Det blir aldrig som man tänkt sig

Hemma brukar normalt William vakna kring åtta på morgonen och Sanna får man oftast väcka strax före nio.
Men idag då vi ställt väckning till sju för att hinna duscha innan barnen vaknar, ja då vaknar Sanna halv sju!
Sen var det kört och bara att sätta igång dagen, vi lyckades dock fördriva tiden med Sanna mysandes mellan oss i vår säng fram till sju då William vaknade.
Medan M-P gick först till duscharna så tog jag fram leksakskassen.
Den tömdes snabbt på diverse olika leksaker och så fort jag försökte stoppa ner några de inte lekte med blev det högljudda protester från båda barnen.
Hemmagjorda maraccas (kinderägg med ris i) var väldigt roliga att leka med, det blev nästan bråk om dem.
Efter frukost så fördrev vi tiden på olika sätt.
Jag satt i möte medan M-P tog barnen på en promenad till affären och sedan slöade vi på rummet fram till det var dags för lunch.
Då frukosten blev betydligt tidigare än vad som är brukligt i vår familj, så tidigare la vi även lunchen.
Men barnen verkade inte särskilt hungriga, de småplockade mest med godbitarna.
Då vi var klara att ge oss av så var det även dags för barnens middagslur.
Eftersom vi glömt vårt regnskydd till vagnen hemma så vågade vi inte riskera en promenad till dansområdet.
Istället packade vi in barnen i bilen och körde runt lite på stan så att de fick sova en stund.
Väl framme på dansen så såg det ut så här då vi parkerade.

De reagerade knappt då vi lyfte dem i vagnen.
Sen sov de en bra stund medan vi registrerade in oss och stryrde stegen mot danslokalerna.

Men sen blev det lite mindre lyckat.
Vi hade glömt barnens hörselskydd hemma och de är ett måste då ljudnivån är hög i alla danslokaler.
Så M-P fick åka iväg och hitta en affär som sålde sådana medan jag försökte underhålla två famniga barn som dessutom inte verkade särskilt glada åt allt folk.
Då M-P äntligen kom tillbaka höll jag precis på att ge barnen mellis.
Både Sanna och William avskydde hörselskydden!
De total vägrade ha dem på sig.
Vi försökte i nästan två timmar att lirka med dem så de skulle vänja sig men de skrek så länge de satt på och var nöjda då de fick av sig dem.
Utan dem på så kom vi ingen vart så vi såg bara dansen från entren in i de olika salarna innan vi till slut gav upp och bestämde oss för att åka in till stan och hitta någonting att äta.
Så fort vi kom ut så blev barnen som förbytta.
Nöjda glada barn som inte visade ett spår av famnigheten och grinigheten innan.
William ville gärna sitta i vagnen på väg till bilen, men Sanna hittade ett annat färdmedel.
En mindre trevlig upplevelse hann vi med på vägen in mot centrum.
M-P stannade vid ett övergångställe för att släppa fram några gående, då vi stått still en stund och personerna nästan var över så kände vi en smäll.
En kvinna körde rakt in i vår bil bakifrån!
Som tur var så blev det inga skador alls på vår bil eller oss och barnen verkade inte ha märkt något, men vi blev väldigt skärrade sedan irriterade och nästan arga på bilisten som verkade ha tänkt på annat än på trafiken.
Tur att det var en trettioväg då många inte höll hastigheten...
I Karlstad centrum hittade vi till ett parkeringshus under ett köpcentrum.
I köpcentret hittade vi ett trevligt café där vi blev ensamma i matsalsdelen.
Gott om utrymme för barnen att busa runt i medan vi väntade på maten.
Lasagnen var god tyckte William och Sanna fastnade för kidneybönorna (tror det heter så) i salladen, men hon åt också lasagne.

M-P och jag valde rostbiff med potatisgratäng, den var inte dum den heller.
Efter maten blev det lite bus runt cafét.
M-P smyger på Sanna.

som älskar att bli "fångad" och kittlad.

Ny favorit för båda barnen är då man låtsasjagar dem och fångar dem genom att lyfta upp dem.
William hittade en kruka med lecakulor i, men han lyssnade faktiskt på mig då jag bad honom lägga tillbaka dem han tog. Efter all god mat så gick vi på en promenad på stan och hittade ett mysigt litet "smultronställe" där de sålde barnkläder.
Jättefina kvalitetskläder som var en aningen dyra för vår budget, men vi hittade en klänning till Sanna på rean och ett par byxor och en tröja till William för ett hyffsat pris.
Då jag la fram förslaget på en klänning eller en kjol med leggings till Sanna så grep hon tag i klänningen och sen ville hon inte släppa taget om den utan släpade runt på den en stund i affären.
Så hon valde själv sin klänning, det ska väl börjas i tid det här med shopping eller...
Det fanns en lekhörna i affären till alla barn.
Där trivdes barnen så pass att det var svårt att locka dem därifrån, men till slut gick det.

Barnen spanar runt på alla bilar i p-huset.
Väl tillbaka på vandrarhemmet så upptäckte vi att Sanna hade somnat i bilen.
Hon vaknade inte ens då jag bar henne upp på vårt rum.
Vi försökte väcka henne försiktigt utan resultat.

Men till slut så satte jag henne upp i min famn helt enkelt.
Barnen verkade nöjda och busade runt en stund på rummet.
Men då vi råkade ta fram chipspåsen som vi blivit sugna på så ville ju barnen också ha, men det fick de inte.
Tur då att jag köpt lite egna "chips" till barnen, majskrokar med ost och örtsmak.
Lyckan var stor då de fick sitta med den lilla påsen och "vräka" i sig.
De njöt av dem men delade ändå rätt bra mellan varann, Sanna t.o.m. matade William med några.
Då deras påse var slut så gömde vi undan vår, men Sanna råkade se vart.
Så hon gjorde sitt bästa för att komma åt gömman genom att klättra på väskor m.m. och då hittade hon annat gott istället, bananer.

Men då det började närma sig kvällsgröt så sparade vi dem till en annan dag.
Efter att barnen ätit kvällsgröt nere i matsalen där många av Crazy flutters gänget (har jag nämt att vi är 49medlemmar med på convention i år? Det är kul) satt och åt middag så var det dags för välling och pyjamas.
Då barnen låg i sina sängar sa jag god natt och gav mig iväg då jag hade fått tillåtelse av min älskade make att gå på "busdansen" ikväll, det är två timmar då man dansar squaredance som vanligt men bus är tillåtet, vissa personer kan "sno" någons plats mitt i dansen som då måste komma på ett sätt att "sno" tillbaka den.
Det kan också vara två personer som hänger ihop som siamesiska tvillingar eller så kan folk "byta kön" mitt i dansen dvs tjejen tar killroll och vice versa.
Kul är det och jag dansade nästan oabrutet i två timmar!
Att jag var den enda i vår clubb som var där brydde jag mig inte om då det fanns flera andra vänner jag känner där som man bara träffar en gång om året, på just squaredance convention.
Jag hade kanonkul i alla fall!!!
Jag lyckades faktiskt hitta tillbaka till vandrarhemmet utan problem, jag körde till och med min kompis Katja till hennes hotell i centrum innan.
Är du imponerad?
Jag är då det då jag är en person som lyckats med konststycket att då jag skulle köra hem från Falun hamnade jag nästan i Mora!
Inge kul att upptäcka att man kört åt fel håll i nästan två timmar...
Nåja, som avslutning kan jag säga att fötterna värker, barnen sover och min make är på vift.
Så nu ska jag göra mig iordning för sängen och sms:a "hem" min man som sitter med de andra nattugglorna i klubben och njuter av tillvaron.
// Sargit