Envisa Sanna

 Imorse då vi skulle till förskolan så gick allt rätt så smidigt.
Napparna lämnades självmant på bordet i hallen och kläderna höll barnen nästan på att hoppa i av sig själva.
Båda barnen går glatt ut genom dörren, Sanna släpandes på båda ryggsäckarna, och går fram till cykelförrådsdörren där vagnarna förvaras.
William vill, som vanligt, direkt upp i vagnen medan Sanna svarar bestämt "Nej" på frågan om hon vill åka vagn.
Och ett bestämt "Jaa" svarar hon på frågan om hon vill gå, samt återigen "Nej" på frågan om jag ska ta ryggsäckarna och hänga dem på kroken på vagnen.
Sedan börjar hon med bestämda steg, med ryggsäckarna i släp, gå iväg mot dagis.

Efter ett tag lyckas jag övertyga henne om att ge ena ryggsäcken till mig och ta den andre på ryggen, då jag var lite orolig att de kommer slitas fort om de blir släpade en längre stund.
Men med denna fart så är jag glad om ryggsäckarna överlever fram till sommaren, då Sanna gärna släpar med sig dem då och då.
Senare fick jag vara smärt och smidig då jag skulle låsa upp bilen, dörrarna hade nämligen fryst igen!
Så jag fick klättra in genom bagaget.
Detta fick jag upprepa ikväll då jag skulle hem från jobbet...
Nyckelhålet på förardörren fungerade inte alls idag, så de gånger jag åkt iväg har jag fått gå runt till passagerar sidan och låsa/låsa upp.
Imorn ska jag komma ihåg att be M-P lämna "blipblip" nyckeln hemma (den man låser upp/låser bilen med en knapptryckning).
Träffade på vår trevlige nya granne, som vi samspråkat med då och då i trapphuset, då jag kom hem.
Jag hann umgås i några korta minuter med min make innan han skyndade sig till sin träning.
Medan jag pratade med grannen så smet Max ut i trapphuset och in till henne!
Han bara knatade in som om han bodde där, det tyckte vi alla var lite roligt och så undrade vi om de ville ha en katt...
Detta oväntade besök resulterade i att vi fick se deras nyrenoverade lägenhet som är precis som vår fast spegelvänd.
De har totalrenoverat den då de flyttade in och det var jättefint, blev särskilt förstjust i deras badrum.
Föreslog till M-P att kan vi inte göra om vårt badrum, men fick bara en konstig blick till svar (hihii...).
Bjöd in henne också att se hur vi har det, med stöket och allt.
Få se till att bjuda över grannarna en annan gång på fika och då ha hunnit röja undan lite så det inte ser ut som ett bombnedslag som idag.
Förstår inte att vi precis har städat bara för några dagar sedan och det ser redan ut som det gör...
Barnen var fortfarande vakna och hade inte alls tänkt sova, så till slut körde jag nattningsprocessen med saga m.m. en gång till fast M-P redan gjort det innan.
Det fungerade.
De sov i hela trettio minuter innan Sanna började kinka och gny.
Till slut tog jag henne i famnen och gick runt och tröstade men hon ropade bara på pappa.
Mamma dög inte ikväll.
Efter en bra stund så satte jag mig med henne i soffan medan hon fortsatte gny oroligt.
Som om hon hade ont men ändå inte. Konstigt.
Till slut efter en timma så slocknade hon av ren utmattning.
Denna syn mötte M-P då han kom hem från träningen, då jag inte vågat röra på mig när vår envisa dotter äntligen somnat.

// Sargit