Vår i skogen

Idag var det dags för skogsknopp igen.

William är fortfarande svårövertalad i början att gå själv.
Detta gör att även Sanna blir bland de sista som når stenen i skogen där vi samlas innan dagens uppgift, då hon är så mån om sin bror och vägrar gå för långt före.
Hon stannar till med jämna mellanrum för att se efter att brorsan hänger med.

 Det tog mycket kortare tid idag att få William på upptäcktshumör.
Idag skulle vi leta efter saker som var hårda och mjuka i skogen.
William gillade verkligen att känna på mossan på denna sten.

 Vi lekte även trädkull utan kullare, fröken sjöng skogknoppssången och då den var slut skulle alla byta träd med varandra.
Då det var dags för fika så krävdes det lite övertalning då båda barnen inte ville lämna dungen vi var i.
Men till slut tyckte de att macka med ost och varm choklad lät gott så de gav med sig.

 Efter fikat tog båda barnen egna initiativ och gav sig av på egen hand.
M-P följde Sanna till klippan där de hoppade ner några gånger för att sedan balansera på en stock.
William brydde sig inte alls om oss utan följde de andra som satt och tittade på massa intressant.
Jag vet inte på vad då jag med vilje höll mig på avstånd eftersom William för en gångs skull valt att umgås med de andra utan oss föräldrar.
På bilden ser ni Nora och hennes mamma som William verkade trivas väldigt bra med.

 Sanna och Emma höll M-P på allerten och lät honom få ett ordentligt styrkepass som ni ser.

 Själv passade jag på att experimentera med kameran i mobilen, här en av de våriga bilderna jag tog.

 Då det var dags att gå tillbaka till trädet vid skogens början så var William inte intresserad av att gå alls.
Han hade för mycket annat intressant att titta på och ville stanna kvar i skogen.

 Men till slut kom vi fram till trädet, sist som vanligt, och sjöng och kramade trädet hejdå.

 På allmänningen vid skogen finns det en klippa, den upptäckte barnen idag nu då snön försvunnit.
Så klart måste de hoppa ner från den ett X antal gånger.
Där blev vi kvar en bra stund efter avslutningen.

 Mycket bus hanns det med och en väldigt glad Sanna och en ännu gladare William hade vi med oss i bilen sedan.

// Sargit
p.s.
Här kan ni läsa om vad Thomas har skrivit om denna förmiddag.