Dags för Squaredance convention

Nu är vi framme i Karlstad.
Barnen sover i sina resesängar sen nästan en timma (Sanna somnade först vid halv elva!) och själv ska vi också strax lägga oss.
Resan gick rätt så bra förutom att barnen blir så uttråkade i bilen att man måste underhålla dem mest hela tiden på något sätt.
Första sträckan och under lunchstoppet så låg kameran i min ryggsäck i bagaget så då blev det inget fotat.
Men några bilder hann vi med ändå (92 bilder bara idag!).
Här får ni se ett urval.
Vi stannade till i Karlslunds herrgård/trädgård i Örebro för att titta runt och sträcka på benen.
Barnen hade inte sovit något alls fram till nu då klockan var närmare halv två, men så fort vi kom på grusgången så dröjde det inte länge innan de somnade.En liten promenad runt i området gjorde vi.
Tur att jag har en stark man som är snäll nog att ta hand om vagnen i alla dessa uppförsbackar som dessutom var terrängmark, vilket vi upptäckte att sulkyn inte alls är gjord för.
Lite av den fina naturen.
Efter ännu en lång brant grusbacke så fick M-P lite vila framför en fin buske.
Hela gänget styrde så småningom sina steg mot cafét och de flesta köpte glass, så även vi.
Jag och M-P gick i förväg till bilarna med barnen då det tar ju lite längre tid för oss att pussla in vagnen igen i den fullpackade bilen.
Jag som tyckte att vi inte hade packat så mycket med oss...
Så här tillbringade jag den mesta delen av resan, som någon klok sa en gång:
jag är inte bara mamma jag är underhållare också!
Väl framme på vandrarhemmet Kasernhöjden i Karlstad så var det dags för middag till barnen.
Så medan M-P packade ur bilen så matade jag barnen.
Sen blev det dags att förbereda vår mat, som var tänkt för oss alla men då timmen blev sen fick det lov att bli "burkmat" till barnen.
Medan M-P grillade köttet så busade barnen runt och klättrade i en trappa bredvid.
Herrarna i familjen på baksidan av huset vi bor i.
Trappor är inte några bra lekplatser för barn, men de måste ju lära sig någon gång.
William rullade nerför trappan inte en utan två gånger!
Men han verkade mest bli rädd då gråten snabbt gick över, tur att den trappan inte var så stor.
Efter andra rullningen så fick det vara nog och trappan blev "förbjuden mark" för de små, istället roade de sig vid kantstenarna till en liten "park".
Under tiden hann jag springa runt och hämta diverse saker, duka bordet till oss samt bädda våra sängar.
Sanna var med mig och bäddade så att M-P slapp vakta två barn medan han grillade.
Då vår mat äntligen blev klar (lime marinerad fläskfilé med sallad, feta och bearnaise) så hade de flesta redan ätit färdigt och satt och umgicks glatt med varandra.
Ingen hade ju direkt bråttom från bordet då dansen börjar först imorgon eftermiddag.
Williams "Chucky"-min kom fram igen, så söt han är!
Fast barnen ätit med god aptit bara en och en halv timme tidigare så frossade de även glatt av vår middag. Både gurka, cocktailtomater, honungsmelon, fetaost och kött var stora favoriter.
Men den största hitten var nog majskolvarna som de lyckades lägga sina små händer på.
Vi hade börjat med att skära loss majs till dem men i ett obevakat ögonblick fick Sanna tag på kolven och tuggade väldigt glatt och intensivt på majsen.
Så klart skulle William också få prova äta själv, men han hade inte riktigt samma inlevelse som Sanna.
Stackars M-P som nu måste börja stå ut med att ha majs till maten då och då.
Han tycker inte om majs alls men nu då vi är tre i familjen som gillar det så måste det ju också serveras lite oftare.
Filmade lite under majsätandet, där kommer den intensiva gnagandet fram på ett underbart sätt, men orkar inte ladda upp filmen då den tar sådan tid.
Nu ska jag också ansluta mig till drömmarnas värld så att jag orkar upp imorgon, helst före barnen så jag hinner göra mig klar innan de vaknar.
// Sargit