Igår tillbringade jag en trevlig kväll med mitt arbetslag hemma hos en av kollegorna.
Vi började med god middag, som jag åt alldeles för mycket av, för att sedan trycka i oss lite himmelskt äppelpaj och avrunda sedan med lite rappakalja.
Jättetrevligt att kunna umgås med sina kollegor utanför jobbet också.
Sällskapsspel är ju så kul! Synd att man inte hinner spela oftare.
M-P och barnen sov gott då jag smög in strax efter midnatt.
Men Sanna sov oroligt resten av natten, vilket gjorde att jag var lite seg på morgonen då hon till slut inte längre ville somna om i sin säng.
M-P hade redan åkt till jobbet så jag lyfte över henne till vår säng där vi gosade en halvtimma.
Sanna verkade njuta av den arla morgonstunden med hela mammas uppmärksamhet (nåja, delad uppmärksamhet med drömmarnas värld) för hon låg still men vaken hela halvtimman.
Då jag klev upp för att duscha envisades Sanna med tydligt kroppsspråk att hon minnsann också ville duscha.
Så det blev som lilldamen ville.
Då vi väckt William börjad tiden ticka iväg då vi skulle på ett viktigt möte med squaredance klubben.
Vi kom några minuter sent men det var det fler som gjorde, är det inte så att fint folk och småbarnsföräldrar har rätt till den akademiska kvarten?
Efter förmiddagens möte och lunch fortsatte jag och barnen till Kallhäll för att hälsa på några vänner vi inte sett på länge.
Jag och Marina började med en promenad då barnen hade somnat i bilen och jag tyckte de gott fick sova en stund till.
Vi hann prata om mycket som hänt sen sist och lite annat.
Isabella, M-P:s guddotter, hade vuxit enormt sen sist.
Stora tjejen ju hela fem år (snart sex).
Barnen trivdes bra med Isabellas leksaker och kom snabbt över den första blygheten.
Mellanmål och middag hann vi med innan min make ringde och saknade oss.
M-P var lite dålig så han orkade inte med på besöket som det var tänkt från början utan åkte hem och sov efter jobbet istället.
Men tydligen tyckte han att då klockan närmade sig halv sju att hans familj borde komma och hålla honom sällskap.
Och då hände det (tror jag) medan jag packade in barnen i bilen samt väskor och vagn så tappade jag våran digitalkamera!
Katastrof ju!
Jag tror att det skedde då för jag upptäckte att den var borta först då jag kom hem.
Ringde Marina direkt och hon sprang ut och letade men hittade den inte.
Hoppas att någon vänlig själ har hittat den och känner igen Marina och Isabella från bilderna.
Så surt och klantigt men vad göra.
Tur att vi har för vana att tömma kameran oftast varje dag, nu blev vi "bara" av med gårdagens och dagens bilder förutom kameran.
Har vänner som blivit av med bilder från sina barns första halvår (eller var det tom hela första året?) då de inte tömde den så ofta. Det måste kännas surt, vet hur jag nojade innan vi skaffade säkerhetskopia på alla våra bilder som finns i datorn (bara strax över 26000 bilder).
Nåja, nu då kameran är på vift så dröjer det nog innan vi kan börja visa bilder på bloggen igen.
Visst har man ju kamera i mobilen men det blir inte riktigt samma sak ju.
Nä, nu ska jag krypa till kojs och gräma mig över kameran en stund innan jag somnar.
// Sargit
3 kommentarer:
Fy så tråkigt med er kamera! :( Inte för att vi har tappat någon, men vi vet hur handfallen man känner sig utan ändå. De kan ju även få för sig att gå sönder bara sådär... :/
Säkerhetskopior är viktiga! Sedan gången vi själva förlorade bilder som aldrig gick att få tillbaka är vi noga med sådana. Helst flera stycken! :)
Även om chansen är ganska liten hoppas jag verkligen att kameran kommer tillbaka! Annars får ni väl besöka släkt eller vänner med kamera som kan dokumentera och sedan dela med sig av bilderna? Nudge Nudge, Know What I Mean? ;)
Det var väl då himla otur. Jag behöver ju få se mina barnbarn oftare än när jag har möjlighet att fara ner. Hoppas den kommer tillrätta....snart.
Anci,är inte oroligt.dom har min kamera.bilderna kommer.
Skicka en kommentar