, Sanna och William skulle nämligen få tillbringa eftermiddagen och natten hos mummu och jag och Janiina skulle på Housewarming BBQ hos våra vänner Johnny och Mette medan M-P skulle iväg och spela några matcher innebandy.
Jag och Janiina var först på plats av gästerna då M-P släppte av oss där innan han åkte till sina matcher.
En väldigt trevlig eftermiddag/kväll blev det även om jag inte hann vara så social med de andra ca 50gästerna då vår vilding till dotter höll mig sysselsatt.
Förutom att klättra upp där hon kom åt, försöka springa ut genom den öppna dörren och leka än med det ena än med det andra så var den absoluta favorit platsen husets trappa, självklart!
Upp och ner skulle hon och då hon kommit ner så var det dags igen.
Ibland fick jag henne därifrån, med mycket övertalning, och då var det poäng fåtöljen i barnstorlek som lockade.
Eller leksakerna. Det roliga med denna bild är att så fort hon såg att jag tänkte ta kort på henne så gjorde hon denna min. Flera gånger...
Senare anslöt sig M-P till festen också, men då hade jag lyckats få i mig lite mat i alla fall.
Jag trodde jag var smart som matade Janiina först för att sedan kunna äta min mat ifred, men icke.
Hon ville äta av min mat också, matvrak som hon är.
Lego har hon blivit väldigt bra på att bygga ihop, tjuvtränat med brorsan tror jag minsann.
Hon somnade i sin vagn rätt så fort och sov gott i nästan en timma, så då hann vi vara lite sociala också.
Men sen vaknade hon till och ville inte missa något av festen.
Men då många, likt oss, var barnfamiljer så blev det inte så värst sent heller.
Ändå var vi bland de sista som åkte, tror vi ville passa på att vara på fest så länge det gick då det händer så sällan man är det tillsammans utan att behöva ta hänsyn till stortrollen.
Väl hemma så satt vi en stund uppe innan ögonen gav upp...
// Sargit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar