Då Tina skulle åka iväg till Finland ikväll för att hälsa på sina morföräldrar, så ville hon tillbringa lite tid med trollen idag.
Vi bestämde oss för att trotsa vädret och åka iväg till Sigtuna för att mata lite ankor och äta lunch på våfflan.
Det såg ljust ut först med vädret men sen började det droppa lite, men då vi gick på strandpromenaden så var det uppehåll med regnet i alla fall.
Tyvärr visade det sig att både Sanna och William blev hysteriska/panikslagna då det kom ankor från alla håll för att få sig en matbit. Det gick knappt inte att lugna dem.
Det slutade med att Sanna satt i Janiinas vagn, Tina bar Janiina och jag bar på William.
Då vi gått ifrån ankorna kom vi fram till stora stocken mitt på gräsmattan, där satt vi ett tag och vilade.Vi bestämde oss för att trotsa vädret och åka iväg till Sigtuna för att mata lite ankor och äta lunch på våfflan.
Det såg ljust ut först med vädret men sen började det droppa lite, men då vi gick på strandpromenaden så var det uppehåll med regnet i alla fall.
Tyvärr visade det sig att både Sanna och William blev hysteriska/panikslagna då det kom ankor från alla håll för att få sig en matbit. Det gick knappt inte att lugna dem.
Det slutade med att Sanna satt i Janiinas vagn, Tina bar Janiina och jag bar på William.
Men då två av ankorna började närma sig så fick stortrollen åter panik *suck*.
Men det var fin utsikt där vi gick i alla fall.
Vi åt den dyraste lunchen jag någonsin intagit; våfflor på Våfflan.
Och så fort en anka, eller till och med en liten fågel, närmade sig vårt bord så blev barnen hysteriska igen. Vilket skedde titt som tätt.
Till råga på allt så kom det en stor hund med sin ägare dit, som inte ens visade något intresse för oss, och då blev de ännu mer hysteriska. De var ju redan så uppjagade.
Det komiska var senare då det gick en dalmatiner förbi oss på storgatan så sa barnen glatt "titta en prickig hund!" ägaren tyckte det var roligt och frågade om barnen ville hälsa på hunden men jag förklarade att de var hundrädda men att det gick bra på avstånd.
När de hade gått vidare så sa W "Vi är inte rädda för prickiga hundar, de är snälla. Men stora svarta hundar, de är dumma".
Nåja, till slut fick vi i alla fall i oss våra våfflor och lagom till det började det regna.
Tina tog stortrollen på toa besök (båda var blöjfria idag) och så väntade vi ut regnet.
Resten av Sigtuna vistelsen gick bättre fast regnmolnen hotade oss på himlen, men vi klarade oss ända fram till bilen.
Vi gick förbi en filminspelning också, ingen aning om vad det var för film de spelade in för de hade uppehåll just då vi gick förbi.
Janiina ville ju inte ligga i vagnen, som vanligt, så Tina tog henne i sjalen till slut.
Måste nog testa att ta bort liggdelen snart, men det känns för tidigt än...
Moster Tina var populär hos barnen som vanligt.
Blev lite kortare visit än planerat och utflykten gick inte alls som vi tänkt oss men trevligt att få umgås med systeryster i alla fall.
En kort fika paus tog vi hos min pappa innan han körde Tina till hamnen och jag körde oss hem.
Hemma väntade M-P redan och efter middagen så ville Sanna och William ut och leka.
Då jag kikade ut till dem senare så hade de hur trevligt som helst med boll lekar.
Både att sparka boll och att fånga bollar som M-P kastade högt i luften var väldigt populärt.En kort fika paus tog vi hos min pappa innan han körde Tina till hamnen och jag körde oss hem.
Hemma väntade M-P redan och efter middagen så ville Sanna och William ut och leka.
Då jag kikade ut till dem senare så hade de hur trevligt som helst med boll lekar.
Länge roade de sig med bollarna.
William är riktigt duktig på att kasta boll, här lyckades jag fånga hans kast precis.
Bollen nådde ända fram till M-P:s hand!
Jag är imponerad, han kastar snart bättre än vad jag gör...
Både Sanna och William ville att jag skulle fortsätta läsa sagor från min sagobok som jag själv fått då jag var liten.
Vi har än så länge läst om "Guldlock och de tre björnarna" och "Heidi".
Båda rätt långa berättelser men just "Guldlock" har jag fått läsa ungefär fem gånger redan och de avbryter ibland för att berätta vidare själva.
Riktigt kul att läsa sagor för dem måste jag säga, även om min tunga inte ligger rätt i munnen alltid på kvällen. Att läsa högt på "gammel finska" är lite svårt ibland då det kommer många ord som jag inte är van att använda, men o andra sidan lär jag mig och barnen nya ord.
På tal om språk, idag vid middagsbordet då vi ätit färdigt så började William helt plötsligt rabbla upp vilka ord han kunde på "mammas språk" och vad det hette på "pappas språk".
"jag kan säga tuoli, det är stol på pappas språk, mammas språk är det tuoli" och "jag kan säga pöytä, det är bord" osv.
Det gör mig så glad att de faktiskt kan finska även om de inte använder det till vardags.
// Sargit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar