Pepparkaksjakt

Efter lunchen idag så började William peka upp mot bokhyllan.
Då jag inte förstod vad han menade hämtade han en stol och klappade på den och tittade menande på mig för att sedan peka uppåt igen.
Först då förstod jag vad han menade.
Han hade koll på var pepparkaksgömman fanns.
Vi har nämligen, på grund av platsbrist, två burkar med pepparkakor på översta hyllan i en av bokhyllorna.
Han ville ha en pepparkaka.
Vem kan motstå en sådan klok liten unge som till och med hämtar en stol till mamma att klättra upp på?
Barnen fick en varsin pepparkaka till efterrätt.

Senare ville han ha mer men fick inte.
Då började han flytta på stolen igen men råkade hamna i köket dit det är en pytteliten nivåskillnad.
Han fick inte upp stolen över kanten och blev därmed frustrerad.
Då kommer Sanna fram och lyfter på stolen, sedan hjälps de åt att få stolen på plats framför bokhyllan.
Så nu har de börjat sammarbeta med varandra också.
Stackars oss föräldrar...
// Sargit