Det har milt sagt gått trögt, jag har allt som oftast planerat saker beroende på hur snabbt det går att komma igång på morgonen..
Men onsdagarna har i alla fall fått drag av rutin över sig.
Öppna förskolan på förmiddagen, sen över till sopplunchen och därefter en långpromenad som slutar hos familjen Bergman lagom till mellanmålet.
På Valsta kyrkas öppna förskola har barnen nu börjat känna sig hemma.
När de kommer dit blir första anhalt oftast att leka med klossar för att sedan utforska omgivningen.
Idag hittade de ett spel som ett av de äldre barnen plockat fram som Sanna och William tyckte var jättespännande.
Jag förstod aldrig riktigt spelreglerna men barnen hade roligt. Strax innan det var dags att röra sig vidare kom Kai, Helena och Tina förbi.
De var på väg hem och ville säga hej innan de åkte vidare.
Barnen blev jätteglada att få se dem.
Här ser vi moster Tina när hon skjutsar runt William och Sanna i en vagn.
Ytterligare en favoritsyssla.
När vi väl fått på barnen kläder fick de upp ögonen för ett lekkök med kastruller och diverse köksredskap.
De var bara tvungna att leka en stund med dessa innan vi gick.
När jag väl kom till sopplunchen så var mormor Astrid redan där och hon hjälpte så gärna till med barnen.
Även Thomas, Lina och Emma Beutler dök upp och åt soppa med oss.
När alla var mätta och belåtna (förutom William som klämde handen i en dörr) så tog jag en promenad runt Valsta så att barnen skulle få sova innan jag styrde stegen vidare till Bergmans.
Där blev det lek, mellanmål, mera lek och slutligen middag.
När alla var mätta och belåtna (förutom William som klämde handen i en dörr) så tog jag en promenad runt Valsta så att barnen skulle få sova innan jag styrde stegen vidare till Bergmans.
Där blev det lek, mellanmål, mera lek och slutligen middag.
2 kommentarer:
Alltid kul att läsa vad som händer hos er. Tänkte när jag såg på korten: Himmel vad barnas hår och helst då Sannas växer fort.
...med tanke på spel och vad som är rätt och fel. det är ju inte alltid som spelets egentliga idé är det som måste vara rätt. jag försöker påminna mig själv om det ibland.
t.ex. när vår drygt 4åriga Svante spelade spel på bolibompawebben. det var nån typ av "hänga-gubbe-variant". misslyckades man hitta rätt ord så satt en älg på ett utedass och fes så rejält att hela dasset gick sönder. det var ju inget snack om vad det spelet gick ut på tyckte Svante. älgfisen var ju urkul.
-tobias.
Skicka en kommentar