Tuff natt - tuff dag

Inatt, igen, blev det väldigt lite sömn för oss.
Nu var det inte bara Sanna som höll låda från och till utan även William.
Sanna har börjat hosta igen och båda är snoriga plus att de har tänder på g (William har en liten udd av en kindtand uppe framme nu också).
Så när det väl var dags att kliva upp för att ta sig till jobbet kände jag mig mer död än levande.
Kom iväg då jag skulle iallafall, nåja nästan, blev en fem minuter senare än tänkt.
Stackars M-P hade fullt upp med två trötta och griniga barn.
Då jag kom hem hade de precis somnat så även jag och M-P passade på att vila.
Två timmar senare vaknar jag av ljudet av mindre nöjda barn med sin pappa som försöker byta en katastrof blöja.
Oj vad trött jag måste varit för somnade nog rekordsnabbt och märkte inte ens då barnen och M-P klev upp.
Medan jag gav mellanmål till barnen (senare än vanligt) så åkte min man och röstade innan hans dans började.
Tanken var att vi skulle gå till vallokalen tillsammans men tiden försvann.
Det tog en timma att få de osammarbetsvilliga och griniga barnen påklädda och ut genom dörren.
Höll på att ge upp flera gånger då de bara skrek och skrek av ren djävulskap verkade det som, ett tag skrek jag med dem för att slippa höra deras skrik.
Inte så moget jag vet men det brast ett tag...
Då jag till sist sa att ok då stannar vi hemma då, och gick och satte mig på soffan så kommer en ledsen William efter med sina skor i handen. Han som nyss vägrat ta dem på sig.
Båda ville ut men av någon anledning fick man inte klä på dem bara.
Det var väl fortfarande trötta och så gör inte deras begynnande förkylning saker och ting bättre.
Väl i vagnen lugnade båda sig och verkade njuta av omgivningen.
Först gick vi till vallokalen där jag gjorde min plikt.
Men jag får ju bara rösta blått och vitt (komunal och landsting), så blev lite förvirrad ett tag innan jag insåg vilka färger på lappar jag behövde samla på mig då jag inte tittat närmare på det pedagogiska röstkortet.
Visade sig då jag pratade med M-P efteråt att vi faktiskt röstat lika utan att pratat med varandra särskilt mycket om valet.
En snabb tur till affären och sedan styrde jag stegen hemåt igen då det närmade sig middag.
Sanna ville inte sitta i vagnen längre så hon fick gå den sista sträckan då vi gått förbi skolan.
Så söt hon är i sin lite för stora jacka, men så nöjd för tillfället.
William gick också en stund, säkert hela två meter, innan han ville åka vagn igen.
Vid promenadvägens slut så fick Sanna för bråttom och snubblade.
Hon blev jätteledsen och så klart tröstade jag henne.
Trodde inte det var så hemskt då hon ju ramlat ofta förr, men då hon lugnade sig kikade jag närmare på hennes knän av någon anledning och hittade två uppskrapade knän då jag kavlade upp byxbena hennes.
Stackars liten.
Men hon verkade redan ha glömt det hela.
Väl hemma igen var det långt över middagstid och för att få laga mat något ifred så mutade jag barnen (ja du läste rätt, mutade dem) med en pepparkaka var.

Det funkade nästan ända tills maten var klar.
Det var bara William som inte var nöjd då hans kaka tog slut.
Båda åt med god aptit, potatisbullar med bacon och lingonsylt, även om de har olika matstilar.
William äter av allt medan Sanna börjar med lingonen i sylten för att efter lite protester då hon inte fick mer sylt börja äta av resten.

Då middagen blev sen så var det pyjamas på direkt efter, då hade M-P hunnit hem från dansen också.
William var så trött och grinig så han höll på att somna i min famn då jag bytt på honom.
Nu sover båda oroligt och William har vaknat några gånger och skrikit i panik som om han hade ont.
Inget hjälpte alls, först då han fick ligga bredvid pappa i vår säng lugnade han sig.
Verkar inte avra magen så måste väl vara tänderna eller något (de stackars tänderna bekylls för det mesta numera).
Sannas hosta verkar ha lugnat sig efter en dos hostmedicin, som hon för övrigt inte tycker om längre utan försöker spotta ut då hon får den.
Nä, ska väl lägga mig tidigt ifall natten blir lika jobbig som förra.
Hoppas att barnen är bättre imogon så de kan gå på dagis.
De har ju inte haft någon feber så borde inte vara någon fara (peppar, peppar...).

Tur man har en bärbar dator så jag i värsta fall kan jobba hemifrån på förmiddagen (rättare sagt på natten då barnen sover) om det skulle krisa, resten av dagen får vi se hur vi löser om det skulle bli så att barnen är sjuka.
// Sargit

P.S.
Nu har vi gett upp hoppet om att vår kamera finner sig till rätta, så har du något tips på en bra smidig digitalkamera så skriv gärna ner det under kommentarer.
Vi funderar på en vattentät så vi kan ha med den på stranden och simhallen, men inget vi har bestämt oss för än.
Tack på förhand för alla tips...