Bekanta sig med förskolans bakgård

Efter frukosten så började en lång väntan på att Emma, Elin och Lina skulle komma.
Det kändes långt i alla fall då våra små inte var så glada.
Väldigt klängiga och mammiga fortfarande, de känner väl på sig att det är något på G.
Så efter att försökt roa dem en stund med kritor, som mer användes som byggklossar än att rita med, så tog vi på oss skorna och gav oss ut och vänta.
Jag beslöt mig för att det var ett utmärkt tillfälle att kika lite på förskolans bakgård, dvs skogsgläntan, då barnen ju snart ska börja där.
Det är renoveringar på gång då de ska bygga ut förskolan, så för tillfället fram till nästa år är det paviljonger som är förskolans lokaler.
De har ingen lekplats heller utan bara lite skogsmark på baksidan.
William var itne alls så förtjust i att strosa runt bland buskar och träd utan ville hellre tillbaka till vagnen. Sanna kom upp efter lite övertalning och hjälp då det var en väldigt brant backe upp (de har grävt bort en hel del skog för att kunna ställa dit barackerna).
Jag lockade lite med att det kanske finns blåbär och då fick hon fart.
Hon hittade några få bär också och satte sig nöjt och mumsade lite medan jag försökte övertala William att komma till oss.

Till slut blev han intesserad av diket mellan skogen och baracken.
Sanna ville också komma dit och titta så jag lyfte ner henne också.

Strax dök Elin, Emma och Lina upp.
Då Sanna såg Elin så sprack hennes ansikte upp i et tleende och hon sprang henne till mötes.
Hann tyvärr inte fota omfamningen riktigt...

På andra sidan staketet, där de håller på och bygger, så fanns det ett äppelträd med massor av frukt!
Synd att de inte blir plockade då man ju inte får gå där...

Men på rätt sida om staketet fanns det även ett plommonträd, Lina lyckades hitta några mogna till barnens glädje.

Många hade ruttnat i trädet också så verkar inte som att någon tar vara på dem alls.
Det fanns inte så mycket mer roligt där så vi gick till vår baksida istället.
Där satt barnen och mindes lägerbålen från familjelägret (Beutlers berättelse om den kan ni läsa om här).

Sedan visade Sanna sitt blåbärs ställe till Elin.

Dröjde inte länge innan alla barnen trängdes på samma ställe.

Efter denna stund ute så satt det bra med lite lasagne till lunch och så klart lite vattenmelon till efterrätt.
Sedan fick barnen busa runt en stund innan det var dags att få Sanna och William att somna, vilket de inte ville i första taget.
Nu börjar jag höra uppvaknande ljud från deras rum så ska väl börja packa ihop.
Jag ska strax åka iväg till Pernu, Estland, med barnen, min mor och syster Nadja.
Så nu vilar vår blogg några dagar om nu inte min älskade, hårt arbetande, make kommer förvåna mig och skriva ett inlägg om sin längtan efter oss.
Vi kommer då sakna honom enormt, synd att han inte kunde följa med...
// Sargit